- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
679-680

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handelskris, polit. ekon., en plötslig förlamning af affärs- och näringslifvet - Handels- och ekonomi-kollegium. Genom k. förordn. ang. Stockholms stads styrelse d. 12 Dec. 1672 blefvo flere af de magistraten tillhörande judiciella och ekonomiska ärenden fördelade emellan fyra kollegier - Handels- och finansexpeditionen, en statsexpedition, som enl. kansliordn. d. 1 Juli 1773 utbröts ur Inrikes civilexpeditionen - Handels- och manufakturdeputationen. Se Deputation - Handels- och näringsdiskonten, bankt., en mellan 1830 och 1872 bruklig benämning på en af Sveriges riksbanks fonder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framkalla en kris framgår deraf att låg räntefot
och tryckta tider ofta sammanträffa, utan att
detta framkallar någon lifaktighet. – Äfven på
sjelfva krisens förlopp inverka penninge- och
kreditförhållandena. Krisen leder nämligen till
inskränkning af krediten, denna inskränkning går
ofta, i synnerhet om krisen öfvergår till panik,
till öfverdrift, och derigenom stegras krisens
intensitet. Äfven här äro sedelbankernas görande
och låtande af betydelse. Det blir nu i synnerhet
deras uppgift att medelst ökad sedelutgifning
lindra följderna af denna öfverdrifna inskränkning
af krediten, en uppgift, som enligt regeln endast kan
väl fyllas af en stor centralbank, hvars sedlar äfven
under krisen åtnjuta allmänhetens fulla förtroende,
och som kan öka sin sedelutgifning utan att minska
detta förtroende.

Följderna af dessa, här i deras allmänna drag
skildrade, handelskriser äro ej blott i ekonomiskt,
utan äfven i socialt och sedligt hänseende
skadliga. De innebära ej endast förstöring af kapital
och arbete; de öka äfven afståndet mellan fattiga
och rika, emedan det är medel- och arbetsklassen,
som mest lida af dem. De bidraga äfven att i allt
större och större kretsar sprida smaken för att
genom spekulationer o. d. utan egentligt arbete
förvärfva förmögenhet, äfven om detta förvärf
skulle förutsätta åtgöranden, som af vanlig moral
måste betecknas såsom bedrägliga. 1870-talets kriser
erbjuda alltför många bevis derpå. – Dessa menliga
följder hafva naturligtvis framkallat många förslag
till förekommande af dylika katastrofer. De af dessa,
som gå ut på att staten skall direkt ingripa i och
ordna näringslifvet eller delar deraf, äro å ena
sidan ej af åsyftad verkan, å den andra vanligen
i andra afseenden särdeles skadliga. Andra åter,
såsom lagbestämmelser med afseende å aktiebolags- och
sedelbanksväsendet m. m., kunna visserligen mildra,
men ej förekomma kriser, ty de undanrödja ej dessas
vigtigaste orsaker. I synnerhet visa sig dessa medel
svaga i de land, der spekulationsmanien vunnit
stor spridning. – Handelskriser hafva allt sedan
början af 1800-talet uppträdt ganska ofta och med
stor regelbundenhet. Att deraf, såsom skett, sluta
till att de nödvändigt måste uppträda med en sådan
regelbundenhet är dock förhastadt. De svåraste
af dessa kriser inträffade 1857 och 1873. Jfr
Wirth: "Geschichte der handelskrisen"; Roscher:
"Zur lehre von den absatzkrisen" i "Ansichten
der volkswirthschaft" och Cl. Juglar: "Les crises
commerciales". D. D.

