Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till Napoleons fiender, men kort derefter
besattes af franske marskalken Davoust, hvilken
bestraffade affallet genom att utkräfva de drygaste
kontributioner. 1814 befriades den utplundrade
staden från fransmännens ok, och 1815 inträdde den
såsom fri stad i Tyska förbundet. Revolutionsåret
1848 medförde äfven i H. oroligheter, och borgarenas
fordran på en författningsreform nödgade senaten att
s. å. sammankalla en konstituerande församling, men
först efter 12 års strider kom den nya författningen
till stånd (1860). Under 1866 års krig mellan Preussen
och Österrike slöt H. sig till den förra makten samt
inträdde efter krigets slut i Nordtyska förbundet
och afslöt en militärkonvention med Preussen
(d. 23 Juli 1867). H:s ställning till den tyska
tullföreningen bestämdes på det sätt, att en del
af stadens område mot årlig betalning af en viss
summa penningar förklarades för frihamn. Genom ett
d. 21 Jan. 1882 afslutadt fördrag mellan H. och
Tyska riket har stadens frihamnsrätt i någon
mån inskränkts. – H:s namn förekommer åtskilliga
gånger i svenska historien. 1261 afslöt Birger
jarl det första handelsfördraget mellan Sverige
och H. Det s. k. pommerska kriget slöts 1762 genom
freden i H. Sedan århundraden tillbaka har Sverige
genom eget postkontor i H. stått i förbindelse med
kontinenten. I riksarkivet förvaras redogörelser från
svenska posthuset i H. för år 1620, och 1618 omtalas
den svenska postanstalten derstädes såsom "K. M:ts"
post. Den förste svenske postmästaren i H. utnämndes
1635; förut sköttes posten af s. k. faktorer. På
grund af ett i Febr. 1869 afslutadt fördrag mellan
Sverige och Nordtyska förbundet stängdes för alltid
det svenska postkontoret i H. d. 31 Mars s. å.
Hamder hette den ene af Gjukes dotter Gudruns söner
med konung Jonaker. När Gudrun (se d. o.) blifvit enka
efter Sigurd Fåfnesbane, störtade hon sig i hafvet,
och böljorna förde henne till konung Jonaker, som
sedan tog henne till äkta och hade med henne sönerna
Sörle, Hamder och Erp. Sigurds och Gudruns dotter
Svanhild uppfostrades äfven hos Jonaker. Till Svanhild
friade sedan den mäktige konungen Järmunrek. Den
falske Bicke öfvertalade först Randve att söka vinna
Svanhilds kärlek och berättade sedermera förhållandet
för Järmunrek, som i förbittring deröfver dömde
Randve till galgen och lät Svanhild nedtrampas af
hästar. Gudrun eggade då sina söner att hämnas på
den grymme Järmunrek, och hon rådde dem, att när de
kommit till honom, skulle Sörle och H. hugga händer
och fötter af honom, men Erp hufvudet. På vägen dit
dräpte emellertid H. och Sörle sin broder Erp, emedan
de ej väntade sig någon hjelp af honom. De kommo om
natten till Järmunrek, öfverföllo honom och höggo
händer och fötter af honom. Järmunrek vaknade och
tillkallade sina hirdmän; då yttrade H., att "om Erp
nu lefvat, hade han afhuggit hufvudet". Hirdmännen
kunde icke såra bröderna med eggvapen, men en gammal
enögd man (Oden) kom och gaf det rådet att man skulle
stena dem ihjel. I anledning deraf
kallas i fornnordisk skaldepoesi stenar för
"Jönakers söners sorg". – Järmunrekssagan omtalas
i den äldre eddans sånger "Hamdesmål" och "Gudruns
maning", i Brage den gamles s. k. Ragnarsdråpa,
i Valsungasagan, hos Saxo Grammaticus o. s. v.
Th. W.
Hamelin [amöläng], Ferdinand Alphonse, fransk amiral,
f. 1796, ingick 1805 såsom skeppsgosse i flottan
och deltog såsom sådan i en fyraårig expedition
till Indien. 1812 blef han underlöjtnant och 1821
löjtnant. 1827 var han chef för en expedition mot
algeriska sjöröfvare och blef 1828 fregattkapten
(närmast motsvarande kommendörkapten inom svenska
marinen). Såsom chef på korvetten "l’Actéon" deltog han
i Algers eröfring 1830. 1836 blef H. linieskeppskapten
(kommendör), 1842 konteramiral, 1848 vice amiral
och 1854 amiral. 1849–53 var han sjöprefekt
(stationsbefälhafvare) i Toulon samt blef sistnämnda
år chef för medelhafsflottan och expeditionen
till Svarta hafvet under Krimkriget. I Maj 1854
bombarderade han Odessa och ledde i Sept. s. å. de
franska truppernas landstigning på Krim. 1855–60 var
han sjöminister. Död d. 16 Jan. 1864. L. H.
Hameln, stad i preussiska landdrosteiet Hannover, vid
Hamels inflöde i Weser. 10,924 innev. (1880). Staden
är omgifven af gamla murar och eger många hus från
medeltiden med rikt prydda gaflar, hvilket gifver
densamma ett ålderdomligt utseende. Tillverkning
af ylle- och bomullsvaror, maskiner m. m.,
samt laxfiske. – H., fordom Hameloa, Hamelowe,
var stad redan i 11:te årh. 1259 såldes staden af
abboten i Fulda, till hvars stift den förut hört,
till biskopen i Minden, men innevånarna gåfvo sig i
stället under Braunschweig. Den var derjämte medlem
af hanseförbundet. I Juni 1633 intogs staden af
svenskarna. Den var då starkt befäst, men dess
fästningsverk förstördes af fransmännen 1806.
Hamelsveld, Ysbrand van, nederländsk reformert
teolog och kyrkohistoriker, född i Utrecht 1743,
blef teologie doktor 1765 samt teologie professor
och predikant i Utrecht 1784. Vid oroligheterna
1787 måste han lemna båda dessa platser, emedan han
tillhörde patrioternas parti. Då sedermera detta parti
kom till makten, vann H. politiskt inflytande. 1796
återfick han sin professur, men afsade sig densamma
för att icke uttränga den förtjente lärare, som
blifvit hans efterträdare. Vid statshvälfningen
1798 blef H. häktad, men genom motrevolutionen
s. å. försatt på fri fot. Derefter drog han sig
tillbaka från politiken. Död 1812. Såsom teolog
tillhörde H. den gamla nederländska ortodoxien och
var en mycket produktiv författare. Mest bekant blef
han genom sin holländska bibelöfversättning och sin
apologi för bibeln. I utlandet gjorde han sig äfven
mycket känd genom sin Aardrijkskunde des bijbels
(biblisk geografi, 1790–93), ett arbete, hvari han
skickligt tillgodogjort sig nyare forskningar, men
visade en föga frisinnad uppfattning af bibliska
historien. Dessutom författade han De zedelijke
toestand der nederlandsche natie op het einde der
agtiende eeuw (nederländska nationens sedliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
