Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hackspettar, Picidae, zool., är namnet på en familj bland de partåiga foglarna - Hackspettslägtet, Picus, zool. - Hacksta, socken i Upland - Hacksta, egendom i Näs socken - Hackva, socken i Nerike - Hackås, socken i Jämtlands län - Hackås och Näs, tingslag i Jämtlands läns östra domsaga - Had, Fornnord. Höðr, Nord. mytol., var en af åsagudarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barkstycken, hvarmed de afse att locka till
sig honorna. Hackspettarna äro stannfoglar
eller strykfoglar, rugga blott en gång om
året och hacka sjelfva hålen för sina bon.
C. R. S.
Hackspettslägtet, Picus, zool., vistas i skogar och
lundar, der arterna förekomma parvis och, sedan
ungarna lemnat boet, någon tid familjevis. Dit
hörande foglar äro mycket nyttiga, emedan de
förtära en mängd för träden skadliga insekter och
larver. De äro lifliga och oroliga, men icke rädda,
och flere arter bland dem betraktas af allmogen såsom
väderspåmän; också intogo de en framstående plats i
de romerska auspicierna. De svenska arterna af detta
slägte kunna indelas i tre afdelningar: brokspettar,
svartspettar och grönspettar. – Brokspettarna äro
svart- och hvitbrokiga samt hafva näbben stark
och kortare än hufvudet, kölen öfver näsborrarna
stark och belägen längre från den hvassa ryggkölen
än från käkkanten, hakans vinkel föga utsträckt
framom näsborrarna samt yttre framtån kortare än
yttre baktån. Dit höra följande arter. Tretåiga
hackspetten, Picus tridactylus, är ofvan svart,
med ett hvitt band längs ryggen och hvit öfvergump,
undertill hvit, med rosenfärgad anstrykning och
svarta längdstreck på bröstets sidor samt svarta
tvärstreck på magen och på undergumpen; vingarna
äro svarta, med hvita fläckar, stjerten svart,
med de båda yttersta pennparen hvitgulaktiga och
svartflackiga. Baktå saknas, hvaremot sådan finnes
hos alla de följande arterna. Längden utgör 232
mm. Hannen har hjessan guldgul; hos honan är hon hvit,
med svarta fläckar. Han häckar ej sällsynt i landets
nordliga delar ända ned i Värmland, men träffas nästan
endast på sina ströftåg längre söder ut. – Större
hackspetten, Picus major, är ofvan svart, med en stor
hvit fläck på hvardera skuldran, under hvitaktig,
med undergumpen och undre stjerttäckarna röda;
vingarna äro svarta, med hvita fläckar, stjertens
båda mellersta pennpar svarta, de öfriga utåt
hvitaktiga, med svarta tvärband. Längden stiger till
260 mm. Hannen har ett rödt tvärband på nacken, och
honan är dunklare till färgen. Arten häckar allmänt
öfver hela landet. – Mellanspetten, Picus medius,
är ofvan svart, med en stor hvit fläck på hvardera
skuldran, under hvit, med rödaktig anstrykning på
magen samt svarta längdstreck på dennes och bröstets
sidor; undergumpen och undre stjerttäckarna äro röda,
vingarna svarta, med hvita fläckar, stjertens båda
mellersta penn-par svarta, de öfriga utåt hvita, med
svarta tvärstreck. Längden hinner till 215 mm. Båda
könen hafva röd hjessa, men honans färger äro mindre
lifliga. Han häckar tämligen allmänt i Skåne och
Bleking samt förirrar sig någon gång uppåt landet. –
Hvitryggiga hackspetten, Picus leuconotus, är ofvan
svart, med öfvergumpen och bakryggen hvita (den
sistnämnda med svarta tvärfläckar), under hvit, med
smala, svarta längdstreck på bröstet och sidorna samt
röd mage och undergump; vingarna äro svarta, med hvita
fläckar, stjertens båda mellersta penn-par svarta,
de öfriga utåt hvita, med svarta tvärband. Längden
är 265 mm.
Hannen har röd hufva. Han häckar i landets mellersta
och nordliga delar, men sällsynt. – Lilla hackspetten,
Picus minor, är ofvan svart och har hvit, med smala
svarta tvärband försedd bakrygg; undre delarna äro
smutshvita, med fina, svarta längdstreck på kroppens
sidor. Längden uppgår till 160 mm. Hannen har röd
hjessa; hos honan är denna framåt smutshvit och bakåt
svart. Han häckar allmänt öfver hela landet.
Svartspettarna, hvilka äro svarta till färgen och
hafva stor, stark näbb, ungefär af hufvudets längd,
kölen öfver näsborrarna stark och belägen något litet
närmare ryggkölen än käkkanten, hakans vinkel utdragen
långt framom näsborrarna och yttre framtån längre än
yttre baktån, företrädas i Sverige af blott en art,
Spillkråkan, Picus martius. Fogeln är svart; hannen
har hela hjessan, men honan endast nacken röd. Arten
häckar tämligen allmänt öfver hela landet.
Grönspettarna äro gröna eller gråaktiga och hafva
näbben något kortare än hufvudet, kölen öfver
näsborrarna belägen helt nära intill ryggkölen,
svag och försvinnande framåt, hakvinkeln räckande
långt framom näsborrarna och yttre framtån längre än
yttre baktån. Dit höra gröngölingen, Picus viridis,
och gråspetten, Picus canus (se d. o.).
Hacksta. 1. Socken i Upland, Trögds härad af Upsala
län. Arealen 2,296 har. 468 innev. (1880). H. bildar
med Löt ett korisistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Upsala stift, Trögds kontrakt. – 2. Egendom i
Näs socken, Åsunda härad, Upsala län, nära
Svinngarnsviken af Mälaren. Utgör med underlydande
i flere socknar samt Säfsta och Skälby ett
fideikommiss af tillsammans 14,375 mtl, taxerade till
omkr. 215,000 kr. På H. finnes en samling värdefulla
handskrifter. Fideikommisset innehafves f. n. (1882)
af fru H. C. A. Nauckhoff, född Printzensköld.
Hackva, socken i Nerike, Grimstens härad af Örebro
län. Arealen 1,939 har. 678 innev. (1880). Annex till
Edsberg, Strengnäs stift, Edsbergs kontrakt.
Hackas, socken i Jämtlands län, Hackås och Näs
tingslag. Arealen (med inräkning af Gillhofs kapell)
39,793 har. 1,166 innev. (1880; med kapellet 1,429
innev.). Annex till Näs, Hernösands stift, Jemtlands
östra kontrakt.
Hackås och Näs, tingslag i Jämtlands läns östra
domsaga, omfattar de båda socknarna Hackås (med
Gillhofs kapell) och Näs.
Had, Fornnord. Höðr, Nord. mytol., var en af
åsagudarna, om hvilken den yngre eddan förtäljer, att
han var blind, men alltför stark, samt att gudarna nog
månde önska sig icke behöfva att minnas honom. Det var
nämligen H. som afsköt det olycksdigra bågskottet
mot Balder (se d. o.), genom hvilkens död gudarnas
och hela den närvarande verldsordningens undergång
var oundviklig. Namnet H. l. Höðr betyder "kamp",
"strid", och guden representerar sålunda egentligen
den blinda stridslustan. I motsats till Balder,
ljusets gud, står H. såsom mörkrets herskare, och ur
fysisk synpunkt är myten om Balders dödande genom
H. en framställning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