Handels- och ekonomi-kollegium. Genom k. förordn.
ang. Stockholms stads styrelse d. 12 Dec. 1672 blefvo
flere af de magistraten tillhörande judiciella och
ekonomiska ärenden fördelade emellan fyra kollegier,
hvart och ett med sin borgmästare i spetsen, nämligen
Justitiekollegium, som hade tillsynen öfver
rättegångsväsendet, Politikollegium, som handhade
politiväsendet, hvartill äfven hörde att förekomma
öfverflöd i lefnadssätt, dryckenskap och tiggeri,
samt utöfvade tillsyn öfver brandväsendet, kyrkor,
skolor och hospital m. m.,

Handelskollegium, som hade med handeln och köpenskapen
att beställa äfvensom med ärenden rörande
seglationen, stadens uppbörd och inkomster,
samt Ämbetskollegium, under hvilket lydde
byggnadsväsendet samt manufakturerna. Politi-
och ämbetskollegierna förenades genom k. br. d. 19
Juni 1821 till ett ämbetsverk, Politie-, ämbets-
och byggnings-kollegium, som skulle hafva att
handlägga alla ärenden, hvilka enligt fabriks-
och handtverksordningen tillhörde magistraten,
äfvensom de, hvilka förut upptagits af hallrätten
i Stockholm, samt frågor rörande gatuläggningen,
brandväsendet och minuthandeln med bränvin, utöfva
uppsigt öfver stadens indelning, tomtreglering och
bebyggande, verkställa husesyner och besigtningar
å kronans hus samt värdering å konkursmassors och
utmätta fastigheter, utfärda taxor m. m. Med detta
kollegium sammanslogs sedermera, enl. k. skrifv. d. 21
Dec. 1849, Handelskollegium under gemensam
benämning Handels- och ekonomi-kollegium, hvilket
öfvertog bestyret med nyssnämnda angelägenheter
jämte Handelskollegiets åligganden, till hvilka
hörde handläggningen af de ärenden, som enligt
Handelsordningen tillkommo Magistraten i Stockholm,
äfvensom frågor om burskåp i handel och vinnande
af handelsrättighet m. m. samt närmaste tillsyn
öfver kronouppbördsverket i Stockholm. Sedan
genom inrättande af Fattigvårdsstyrelse, Drätsel-
och Inqvarteringskommissioner samt Byggnadsnämnd
m. m. en del göromål redan förut frångått Handels-
och ekonomi-kollegium, indrogs detsamma, jämte
Handels-borgmästareämbetet, genom k. skrifv. d. 15
Okt. 1880. På Öfverståthållareämbetet öfverflyttades
då de frågor, som röra kronouppbördsverket, äfvensom
de, hvilka afse idkande af handel och fabriker,
handtverk och andra handteringar; på magistraten
öfverflyttades ansökningar om burskaps vinnande och
uppsägning jämte frågor rörande förlagsinteckningar.
A. D. H.

Handels- och finansexpeditionen, en statsexpedition,
som enl. kansliordn. d. 1 Juli 1773 utbröts ur Inrikes
civilexpeditionen och omfattade de ärenden, som
angingo myntväsendet, penningerörelsen, bankoverket,
extraordinarie inkomster och utgifter, manufakturer,
handel, sjöfart och saltsjöfiskerier. Den stod
under den bekante Johan Liljencrantz såsom
statssekreterare. Denna befattning indrogs år
1793, men återupptogs, då efter införandet af det
nya statsskicket kansliordn. af d. 23 Okt. 1809
utfärdades. Bland de statssekreterare, som under den
följande tiden, till dess vid departements-styrelsens
införande, 1840, hit hörande ärenden öfverflyttades
dels till civil-, dels till finansdepartementets
expedition, stodo i spetsen för denna vigtiga
förvaltningsgren må nämnas Hans Järta, G. F. Wirsén,
A. G. Mörner och C. D. Skogman (1821–38).
J. H.

Handels- och manufakturdeputationen. Se Deputation.

Handels- och näringsdiskonten, bankt., en mellan
1830 och 1872 bruklig benämning på en af Sveriges
riksbanks fonder för bestridande af utlånings- och
diskonteringsrörelse (se Diskont).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:37:29 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free