Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guyon, Jeanne Marie Bouvier de la Mothe- - Guyon, Richard von - Guyot, Arnold Henry - Guzman, Dominicus de - Guzman Blanco - Günderode, Karoline von - Güns - Günther (tysk konung) - Günther, Johann Christian - Günther, Anton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guyon [gijång], Jeanne Marie Bouvier de la
Mothe-G., fransk svärmerska, f. 1648, visade
tidigt böjelse för ett asketiskt lif och studerade
flitigt Frans’ af Sales och Fremiot de Chantals
skrifter. Sedan hon vid 28 års ålder blifvit enka,
förde hon tillsammans med sin biktfader Lacombe
under fem år ett kringirrande lif, besökte Genève och
flere af Frankrikes södra provinser samt sökte sprida
den s. k. qvietismens läror. Återkommen till Paris,
vann hon der många anhängare, bland hvilka märktes
Fénelon och madame de Maintenon, men rönte äfven
mycken fiendskap. 1688 inspärrades hon i ett kloster
i Paris, frigafs dock inom kort, men kastades 1695
i Bastiljen. Först 1702 återvann hon sin frihet, med
vilkor att hon bosatte sig i Diziers vid Blois. Der
afled hon 1717. Hennes samlade skrifter utgåfvos 1713
-22; hennes sjelf biografi utkom 1720.
Guyon, [gejön] Richard von, grefve, ungersk general,
född i England 1812, kämpade såsom ung i Portugal
emot Dom Miguel, ingick 1832 i österrikisk tjenst,
men tog 1839 afsked såsom öfverstelöjtnant. Vid
inbördes krigets utbrott
1848 anförtrodde ungerska krigsministeriet
åt honom befälet öfver en bataljon frivillige, i
spetsen för hvilken han utmärkte sig i det olyckliga
slaget vid Schwechat (d. 30 Okt.) Befordrad till
öfverste och derefter till chef för en division af
Görgeis armé, stormade han d. 5 Febr.
1849 Branisskopasset, men enär han var oense med
general Görgei, lemnade han inom kort armén och
blef kommendant i fästningen Komorn. Då Görgei,
vorden krigsminister, fråntog G. detta kommando, ville
denne helt och hållet lemna armén, men förmåddes
af Kossuth att inträda i syd-armén. Der bildade
han en reservkår, med hvilken han (d. 1 Juli 1849)
intog fästningen Arad och understödde general Vetter
i slaget vid Hegyes (d. 14 Juli). När det efter
nederlagen vid Szöreg (d. 5 Aug.) och Temesvar
(d. 9 Aug.) visade sig vara omöjligt att längre
försvara Ungerns sak, flydde han liksom Kossuth och
många andra till Turkiet. Under namnet Churschid
trädde han i turkisk tjenst och utnämndes till
pascha i Damaskus.
1850 undertryckte han det gammalturkiska partiets
uppror i Aleppo, och under orientaliska kriget
blef han 1854 Achmed Paschas generalstabschef,
men återkallades snart af Porten och begaf sig
då till Konstantinopel. Der afled han 1856.
Guyot [gijå], Arnold Henry, schweizisk-amerikansk
geograf, född 1807 i Neufchâtel, studerade
till en början teologi, men egnade sig snart
åt naturvetenskapen och blef 1839 professor i
historia och fysisk geografi vid universitetet i
sin födelsestad. 1848 beslöt han att besöka sin vän
Agassiz, hvilken var anställd vid universitetet i
Cambridge i Massachusetts. Ankommen till Amerika, höll
G. vintern 1848-49 i Boston en serie föreläsningar på
franska om förhållandet mellan den fysiska geografien
och historien, hvilka föreläsningar 1849 utgåfvos
i engelsk öfversättning under titeln The earth and
man. Han erhöll nu i uppdrag af Massachusetts "board
of education" att delgifva statens
skollärare de bästa geografiska
undervisningsmetoderna. Inom kort uppdrog "The
smithsonian institution" åt honom att fysiskt
undersöka Alleghanybergen. 1855 blef han professor
i fysisk geografi vid New Jersey college. Han har
utgifvit Primary geography (1866), Intermediate
geography (1870) och Physical geography (1872) samt
tillsammans med Barnard utgifvit Johnsons "Universal
cyclopaedia" (1874-77).
Guzman, Dominicus de. Se Dominicus.
Guzman Blanco. Se Aragua.
Günderode, Karoline von, tysk skaldinna, f. 1780
i Karlsruhe, beröfvade sig 1806 lifvet till följd
af olycklig kärlek. Hennes dikter, utgifna under
pseudonymen Tian, vittna om ett djupt själslif,
men lemna med afseende på klarhet mycket öfrigt att
önska. Bettina von Arnim gaf i det digra arbetet "Die
Günderode" (1840) en teckning af hennes personlighet.
Güns (Mag. Köszeg), stad i ungerska
komitatet Eisenburg, vid Raabs
tillflöde Glins (Gyöngyös). Omkr. 7,000
innev. Biskopssäte. Tillverkning af kläde och
lergods. Historiskt intresse har staden genom
N. Jurisics’ tappra försvar af densamma 1532 mot
sultan Soliman, hvilken efter 19 stormningar nödgades
draga sig tillbaka.
Günther, grefve af Schwarzburg-Blankenburg,
tysk konung, född 1304, slöt sig tidigt till kejsar
Ludvigs af Bajern parti och utmärkte sig i dennes kamp
med motkonungen Karl IV. Efter Ludvigs död valdes
G. af det bajerska partiet till tysk konung (d. 30
Jan. 1349), men då de fleste af hans forna vänner
inom kort öfvergåfvo honom och han sjelf nedlades på
sjukbädden, såg han sig redan d. 26 Maj s. å. nödsakad
att mot en penningesumma afstå från sina anspråk på
kronan. Död d. 14 Juni 1349. Hans personliga värde
var ej särdeles stort; han var ett verktyg, som man
begagnade, så länge man bebehöfde det.
Günther, Johann Christian, tysk skald, f. 1695 i
Nedre Schlesien, d. 1723 till följd af ett utsväfvande
lif, skref åtskilliga dikter, som utmärka sig genom
fantasiens och känslans liflighet, framställningens
kraft och språkets ledighet. Hans sånger och oder,
hvilka högt skattades af Göthe, öfverträffa det mesta,
som den äldre schlesiska skolan åstadkom af samma
slag. Det högsta och ädlaste finnes i G:s dikter
tillsammans med det simpla och låga, men öfverallt
röjer sig en ursprunglig skaldegenius, som omedvetet
uppträdde mot den lärda diktningens falska teorier. En
samlad upplaga af hans skrifter utkom första gången
1742 och utgafs 1874 af Tittmann, som dertill fogade
en utmärkt lefnadsteckning.
Günther, Anton, tysk-katolsk teolog och filosof,
f. 1783 i Lindenau i Böhmen, d. 1863, prestvigdes
vid trettiosju års ålder och erhöll sedermera
kallelse till en teologisk professur i München,
men beklädde aldrig något akademiskt ämbete. Han
sträfvade att rekonstruera den katolska dogmatiken
till en förnuftsvetenskap och derigenom för alltid
bringa till slut den gamla striden mellan religion och
filosofi samt församlade snart omkring sig åtskilliga
lärjungar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
