Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gornij-Dubniak, stad i Bulgarien - Gorod l. grad, R., ett i flere europeiska språk under olika former förekommande ord, hvars grundbetydelse är inhägnad plats - Gorodisjtje, R., lemningar af gamla befästa ryska orter - Gorostiza, Manuel Eduardo de - Gorresio, Gasparre - Gortjakov, rysk adlig slägt - Gortjakov, Peter - Gortjakov, Dmitri - Gortjakov, Alexander - Gortjakov, Andrej Ivanovitj - Gortjakov, Peter Alexandrovitj - Gortjakov, Michail Alexandrovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfölls ställningen vid nämnda stad af största delen
af hans trupper och togs omsider sent på aftonen
efter flere misslyckade stormningar, då återstoden
af besättningen – 2,500 man – gaf sig fången.
C. O. N.
Gorod l. grad, R., ett i flere europeiska språk under
olika former (Sv. gard, gård; T., i sammansättn.,
gratz, grätz) förekommande ord, hvars grundbetydelse
är inhägnad plats. I nuv. ryska språket betyder det
stad. Ursprungligen betecknade det fästning (i början
helt enkelt en gärdesgård l. trämur). I denna mening
förekommer gorod i Rysslands historia ända in i 18:de
årh. Under städernas senare utvecklingsperiod började
det beteckna skilda territoriella delar af politisk
eller administrativ natur. Med utvidgningen af stadens
egor blef äfven ordets mening vidsträcktare och
omfattade hela den angränsande nejden, som utgjorde
kommunens besittning. Sedermera förstods med gorod
alla de orter, som hade en gemensam medelpunkt,
prígorod, der myndigheterna hade sitt säte. Hvarje
gorod i denna mening bestod af en centralpunkt
och ea dertill hörande krets, som innefattade ett
visst antal orter af olika slag. Kretsarna utgjorde
högsta administrativa afdelningen af moskovska rikets
territorium under 16:de och 17:de årh. – F. n. finnas
i Ryssland två slags städer: guvernementsstäder,
der guvernementsstyrelsen residerar, och kretsstäder,
der kretsens l. häradets förvaltning har sitt säte.
J. G.
Gorodisjtje, R., lemningar af gamla befästa ryska
orter (jfr Gorod), som funnos till före tatarernas
herravälde i Ryssland (midten af 1200-talet). De
äro till största delen jordhögar, af tvänne olika
former. Somliga, tillhörande en senare tid, då
skjutvapen kommit i bruk, bestå af regelbundna
kantiga upphöjningar med bastionförsedda hörn;
andra, som måste hänföras till ett mycket äldre
tidskede, äro runda. De senare förekomma mera
allmänt än de förra. De flesta äro belägna på höga
flodstränder, på två eller tre sidor skyddade af
naturliga branter, på den fjerde af vallar o. d.
J. G.
Gorostiza, Manuel Eduardo de, spansk-mejicansk
lustspelsförfattare, f. 1790 i Veracruz, flydde
1823, såsom anhängare af 1820 års konstitution,
till England, hvarifrån han med stor skicklighet
verkade för att de europeiska hofven skulle erkänna
Mejicos oafhängighet, samt blef derefter mejicanskt
sändebud först i London och sedan i Paris, hvarest han
afslöt allians-fördraget med franska regeringen. Efter
återkomsten till sitt fädernesland blef han statsråd
och direktör för teatern i Mejico. Hans första
lustspel uppfördes med stort bifall i Madrid. Det
mest berömda af hans dramatiska arbeten är Contigo
pan y cebolla, ur hvilket Scribe lånade idén till
vådevillen "Une chaumière et son coeur" ("En koja och
ditt hjerta!"). Ett urval af G:s skrifter utgafs 1825
under titeln Teatro escogido.
