Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 587-588 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallonskalbagge ... - Hallwyl, gammalt slott i schweiziska kantonen Aargau - Hallymeter, fys., instrument för bestämmande af alkoholen i öl - Halländska kyrkohemman, kamer., benämnes en del gamla hemman i Halland - Halm, sädesväxternas strån efter frönas afskiljande - Halm, Friedrich, psevdonym för den tyske skalden Münch-Bellinghausen - Halm, Karl Felix - Halmahera. Se Djilolo - Halmaturus, zool., ett till punghararnas familj inom pungdjurens ordning hörande slägte - Halmharmonika, Träharmonika l. Xylofon (T. strohfiedel, holzharmonika), ett särskildt af tyrolare omtyckt musikinstrument - Halmmörsare, krigsv., ett artilleriskjutvapen, som bestod af ett kopparrör, kringlindadt med halm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höfdingasätet Brynla (nära Frederiksvärn),
plundrade kyrkor samt öfvade många andra
våldsamheter. I förening med bönderna i Akers
och Bärums härad angrep han äfven Oslo, men
blef tillbakaslagen. H:s senare öden äro okända.
O. A. Ö.

Hallwyl, gammalt slott i schweiziska kantonen Aargau,
omflutet af floden Aa, som bildar de vackra af byar
och slott omgifna Baldegg- och Hallwyl-sjöarna samt
utfaller i Aar.

Hallymeter, fys., instrument för bestämmande
af alkoholhalten i öl, grundande sig derpå att
koksalt upplöser sig i en alkoholhaltig vätska
mindre, i samma mån som alkoholhalten är stor.
L. A. F.

Halländska kyrkohemman, kamer., benämnes en del
gamla hemman i Halland, om hvilkas natur af
rena kronohemman eller kyrkohemman en lång tid
tvistats. Genom k. kung. d. 11 Sept. 1863 dels
förklarades, att kronan för sin del afstode från
alla anspråk på eganderätt till dem, dels medgafs,
att de bland dem, hvilka ej voro till presterskapet
upplåtna, eller till hvilka kyrkans eganderätt
ej kunde med köpe- eller donationsbref styrkas,
finge till skatte lösas af åboer, arrendatorer
och innehafvare. Skatteköpen hafva derefter
oafbrutet fortgått, hvadan detta slags hemman snart
torde helt och hållet vara omfördt till skatte.
Kbg.

Halm, sädesväxternas strån efter frönas (sädeskornens)
afskiljande, användes till utfodring eller strö
för husdjuren samt till flere tekniska ändamål.



Såsom foder gifves den antingen hel, d. v. s. till den
längd den vid skörden innehaft, eller sönderskuren i
bitar af 3–6 cm. längd (jfr Hackelse). Halmens värde
vid utfodring till husdjuren

beror på dess halt af näringsämnen och derpå att den,
blandad med andra fodermedel, tvingar husdjuren att
tugga födan samt derpå att födan genom densamma kan
erhålla det omfång, som är lämpligt efter magens
eller magarnas storlek hos husdjuren. Ärthalm och
hafrehalm skattas bland de olika slagen af halm
högst, på grund af dessa slags halt af näringsämnen;
mindre värderas deremot råg- och kornhalm och minst
hvetehalm. Näringsvärdet hos hvart och ett af dessa
halmslag är större, då säden blifvit skördad i början
af sin mognad, då den varit blandad med ogräs, då
sädeskornen blifvit ofullständigt uttröskade, samt om
jordmånen och väderleken under året varit gynsamma
för växternas utveckling. Halten af beståndsdelar
uti de allmännaste halmslagen och af smältbara
(digererbara) näringsämnen vid utfodring af halm till
idislande djur synes af tabellen å föregående spalt.
C. A. L.

Halm, Friedrich, psevdonym för den tyske skalden
Münch-Bellinghausen.

Halm, Karl Felix, tysk filolog; f. 1809, blef 1834
professor vid nya gymnasiet i München, 1839 professor
i Speyer och 1847 i Hadamar samt innehar sedan
1849 plats såsom rektor vid Maximiliansgymnasiet
i München, sedan 1856 derjämte en professur
vid högskolan i samma stad och direktörsposten
vid statsbiblioteket. Såsom framstående kritiker
har H. dokumenterat sig genom sina textupplagor
af Tacitus, Florus och Aisopos, Ciceros "Opera"
(1854–61) och "Orationes" (1845–48). För akademiens i
Wien räkning har han bearbetat Lactantius’, Sulpicius
Severus’ och Minucius Felix’ verk.

Halmahera. Se Djilolo.

Halmaturus, zool., ett till punghararnas familj inom
pungdjurens ordning hörande slägte. Det igenkännes på
sina små framben och mycket långa bakben, derpå att
den falska kindtanden är liten, saknar skärande egg
och ej har längddimensionen större än kindtändernas,
samt derpå att nosen är naken och att mellanfoten är
lång. Till detta slägte hör ungefär ett tjog arter
från Australien och Tasmanien. Af dessa arter blir
H. rufus ända till 1,5 m. lång och uppnår en vigt af
85 kg. Färgen är ofvan och på sidorna ljust rödbrun;
hufvudets sidor äro gråaktiga; under ögonen går ett
mörkt band; öronen äro långa, spetsiga och hvita i
kanterna. Den tillhör Nya Syd-Wales. – H. thetidis
blir 65 cm. lång, är ofvan brungrå, på nacken roströd
och under hvit eller gulhvit. För sitt smakliga
kött, som lär likna harens, förföljes den både af
hvita och infödingar. Den finnes vid Moreton-viken.
C. R. S.

Halmharmonika, Träharmonika l. Xylofon
(T. strohfiedel, holzharmonika), ett särskildt af
tyrolare omtyckt musikinstrument, bestående af ett
antal olika långa (således olika stämda) trästafvar,
hvilande på underlag af halm och anslagna medelst
hammare. A. L.

Halmmörsare, krigsv., ett artilleriskjutvapen, som
bestod af ett kopparrör, kringlindadt med halm. Den
uppfans på 1600-talet af polacken Getkart, men kom
ej till någon vidsträckt användning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>