Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göransson, Johan - Göransson, Göran Fredrik - Göransson, Zacharias - Görbersdorf - Görbitz, Johan - Gördelbana - Gördelbåge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utnämndes 1754 till kyrkoherde i Gillberga samt
blef prost 1764. Död 1769. Såsom fornforskare och
författare slöt han sig till O. Rudbecks åsigter,
hvilka han stundom öfverdref till löjlighet. I
afhandlingen De genealogia regum Suioniae (1746)
låter han de första svenska konungarna härstamma
från Saturnus och Jupiter, och i hans Svea Rikes
konungars Historia och ättartal uppgifves bl. a.,
att Jafets äldste son, Gomer, varit Sveriges förste
drott, samt att Eddan, skrifven vid Moses’ tid,
fanns inristad på mässingstaflor i Sverige 300 år
före Trojas anläggning. I Bautil, det är: Alle Svea
och Götha Rikens runstenar lemnade G. teckningar af
1,173 runstenar.
Göransson, Göran Fredrik, köpman, industriidkare,
föddes i Gefle d. 20 Jan. 1819 och erhöll 1840
burskap som grosshandlare derstädes. Under en
affärsresa i England 1857 gjorde han bekantskap
med Henry Bessemer och öfvertalades att inköpa en
femtedel af dennes patenträtt i Sverige för den då
nyss uppfunna bessemermetoden. Efter återkomsten till
Sverige uppsattes apparaterna för metodens utförande
vid Edskens masugn i Gestrikland, och tillverkningen
skulle igångsättas af de af Bessemer öfversända
ingeniörerna; men snart visade sig, att metoden ej
var på långt när så utarbetad som uppgifvits, och att
de engelske ingeniörerna ej voro vuxna det uppdrag de
åtagit sig. Samtidigt inträffade 1857 års handelskris,
af hvilken den af G. representerade firman Daniel
Elfstrand et Co. ganska tungt drabbades. G. afskedade
då de engelske ingeniörerna och öfvertog sjelf, ehuru
ej metallurg, ledningen af experimenten. Ledd af sitt
praktiska förstånd, lyckades han slutligen genom
oförtröttadt arbete och ihärdigt experimenterande
att d. 18 Juli 1858 framställa de första dugliga
bessemergöten. Då G. snart derefter kom till England
med sina goda stålgöt, hade försöken der för Bessemer
gått illa, så att både han och meddelegarna i hans
patent voro ganska nedslagna; men den lyckliga
utgången af Göranssons försök vid Edsken upplifvade
åter deras mod, och snart utvecklades metoden
vidare. – För den nya metodens införande i stort
bildades 1862 Högbo stål- och jernverks aktiebolag
med G. till disponent, och för samma ändamål anlades
Sandvikens masugn och bessemerverk. Men jnst då de
storartade anläggningarna blifvit färdiga och bolaget
skulle skörda vinsten af desamma, inträffade inom
affärsverlden några stora fallissement, hvilka 1866
tvingade bolaget till konkurs. På spillrorna af detta
bolag bildades 1868 Sandvikens jernverks aktiebolag,
hvilket fortfarande häfdar sitt anseende såsom
det förnämsta bessemerverket i riket, och hvarest
G. såsom ledare fått se sina långvariga sträfvanden
krönta af framgång. 1865 erhöll G. Jernkontorets
stora guldmedalj såsom ett vedermäle af hans
förtjenster om den svenska stålindustriens utveckling.
C. A. D.
Göransson, Zacharias, pedagog, född i Ofvansjö
socken, Gestrikland, 1823, blef student i Upsala
1843, filos. dokt. 1851, lektor i filosofi och
klassiska språk i Upsala 1859 samt rektor i Halmstad
1866. Såsom
sådan tjenstgjorde han till 1871, då han flyttade
till Stockholm, vid hvars gymnasium han 1870 blifvit
lektor i grekiska och latin. Död i Stockholm d.
30 Maj 1881. G. erhöll 1865 uppdrag att
vara medlem af språkundervisningskommissionen och
förordnades 1877 till ledamot i den komité, som
hade i uppdrag att utarbeta förslag till stadga för
ämbetsexamen för elementarlärare. Från 1873
hade han i uppdraget såsom föreståndare för den
teoretiska profårskursen vid Stockholmsläroverken
föreläsa i teoretisk pedagogik för lärarekandidater,
och 1874 förordnades han till ledamot af Högre
lärarinneseminariets direktion. – G. var en man med
mångsidig, särskildt filosofisk och klassisk bildning.
För öfversättningar från latinska skalder vann han
1847 Svenska akademiens andra pris. På det filosofiska
området voro hans ideal dels den platonske
Sokrates, dels och framför alla Sören Kierkegaard,
som i honom fann en af sina första och djupast gående
lärjungar. Betydelsefullast är dock hans verksamhet
såsom teoretisk pedagog. Han var en af de förste,
som i Sverige förfäktat nyttan och vigten af teoretisk
insigt i uppfostrans och undervisningens väsende,
och han bröt vägen för detta studium dels
genom flere smärre afhandlingar och uppsatser
(flere i "Pedagogisk tidskrift"), dels genom sina
föreläsningar för lärarekandidater. Äfven gaf
han den svenska literaturen dess första,
mera vetenskapliga lärobok i detta ämne genom
sin öfversättning och bearbetning af H. Kerns
"Grunddragen af pedagogiken" (1875-77).
Det system, hvarpå denna lärobok hvilar,
det herbartska, var han varmt tillgifven och
betonade särskildt riktigheten af den psykologiska
grundval, hvarpå denne frejdade tänkare fotade sina
pedagogiska teorier. Mest verkade G. på sina
lärjungar genom kraften af sitt intresse för
uppfostrans stora sak och genom sin strängt sedliga
och djupt religiösa verldsåskådning. C. v. F.
Görbersdorf, kallvattenkuranstalt i preussiska
regeringsområdet Breslau (Schlesien), i en dal
n. ö. om Friedland, 550 m. öfver hafvet. Såsom
klimatisk kurort för bröstsjuka åtnjuter G. stort
anseende.
Görbitz, Johan, norsk målare, f. 1782 i Bergen,
studerade i Köpenhamn, Dresden, Wien och Paris samt
egnade sig hufvudsakligen åt porträttmålning. Den
senare delen af sitt lif var han bosatt i Kristiania,
hvarest han dog d. 3. Juli 1853. "Som porträttmålare
höjde G. sig så betydligt öfver alla andra norska
konstnärer, att när det var fråga om att få något
utmärkt utfördt inom denna genre, nämnde man genast
namnet G., och när man fick se ett särdeles liffullt
porträtt, nämnde man också samma namn." G. var äfven
landskapsmålare. O. A. Ö.
Gördelbana. Se Fästning, sp. 629.
Gördelbåge, förstärkningsbåge under eller öfver ett
tunnhvalf, buren af från vederlagen framspringande
halfkolonner, pilastrar eller konsoler. Vid
en korshvalfs- eller kupolanläggning kallas
gördelbågar de bågar, som förbinda två närstående
stöd (pelare, kolonner) och sålunda på alla sidor
omgifva korshvalfvet eller kupolen. Gå dessa bågar
i byggnadens längdriktning, kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
