Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goter, ett germanskt folk, hvilket Tacitus omtalar såsom bosatt å ömse sidor om Weichsels nedre lopp - Gotha - Gothan (Ghotan, Gotan), Bartolomeus - Gothapartiet - Gothem - Gothenius, Johannes - Gothi textraxitæ - Gothus - Gotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikets "foederati" (bundsförvandter), med hvilka
dock stundom misshälligheter uppkommo. Rörande
de gotiska folkens senare öden se Östgoter och
Vestgoter. Om deras språk se Gotiska språk.
S. F. H.
Gotha, den ena af residensstäderna i hertigdömet
Sachsen-Koburg-Gotha, vid Leina och foten af
Thüringerwald. 26,339 innev. (1880). Märkligaste
byggnaden är slottet, Friedenstein (bygdt
1643–54), med ett bibliotek på omkr. 200,000
bd och 6,900 handskrifter. (Tafvelsamlingen,
konstkabinettet, naturaliesamlingen m. m., som
förr förvarades i slottet, äro nu inrymda i en ny
museibyggnad, fullbordad 1878, på södra sidan af
slottsterrassen.) Observatorium, gymnasium (ett af
de förnämsta i Tyskland, grundadt 1524) samt flere
andra skolor och undervisningsanstalter. Handeln
och industrien äro ganska lifliga. Der finnas
jerngjuterier, maskinverkstäder, porslinsfabriker,
J. Perthes’ geografiska anstalt m. m. – G., på
900-talet en by, omnämnes såsom stad 1109, vid hvilken
tid det kom till landtgrefvarna af Thüringen. Vid
delningen af det sachsiska furstehusets besittningar
1485 tillföll G. den ernestinska linien, kom 1640,
sedan kurfursten Johan Fredrik II:s båda söner af den
gamla linien G. dött utan arfvingar, till Ernst den
fromme, stamfader för den yngre linien G., och 1826,
sedan denna linie utslocknat, till Koburg.
Gothan (Ghotan, Gotan), Bartholomeus, tysk
boktryckare, kan anses som den äldste boktryckaren
i Sverige, på hvilket lands medeltidstypografi han
utöfvade ett stort inflytande. I Magdeburg tryckte han
bl. a. ett präktigt Missale magdeburgense (1480; ej,
såsom förut uppgifvits, tillsammans med Lucas Brandis
i Lübeck). Derifrån kallades han till Stockholm,
der han i en offentlig handling omnämnes 1483,
och der han enligt all sannolikhet tryckte det af
Klemming upptäckta Missale upsalense, af hvilket
endast ett, ej alldeles fullständigt exemplar är
kändt. Fullt bevisadt är numera, att det var G.,
som i Stockholm tryckte Vita Katerine, hvilket arbete
således sannolikt är Sveriges första tryckta bok (1482
l. 1483). 1484 bosatte han sig i Lübeck och utvecklade
der en för sin tid ganska betydande verksamhet. Han
tryckte bl. a. flere latinska psalterier samt
böcker på plattyska, såsom Speygel der dogede
(1485). I denna bok, som är försedd med G:s namn,
återfinner man samma typer, som han förut nyttjat i
Vita Katerine. På beställning från Sverige utförde han
ett Missale strengnense (1487) och ett s. k. Missale
aboense (1488), båda utmärkta genom typografisk
prakt. Mer än sannolikt är, att G. äfven tryckte
det stora, af Klemming upptäckta Graduale (sångbok),
som efter sitt innehåll visar sig vara utfördt för
Sverige. Detta tyvärr mycket skadade prakttryck på
pergament är det ståtligaste minnesmärket af G:s konst
och af den ifver, med hvilken Sveriges sista katolska
prelater arbetade på kyrkans höjande. Ett dateradt och
likaledes utmärkt arbete af G. äro de 1492 tryckta
Revelationes S. Birgitte, som utgåfvos af Vadstena
kloster i en jämförelsevis stor upplaga (800 ex.
på papper, 16 på pergament). Möjligtvis har
äfven den lilla skriften Vita beati Brynolphi
utgått från G:s officin, ehuru man också kan
antaga, att den blifvit tryckt i Stockholm hos
Johannes Smedh (Joh. Fabri), hvilken af G. hade
försetts med stilar. G. dog sannolikt omkr. 1495.
-rn.
Gothapartiet (T. gothaer), tyskt politiskt parti, som
bildades d. 26–28 Juni 1849 i Gotha af hufvudmännen
för det parti inom Nationalförsamlingen i Frankfurt,
som yrkade på Tyska förbundets ombildning till
ett ärftligt kejsaredöme. Med öfverväldigande
majoritet beslöt partiet medverka till genomförande
af det af Preussen framlagda förslaget till
författningsförändring, och man lyckades äfven
d. 17 April 1850 få detsamma antaget på parlamentet
i Erfurt. Då emellertid Preussen öfvergaf tanken på
Tysklands enhet, förlorade namnet G. sin ursprungliga
betydelse och betecknade blott sammanfattningen af
alla dem, som arbetade för en tysk förbundsstat under
Preussens presidium, med Österrikes uteslutande.
Gothem, socken på Gotland, Gotlands norra härad, Lina
ting. Arealen 7,053 har. 680 innev. (1880). G. jämte
Norrlanda utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra
kl., Visby stifts mellersta kontrakt.
Gothenius, Johannes, prest, lärd, född d. 29 Jan. 1721
i Uddevalla, studerade i Lund, Upsala och Göttingen
samt blef 1757 magister vid förstnämnda universitet,
1758 rektor i Marstrand, 1760 vice lektor i Göteborg,
1763 rektor derstädes, 1768 lektor i historia
och 1773 ledamot af bibelkommissionen vid hennes
stiftelse. G. utnämndes 1772 till teol. dokt. och
1779 till kyrkoherde i Skee. Död d. 23 Jan. 1809. –
G. ansågs vara en ovanligt lärd man.
Gothi tetraxitae kallades de på Krim och på den
gent emot liggande asiatiska landtungan invandrade
goterna, som till en del blandade sig med de der
förut bosatte alanerna, hvaraf namnet gotalaner
uppkom. Kristendomen synes tidigt hafva vunnit
insteg bland dem, ty från dem kom den gotiske
biskop Teofilus, som bevistade kyrkomötet i Nicaea,
325. Desse krimska goter bibehöllo sig såsom ett
eget folk, med eget språk och egen nationalitet,
äfven efter hunnernas infall år 375. De omtalas
af den franske resanden Rubruquis 1253 såsom ett på
Krim bosatt gotiskt folk, likaså af det venezianska
sändebudet Barbaro 1436 och slutligen af Busbecq,
kejserligt sändebud i Konstantinopel 1557–64, som
erhöll underrättelser om dem af tvänne deras sändebud
till sultanen. Dock hade deras språk och nationalitet
under tidernas längd undergått stora förändringar
genom deras uppblandning med andra folk. Osseterna
på Kaukasus äro antagligen en qvarlefva af med desse
goter uppblandade alaner. Se Osseter. S. F. H.
Gothus ("från Götaland"), tillnamn på flere svenske
ärkebiskopar och biskopar. Se Olaus Magni G.,
Laurentius Petri G., Laurentius Paulinus G. m. fl.
Gotik kallas den stilriktning, som under senare
delen af medeltiden beherskade konsten i Europa och
visserligen tog sitt egentliga uttryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
