Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallands infanteribataljon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han egnade sig sedermera åt författareskap och lär
äfven någon tid idkat bokhandel. Utmärkt skicklig
i det franska språkets behandling, debuterade han
med Variétés littéraires et politiques (1769), en
skrift, som dock genast afstannade. Detsamma var
förhållandet med den periodiska veckoskriften
"Sanning och natur" (1769–70). Något större
framgång hade "Landt-bibliothequet" (1771–72). Sin
egentliga namnkunnighet vann dock H. genom den
bekanta uppsatsen i Stockholmsposten 1779, der
han under namnet "Publicola" med stor djerfhet
anföll inrättningen af kronobrännerier samt äfven
i öfrigt klandrade regeringen. Artikeln åtalades,
och H. dömdes från lif, ära och gods, hvilken dom
likväl i nådeväg upphäfdes af konungen, så att H. ej
blott frigafs, utan jämväl erhöll ett betydligt
understöd. Det är från denna tid hans egendomliga
svärmiska riktning begynner visa sig. Schröderheim,
som i sina anteckningar utförligt skildrat H.,
har anfört en mängd ganska betecknande anekdoter
om hans bestraffande bref till konungen och om hans
besynnerliga sätt att äfven muntligen uppträda som
straffpredikant o. s. v. Att ej så litet af vänlig
välmening och förtjent sanning ingick i dessa
egendomliga tillrättavisningar, synes man kunna
sluta till af de prof Schröderheim anför. Samtidigt
fortsatte H. äfven sitt författareskap, som dock
allt mer antog en åt mysticism lutande riktning. Så
beskylldes Aftonbladet (1784) för att innehålla
ganska mycken svedenborgsk spekulation. Det väckte
för öfrigt en viss uppmärksamhet, men upphörde
snart. "Landt-bibliothek" återupptogs 1784; men
äfven dess lifstid blef kort. 1798 utgaf H. i
Göteborg Samling af skrifter i åtskilliga ämnen,
mest redan offentliggjorda skrifter, särdeles
öfversättningar. Det säges, att denna bok varit
föremål för en indragning. 1807 uppvaktade han
Gustaf IV Adolf i Helsingborg med en skrifvelse af
så skarp art, att grefve De la Gardie ej vågade
framlemna den. H. var då bosatt der och i stor
torftighet. Schröderheim säger, att han äfven någon
tid varit i hemlig sold hos Bernstorff och prins Karl
af Hessen, att han sedan understöddes af och tjenade
svenske ambassadören i Paris, Staël v. Holstein,
o. s. v. Ifrån 1808, då H. utan framgång föreslog De
la Gardie att ingå i ett s. k. filantropiskt sällskap,
känner man om honom intet mer än att han afled i
Stockholm d. 4 Dec. 1825. H. är i flere afseenden
en tidsbild, men en verklig undersökning af hans
lif och hans egendomliga skrifter saknas ännu.
-rn.
Halldor Sqvallre ("den pratsamme"), en i förra
hälften af 12:te årh. lefvande skald, sannolikt
isländing till börden. Han besjöng i en dråpa
Sigurd Jorsalafares bedrifter på färden till
det heliga landet. Efter Sigurds död trädde han
sannolikt i tjenst hos dennes son Magnus, till
hvars ära han äfven diktat ett qväde. Af bägge
dessa dikter finnas endast fragment i behåll.
Th. W.
Halle (H. an der Saale), stad i det preussiska
regeringsområdet Merseburg (Sachsen), vid
Saale. 71,484 innev. (1880). Större delen af staden
är oregelbundet byggd och utgjorde förr
med sina dåliga och smutsiga gator, som i Tyskland
öfvergått till ett ordspråk, samt sin med brunkolsrök
och saltångor mättade atmosfer en föga behaglig
boningsort. På det sista årtiondet har dock
mycket i detta hänseende förbättrats. Förnämsta
byggnaderna äro Maria-kyrkan (byggd 1529–54),
S. Moritzkyrkan (från 12:te årh.), domkyrkan (från
16:te årh.) samt Moritzburg, fordom citadell
och residens för ärkebiskoparna af Magdeburg, nu
nästan en ruin. Bland undervisningsanstalter märkas
universitetet (stiftadt 1694 och 1815 sammanslaget
med universitetet i Wittenberg), med ett bibliotek
af öfver 100,000 bd, samt de Franckeska stiftelserna
(se Francke, A. H.), bestående af barnhus, latinskola,
högre realskola, högre flickskola, borgareskola och
friskola (besökta af inalles öfver 3,000 barn) jämte
missionsinstitut, den cansteinska bibelanstalten,
bokhandel, apotek m. m. Industrien är mycket
liflig och omfattar tillverkning af hvitbetsocker,
stärkelse, kemikalier, maskiner, tapeter m. m. Af
vigt äro äfven stadens boktryckerier och bokhandel. I
stadens nedre del (der Thal) och på en ö i Saale
finnas tvänne mycket gamla saltverk, hvilka årligen
gifva omkr. 10 mill. kg. salt. Det ena af dessa har
sedan urminnes tid bearbetats af de s. k.
hallorerna, en korporation, som antages härstamma från en
gammal frankisk koloni, och som i seder och drägt
afviker från den öfriga befolkningen. – H. omtalas
först 806 under namnet Halla, öfverlemnades af Otto
den store (965) jämte saltverken till ärkestiftet
Magdeburg och erhöll stadsrättigheter 981. Under
14:de och 15:de årh., då staden var en mäktig medlem
af hanseförbundet, förde den flere segerrika krig mot
ärkebiskoparna af Magdeburg, men intogs slutligen 1478
af ärkebiskop Ernst, som för att beherska staden lät
anlägga Moritzburg. Genom Westfaliska freden (1648)
kom H. till Brandenburg, lades 1807 till konungariket
Westfalen, men återförenades 1813 med Preussen. Vid
H. blef d. 17 Okt. 1806 preussiska reservarmén under
hertig Eugen af Würtemberg slagen af fransmännen
under marskalk Bernadotte. Den 2 Maj 1813 stormade
preussarna under general Bülow staden, men måste
efter nederlaget vid Gross-Görschen s. d. utrymma
honom.
Hallé [ale], Charles, tysk musiker, f. 1819,
studerade för Rink och lärde i Paris (efter
1836) känna Cherubini, Chopin, Liszt m. fl. 1846
inrättade han, jämte Alard och Franchomme, ansedda
kammarmusiksoaréer i konservatoriet. 1848 for han till
London, väckte uppseende såsom pianist och lärare samt
öfvertog 1850 direktionen af de sedan 1749 bestående
"gentlemen’s concerts" i Manchester, hvilken orkester
kan reformerade till en af de bästa i verlden. Oaktadt
sin verksamhet i Manchester hör han fortfarande
äfven till Londons bästa musikaliska krafter och
gifver sedan 1861 årligen "piano-recitals" samt
medverkar i de populära konserterna för kammarmusik.
A. L.
Halleck, Henry Wager, nord-amerikansk general,
f. 1815, blef 1835 sekundlöjtnant vid ingeniörkåren
och 1836 biträdande lärare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
