Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldelat honom titeln lord Clonawly, 1662 till
Irland, hvarest hans ätt utgick på manssidan med
hans son William. Äfven Ludvig H. vände i början af
1660-talet tillbaka till sin fäderneö, der ännu 1864
hans ätt qvarlefde på svärdssidan. En yngre broder
till den ofvannämnde Hugo, John H., hade två söner,
Malkolm och Hugo, hvilka trädde i svensk tjenst 1689
samt erhöllo svensk friherrlig värdighet och blefvo
stamfäder för friherrliga ätten H. af Hageby. Från den
äldre af dessa härstammar den nu lefvande friherrliga
ätten H. af Hageby. Den yngre broderns friherrliga ätt
utdog 1805, men från hans sjette son, Gustaf David
H. som 1751 upphöjdes i grefligt stånd, härstammar
den nu blomstrande grefliga ätten H.
1. Hamilton, Malkolm, friherre af Hageby, född
på Irland 1635, ingick 1654 i svensk krigstjenst,
på uppmaning af sin ofvannämnde farbroder frih.
Hugo H. af Deserf, utnämndes 1678 till öfverste
for Elfsborgs regemente samt 1698 till generalmajor
och landshöfding i Vesternorrlands län. 1664
hade han naturaliserats såsom svensk adelsman och
1689 upphöjts i friherrligt stånd. Död i Stockholm
d. 19 Jan. 1699.
2. Hamilton, Hugo, friherre af Hageby, den
föregåendes broder, krigare, född på Irland, kom
1680 till Sverige och tjenade först vid Elfsborgs
regemente, för hvilket hans broder då var öfverste.
1703 utnämndes han till öfverste för Smålands tre- och
fem-männingsregemente samt 1710 till öfverste
för Jönköpings regemente, generalmajor och kommendant
i Malmö. 1711 förordnades han till öfverkommendant
i Göteborg. 1716 blef han generallöjtnant och
landshöfding i Vesternorrlands län, men lemnade
landshöfdingeposten 1719, då han utnämndes
till generalfälttygmästare. 1689 upphöjdes H. i
friherrligt stånd. Död d. 19 Jan. 1724.
3. Hamilton, Hugo Johan, friherre af
Hageby, son af H. 1, fältmarskalk (födelseåret
okändt), blef 1692 löjtnant vid lifgardet, 1700
öfverstelöjtnant och 1702 öfverste vid lifdragonerna
samt utnämndes 1708 till generalmajor af kavalleriet.
H. deltog i Karl XII:s fälttåg, kämpade i slagen vid
Narva, Klissov, Fraustadt och Pultava samt blef genom
kapitulationen i Perevolotsjna (1709) gjord till
rysk fånge. Först 1722 återkom han till Sverige,
der han ansetts för död. Han utnämndes 1722 till
general och 1734 till fältmarskalk och lemnade
krigstjensten 1746. Död d. 9 Jan. 1748.
4. Hamilton, Gustaf David, grefve, son af
H. 2, fältmarskalk, född d. 29 Jan. 1699, blef
1716 volontär vid lifdragonerna och 1718 kornett,
men lemnade inom kort Sverige för att i Frankrike
lära krigskonsten. 1720 blef han kapten i fransk
tjenst och 1740 öfverstelöjtnant. Han återvände
derefter till sitt fädernesland, der han 1741
utnämndes till öfverste för ett värfvadt regemente,
1747 till generalmajor och 1755 till generallöjtnant.
Han deltog i det pommerska kriget (1756–62) och
erhöll såsom den äldste närvarande generalen d. 27
Juni 1758 öfverbefälet öfver svenska hären efter
grefve G. F.
von Rosen. H. framryckte med hären till Neu-Ruppin i
Brandenburg, men måste redan i Okt. draga sig tillbaka
till svenska Pommern. Med anledning af återtåget fick
han från kanslipresidenten emottaga skrifvelser af
så sårande innehåll, att han genast begärde och d. 24
Nov. 1758 fick afsked ej blott från öfverbefälet, utan
äfven ur krigstjensten. 1765 erhöll han fältmarskalks
titel och 1778 rang som en af rikets herrar. Död på
Barsebäck i Malmöhus län d. 29 Dec. 1788.
5. Hamilton, Adolf Ludvig, grefve, den föregåendes
son, memoarförfattare, född d. 1 Juni 1747,
blef 1759 fänrik vid kronprinsens regemente och
1766 kammarherre hos kronprinsen (sedermera Gustaf
III). Död på Tidaholm i Vestergötland d. 10
Okt. 1802. H. författade, ännu icke af trycket
utgifna, anteckningar rörande Sveriges historia
under åren 1718–1800.
6. Hamilton, Gustaf Wathier, grefve, den föregåendes
son, landshöfding, född d. 5 Juli 1783, fick
1805 häradshöfdings namn och värdighet samt
utnämndes 1808 till assessor i Svea hofrätt,
1809 till statssekreterare vid Kammarexpeditionen och
s. å. till justitieråd. 1826 förordnades han till
landshöfding i Östergötlands län. Död i Linköping
d. 8 Dec. 1835. Han åtnjöt stort anseende såsom
ämbetsman och troddes vara bestämd till grefve
Rosenblads efterträdare såsom justitiestatsminister.
Han efterlemnade anteckningar från tiden 1809–35,
hvilka ännu icke blifvit öppnade.
7. Hamilton, Hugo Adolf, friherre af Hageby, sonsons
sonson af H. 3, generalpostdirektör, f. 1802, student
i Upsala 1819, filos. mag. 1824, blef 1828 andre
sekreterare i kabinettet för utrikesbrefvexlingen,
men lemnade 1834 denna plats. Såsom kammarherre
hos kronprins Oskar (1826–39) kom han i vänskapligt
förhållande till denne, hvilket icke skulle blifva
utan betydelse efter dennes uppstigande på tronen.
Vid 1840 års riksdag kallades han af Karl
XIV Johan att såsom chef för finansdepartementet
inträda i statsrådet, men afböjde anbudet. Af konung
Oskar I förmåddes H. att 1844 öfvertaga ledningen af
kungliga teatern, hvars dåliga ekonomiska ställning
han lyckades förbättra genom sträng sparsamhet.
Den svenska dramatiken sökte han uppmuntra genom
att på k. teaterns repertoar upptaga flera arbeten
af inhemska författare, såsom Börjesson, Blanche,
Jolin, Dahlgren och Ridderstad. Ehuru H. 1845 blifvit
utnämnd till generalpostdirektör, qvarstod han
såsom teaterdirektör till 1848. Till följd af
ett missförstånd mellan honom och regeringen måste
han 1850 afgå från generalpostdirektörsplatsen.
Ifrån och med 1828 deltog H. i riksdagarna och
arbetade framförallt för en representationsförändring.
Af Örebro läns landsting insattes han 1867 i Första
kammaren. Varm älskare af skön konst, tecknade och
utgaf H. flere litografiska arbeten, bl. a.
illustrationer till Nicandeis "Runor" (1825), Tegnérs
"Frithiofs saga" (24 plancher) och "Axel" (1830; 12
plancher), Teckningar ur Skandinaviens äldre historia
(1830–31; 28 pl), plancher öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
