Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goudchaux, Michel - Goudimel, Claude - Gouge - Gouges, Olympe de - Gough, Hugh - Gough, John - Goujon, Jean - Goulard, Marc Thomas Eugène de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade G. för andra gången ministèren, men inträdde
åter i den efter presidentvalet i Dec. 1848. 1851
utgick han ur regeringen och invaldes 1857 i
lagstiftande församlingen, men då han vägrade aflägga
ed på författningen, kunde han ej vinna inträde i
församlingen. Död 1862.
Goudimel, Claude, fransk kontrapunktist, f. omkr. 1500
vid Avignon, kom omkr. 1535 till Rom, der
Palestrina, Nanini m. fl. blefvo hans lärjungar,
men återvände senare till Frankrike, der han 1572
under Bartolomeinatten blef mördad. Huruvida han
verkligen varit hugenott är oafgjordt; säkert är
deremot, att han 1565 satte Marots och de Bèzes
psalmöfversättning fyrstämmigt, sannolikt med
bibehållande af Wilh. Francks af kalvinisterna
antagna melodier. Detta arbete begagnas ännu i
dag af de reformerta, och äfven lutherska kyrkan
har derur hemtat koraler. G:s stil är i mycket
beslägtad med Palestrinas; han skref fullstämmigt,
utan kanoniska förkonstlingar, men alltid imiterande
och utomordentligt korrekt. Hans troligen äldsta verk
ligga som manuskript i Vatikanen. Tryckta sådana
finnas i diverse samlingar, t. ex. La fleur des
chansons (1574). A. L.
Gouge [gousj], Fr., kir., en hålmejsel med i skäret
afrundade hörn, som af kirurgerna begagnas vid
operationer på ben, då det gäller att borttaga
stycken deraf för att åtkomma och aflägsna i
benens inre befintliga döda benpartier eller att
öppna varhålor. Både hålmejseln och den vanliga
mejseln begagnas inom kirurgien allt mer och
mer i stället för sågen (likväl naturligtvis ej
vid amputationer), och en van hand skär dermed i
ben med samma säkerhet som med knifven i de mjuka
delarna. Man har äfven konstruerat en särskild tång,
hvars båda betar äro formade som gouger, gouge-tång,
och dermed kan en betydlig kraft utöfvas i och
för afskiljandet af framspringande benkanter.
Rsr.
Gouges [gousj], Olympe de, f. 1755, var dotter till en
nipperhandlerska och kom vid 18 års ålder till Paris,
der hon sedermera greps af revolutionens idéer och
skall hafva stiftat parisqvinnornas radikala klubb,
les tricoteuses. Vid Ludvig XVI:s process (1792) erbjöd
hon sig emellertid att försvara konungen och bekämpade
derefter skräckregeringen, hvilket föranledde hennes
afrättning, i slutet af 1793. Hon författade flere
teaterpjeser, romaner och broschyrer.
Gough [göff], Hugh, lord, engelsk fältherre, f. 1779,
inträdde 1794 i armén, deltog 1809 i fälttåget på
spanska halfön, befordrades 1830 till generalmajor
och erhöll 1841 öfverbefälet i kriget mot Kina. Der
utmärkte han sig så, att han efter freden (1842)
utnämndes till baronet och generallöjtnant samt till
befälhafvare öfver trupperna i Ostindien. G. besegrade
1843 mahratterna vid Maharadjpur och sikherna vid
Mudki (1845) och Sobraon (1846), hvilka bedrifter
medförde hans kreering till peer (1846). Under 1849
års fälttåg mot sikherna uppref han vid Gudjerat
deras här och införlifvade kort derefter Pandjab med
Britiska riket. S. å. blef han viscount af Gudjerat
och Limerick. 1862 utnämndes G. till fältmarskalk. Död
1869.
Gough [göff], John, amerikansk nykterhetspredikant,
född i England 1817, emigrerade 1829 till
Nord-Amerika, kom i bokbindarelära och förföll i
dryckenskap. På ett nykterhetsmöte 1842 afgaf han
löfte om återhållsamhet och började kort derefter
uppträda som predikant. Såsom sådan vann han stort
anseende icke blott i Nord-Amerika, utan äfven i
England, som han besökte 1853, 1857–60 och 1878. Han
har utgifvit Autobiography (1846) och Orations (1854).
Goujon [-sjång], Jean, Frankrikes förnämste
bildhuggare under 1500-talet. Hans födelseår och
dödsår äro icke kända. G:s äldsta bekanta verk voro
skulpturer för kyrkan St. Germain l’Auxerrois, utförda
1541–44, af hvilka 5 reliefer med ädla framställningar
af de fyra evangelisterna och Kristi grafläggning
finnas i behåll (i Louvre). Förträffliga äro äfven
de 1550 utförda relieferna på Fontaine des innocents
i Paris, af hvilka 3 äfvenledes förvaras i Louvre,
samt de fyra karyatiderna till en tribun i en sal
i Louvre. Honom tillskrifves vidare den grafvård,
som Diana af Poitiers i Rouens katedral reste åt
sin 1531 aflidne gemål, hertig Louis de Brezé;
man vet nämligen säkert, att G. var verksam i Rouen
1541–42. Likaledes tillskrifvas honom fyra reliefer
i Louvre (framställande nymfer, en vattengenius och
Venus), hvilka i stil fullkomligt öfverensstämma
med hans öfriga verk. Med full visshet härstamma
från honom den hvilande Diana, som nu befinner sig
i Louvre, men ursprungligen tillhörde en brunn i
slottet Anet, hvilket Henrik II 1548 lät uppföra åt
sin älskarinna Diana af Poitiers. Man har derför också
sagt, ehuru med orätt, att bildens hufvud vore ett
porträtt af henne. Slutligen är det äfven bekräftadt,
att han 1555–62 var sysselsatt vid Louvres byggande,
hvaremot det är en saga, att han som hugenott sköts
Bartolomeinatten (mellan d. 23 och 24 Aug. 1572)
under arbetet med de nämnda karyatiderna. – G. fick
säkerligen sin utveckling i Italien. Han hörde till
de få konstnärer, som, under den plastiska stilens
urartande genom att böja sig under måleriets spira,
bibehöll ett rätt begrepp om verklig reliefstil,
förmodligen, såsom Lübke säger, på grund deraf
att han oftast komponerade sina arbeten för direkt
förbindelse med arkitektoniska verk. I sin stil följde
G. den riktning, som först angafs af Primaticcio,
hvars i Frankrike införda långsträckta proportioner
han upptog i sina figurer. Ett och annat sökt i
ställning och draperi kan ej häller förnekas, men
i det hela utmärker han sig för en enkelhet och
ett behag, som tillsammans med hans märkvärdiga
stilkänsla verka högst tillfredsställande.
C. R. N.
Goulard [-lar], Marc Thomas Eugene de, fransk
statsman, f. 1808, slog sig 1830 ned som advokat i
Paris samt var 1846–48 medlem af deputeradekammaren. I
Febr. 1871 blef han medlem af nationalförsamlingen och
skickades såsom fullmäktig till fredsunderhandlingarna
i Frankfurt. 1872 blef han först handels-, sedan
finansminister och emitterade det ryktbara 3
milliards-lånet samt genomdref den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