Gorresio, Gasparre, italiensk orientalist, f. 1808,
började 1838, med statsunderstöd, orientaliska
studier i Paris, blef 1852 professor i sanskrit i
Turin och utnämndes 1862 till öfverbibliotekarie vid
nationalbiblioteket i samma stad. Hans hufvudarbete
är en af det berömda
indiska poemet "Râmâyana" gjord öfversättning,
Râmâyana, poema indiano di Valmici (1843–58), hvilken
värderas för tolkningens trohet och språkets elegans.
Gortjakov, rysk adlig slägt, som leder sitt ursprung
från Rurik och Vladimir den store. – 1. Peter G.,
furst, var vojvod i Smolensk och försvarade jämte
bojaren Sjein denna stad 1609–1611 mot Sigismund III
i Polen, hvilken dock till sist lyckades med storm
intaga densamma. – 2. Dmitri G., furst, f. 1756, d. 1824, förvärfvade
sig ett namn såsom skald genom författandet af oder,
satirer och epistlar. – 3. Alexander G., furst, f.
1764, d. 1825, kämpade under Suvarov mot turkarna
och polackerna, utmärkte sig i synnerhet vid Pragas
stormning och deltog i det schweiziska fälttåget
under Korsakov (1799). 1812 blef G. i Barclay
de Tollys ställe krigsminister samt efter krigets slut
general af infanteriet och medlem af riksrådet.
– 4. Andrej Ivanovitj G., furst, f. 1768, d. 1855,
deltog såsom generalmajor i Suvarovs italienska
fälttåg (1799) och utmärkte sig 1812–14 i slagen vid
Smolensk, Borodino, Dresden och Leipzig. 1819 blef
han general af infanteriet och tog 1828 afsked. – 5.
Peter Alexandrovitj G., furst, son af G. 3., f.
1790, d. 1868, deltog i 1807 och 1812–14 årens
fälttåg, kämpade sedan under Jermolov i Kaukasus,
anförde 1829 en division mot turkarna, slog en turkisk
afdelning vid Aidos och afslöt fredspreliminärerna
i Adrianopel (1829). 1839 blef han generalguvernör
i Vest-Sibirien och 1843 general af infanteriet.
G. tog 1851 afsked, men återinträdde vid
Krimkrigets utbrott (1853) i tjenst och anförde 6:te
armékåren i slagen vid Alma och Inkerman. 1855 tog
han å nyo afsked. – 6. Michail Alexandrovitj G.,
furst, den föregåendes broder, f. 1792, d. 1861,
deltog med utmärkelse i fälttågen mot Persien 1809,
mot Napoleon 1812–14, och såsom stabschef vid
3:dje infanterikåren mot turkarna 1828–29. 1830–31
deltog han i polska fälttåget och utnämndes 1846
till militärguvernör i Varsjav. I ungerska
kriget 1849 inlade han mycken ära, befordrades
derefter till generaladjutant hos kejsaren och
generalstabschef samt ledde såsom förste medlem
af konungariket Polens administrationsråd en tid
detta lands civilförvaltning. Vid Krimkrigets
utbrott blef G. öfverbefälhafvare för de ryska
ockupationstrupperna i Valakiet (1853), men hade
såsom sådan föga framgång. Sedan han gjort ett
misslyckadt försök mot Kalafat (Jan. 1854) och,
efter stora förluster, blifvit tvungen att upphäfva
belägringen af Silistria, måste han draga sig
tillbaka öfver ryska gränsen. I Mars 1855 mottog
G., efter furst Mensjikov, öfverbefälet på Krim.
Väl led G. ett kännbart nederlag vid sitt utfall
från Sevastopol mot de allierades högra flank
vid Tjernaja (16 Aug.), väl nödgades han, sedan
fransmännen d. 8 Sept. intagit Malakov-verken, spränga
de öfriga fästningsverken vid Sevastopol i luften,
men han förvärfvade sig stor ära genom att föra sina
trupper undan till bergstrakterna vid Severnaja
och derigenom i hög grad förringa betydelsen af
fästningens intagande af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
