Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helstatsförfattningen omöjlig, så är helstatsförfattningen
sjelf omöjlig". Knappt två månader derefter blef
H. kyrko- och undervisningsminister, medverkade till
helstatsförfattningens ombildning i mera frisinnad
anda och valdes i folketinget till medlem af riksrådet
(1856–63). Som minister genomdref H. sockenbandets
lösning (1855) och doptvångets afskaffande (1857)
samt, i förbindelse med Monrad (1856), en lag om
folkskoleväsendet, genom hvilken i synnerhet dettas
yttre organisation förbättrades. Den 13 Maj 1857
blef H. konseljpresident och i Juli 1858 tillika
utrikesminister, hvarefter han, med ett kort afbrott
under vintern 1859–60, stod i spetsen för statens
styrelse intill utgången af 1863. Kultusministeriet
lemnade han i Maj 1859, men öfvertog i Mars 1861
ministeriet för Holstein. Under loppet af dessa
år uppnådde H. geheimerådsvärdigheten (1860) och
vann en utomordentligt stor folkgunst. Som ledare
af notvexlingen med de tyska stormakterna utvecklade
han stor klokhet och fyndighet både i att gendrifva
deras statsrättsliga påståenden och i att häfda
Danmarks oberoende, till och med när han tvangs till
medgifvanden, under det att han småningom styrde
utvecklingens gång hän emot en skilsmässa mellan
Danmarks rike och Holstein samt vid sidan deraf banade
väg för ett försvarsförbund med de två andra nordiska
rikena. H. hade äfven goda skäl att vänta, att
Bismarck 1863 skulle gå in på hans plan om Holsteins
afsöndrande i öfverensstämmelse med kungörelsen
af d. 30 Mars s. å. och den dermed sammanhängande
nya författningen för konungarikets och Slesvigs
gemensamma angelägenheter, liksom ock att lita på
Sveriges och Norges bistånd samt på Englands verksamma
hjelp i gengäld för den hörsamhet, hvarmed han följt
dess statsmäns råd. Men Fredrik VII:s plötsliga död
(1863) kom alla hans förhoppningar att stranda; och
om man också måste erkänna H:s ansträngningar att
utan våldsam brytning med Tyskland rädda Danmark ur
förvecklingarna, så måste man å andra sidan tadla,
att han icke i tid intog en klar ståndpunkt med ett
rent nationelt program, hvarigenom utlandet skulle
hafva fått bättre insigt om stridens sanna väsende
och om Danmarks verkliga ställning, att han icke
lät afgörandets stund komma, medan Fredrik VII ännu
lefde, och att han icke använde den tid, som vans
genom underhandlingarna, till att förbereda Danmark
för det kommande kriget. Efter krigets slut blef
H. å nyo ledare af det nationalliberala partiet,
som nu utgjorde endast en minoritet inom riksdagen,
och bragte flere gånger öfverenskommelser till
stånd mellan partierna och mellan tingen. 1868 var
H. president i "kirkekommissionen". Den 28 Maj 1870
blef han å nyo kyrko- och undervisningsminister samt
omorganiserade (1871) de lärda skolorna, hvaremot hans
förslag till folkskoleväsendets ombildning strandade
på partisöndringen inom riksdagen. Han afgick d. 14
Juli 1874 och ställdes 1877, för det sätt, hvarpå han
ledt uppförandet af den nya kungliga teatern, under
åtal inför riksrätt, men frikändes. Sedan 1856 är han
"forstander" för Herlufsholms skola.
Som riksdagsman utmärkte sig H. genom en
egendomlig vältalighet, som lätt vann åhörarnas
sympati och väl förstod att kringgå de svaga
punkterna. Lugn och hänsynsfull, ville han gerna
på öfverenskommelsens väg afgöra tvistefrågor och
var derigenom samt genom sitt jämna uppträdande i
allmänhet en god typ för det danska folket, något
som också förklarar den popularitet han vunnit.
E. Ebg.
Hall, Karl Ludvig (hette egentligen Hallencreutz),
pianist, född i Stockholm d. 23 Dec. 1814, sändes
vid tio års ålder till Lyon för att uppfostras till
köpman, men drogs af sin håg till tonkonsten och
begaf sig i början af 1830-talet under det antagna
namnet Louis Hall till Paris, der han blef elev af
Liszt och vann dennes förtroende i så hög grad, att
han under mästarens frånvaro fick undervisa dennes
lärjungar. Sitt fosterland återsåg han för en kort
tid 1843, då han d. 3 Okt. gaf konsert å Riddarhuset
i Stockholm. Han dog i Paris 1858 och efterlemnade
åtskilliga pianokompositioner i den briljanta stilen.
A. L.
Hall [hål], Charles Francis, amerikansk
nordpolsfarare, f. 1821 i Rochester, New Hampshire,
var först klensmed, sedan gravör och slutligen
tidningsredaktör i Cincinnati. För att inhemta
upplysningar om den franklinska expeditionens öde
gjorde han 1860 och 1864 tvänne expeditioner till
Ishafvet och vistades flere år bland eskimoerna, utan
att dock finna något af hvad han sökte. 1871 utsändes
han af amerikanska regeringen på en ny expedition till
Smith sound, men dog redan d. 8 Nov. s. å. i Robesons
kanal. Sitt vistande bland eskimoerna beskref han
i Arctic researches and life among the esquimaux
(1864).
Halla. 1. Socken i Södermanlands län, Jönåkers
härad. Arealen 3,314 har. 382 innev. (1880). H. bildar
med Vrena ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl.,
Strengnäs stift, Nyköpings vestra kontrakt. –
2. Socken i Gotlands läns Norra härad, Halla
ting. Arealen 1,430 har. 218 innev. (1880). Annex
till Dalhem, Gotlands stifts Medel-kontrakt.
Hallager, Georg Fredrik, norsk rättslärd, född i
Köpenhamn 1816, genomgick Bergens skola och blef
1833 student i Kristiania. 1837 aflade han juridisk
examen, blef 1841 lektor och 1847 professor i
lagkunskap vid Kristiania universitet samt utbytte
1864 denna befattning mot ett assessorsämbete
i höiesteret. Död 1876. H:s förnämsta skrifter
äro: Den norske obligationsret (1859–60; 2:dra
uppl., utg. af L. M. B. Aubert, 1879), Den norske
arveret (1862) och Den norske söret (1867; 3:dje
uppl., utg. af Fr. Hagerup, 1881). Gemensamt med
Fr. Brandt utgaf han 1855 "Kristian IV:s norske
lovbog af 1604". I den norska rättsvetenskapens
historia intager H. en framstående plats såväl
genom sin verksamhet som universitetslärare som
genom sina trägna arbeten i flere lagkommissioner.
O. A. Ö.
Hallam [hälläm], Henry, engelsk historieskrifvare,
f. 1777 l. 1778 i Windsor, erhöll sin första
utbildning i Eton, studerade sedan juridik i Oxford
och London samt slog sig derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
