Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gillberga - Gille - Gille, Jakob Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rekarne kontrakt. Patronatsrätten tillhör
egaren af Biby. – 2. Socken i Värmlands län,
Gillbergs härad. Arealen 22,045 har. 3,238
innev. (1880). G. utgör med Långserud ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift,
Gillbergs kontrakt.
Gille (besl. med Got. gild, Sv. gäld, afgift)
kallades under medeltiden en förening af personer,
ingången för att främja ett eller flere, andliga
eller verldsliga, ändamål. Gilleinstitutionerna
hvila på hednisk-kristlig grund. Under hednatiden
förekommo i Norden s. k. hvirfingsdrykkjur,
festliga samqväm, som höllos vid de stora festerna
till gudarnas ära, till allmän förlustelse eller för
gemensam rådplägning. En motsvarighet till gillena
fanns i Rom i de s. k. collegia och sodalitates,
hvilka föreningars bestämmelse ursprungligen var
religiös, och hvilka bestodo dels af prester med
gemensam tjenstgöring, dels af lekmän, som förenat
sig om upprätthållande af någon gudstjensthandling
(sacrum eller ludus). I Rom funnos ock s. k. collegia
opificum, handtverkaregillen. De romerska gillena
utmärkte sig genom de noggranna stadganden, genom
hvilka deras verksamhet bestämdes. Ur dessa germanska
och romerska inrättningar uppväxte medeltidens
gilleväsende, ehuruväl starkt modifieradt genom
kristendomens inflytande. Gillena uppstodo först
i England och i frankiska riket samt utbredde
sig sedan till Tyskland och de skandinaviska
landen. – Gillena kunna indelas i andligt-sociala
och yrkesgillen; yrkesgillena åter i köpmanna-
och handtverkaregillen. De andligt-sociala gillena
voro de äldsta, uppkallades efter ett helgon eller
annan helig person eller efter något heligt begrepp
och bestodo somliga af män, andra af både män och
qvinnor. Medlemmarna, gillebröder och gillesystrar,
sammanträdde på bestämda tider till gillefesters
firande och voro skyldiga att komma hvarandra till
hjelp vid sjukdom, skeppsbrott, eldsvåda o. d. När
en gillebroder anklagades inför domstol, skulle de
öfrige stå honom bi med ed och vittnesbörd; när
en broder blef dräpt, skulle de öfrige utkräfva
hämnd. Ofta utöfvade gillet en viss domsrätt
öfver sina medlemmar. Dess styrelse handhades af
en ålderman och bisittare. Sådana andligt-sociala
gillen voro i Sverige S:t Knutsgillena i Skåne,
Helga lekamens gillet och Vårfru gilde svenska
manna i Stockholm, S:t Eriks gille i Upsala,
S:t Görans gillena m. fl., i Norge det stora
Korsgillet i Nidaros, S:t Olofsgillena m. fl., i
Danmark S:t Knutsgillena m. fl. Till de andligt
sociala gillena kunna ock räknas kalendegillena,
föreningar af prester, hvilka tjenstgjorde vid
samma kyrka eller i samma stad, och som den första
i hvarje månad (Lat. calendae) sammanträdde till
gemensamma öfverläggningar. Kalendegillena, till
hvilka slutligen lekmän fingo tillträde, voro mycket
vanliga i utlandet, men förekommo, så vidt man känner,
inom Sverige endast på Gotland och i Skåne. – Stort
politiskt inflytande utöfvade köpmannagillena. Dessa
föreningar mellan borgare uppstodo ej sällan genom
sammanslagning af flere smärre gillen till ett stort,
hvilket bemäktigade sig
stadens styrelse. Det herskande köpmannagillet kallades
summum convivium, hausgenossenschaft o. d. I
London bära rådmännen ännu gillesstyresmännens
titel "aldermen", och rådhuset kallas
"Guildhall". Köpmannagillena voro ytterst allmänna
i utlandet, hvaremot i Sverige omtalas endast ett,
Convivium thevtonicorum Gotlandiam freqventantium
("Gotlandsfarande tyskars gille"). – Mot slutet af
1000-talet uppkommo de s. k. handtverkare-gillena,
hvilka omfattade idkarna af samma yrke i en viss
stad eller stundom i ett helt land. Mellan köpmanna-
och handtverkare-gillena utkämpades (1200- och
1300-talen) häftiga strider, i hvilka de senare
i allmänhet segrade och derigenom vunno sitt mål,
andel i stadens styrelse. Men handtverkarna sjelfva
söndrade sig i två partier, det ena omfattande
mästare, det andra gesäller, och under 1400-talet
började de senare genomdrifva upprättandet af
särskilda gesällgillen. Handtverkaregillena l.
ämbetena hade att å stadsstyrelsens vägnar vaka öfver
handtverksarbetet och tillse, att det utfördes till
allmänt gagn. Till följd deraf blef det för dessa
gillen en nödvändighet att för sin verksamhet hafva
noggranna stadgar, i Sverige kallade skrån. Sådana
skrån finnas ännu i behåll för timmermännens
(1454), skomakarnas (1474), köttmånglarnas (1477),
smedernas (1479), murarnas (1487), guldsmedernas
(omkr. 1501), skräddarnas (1501), (vin-)dragarnas
(omkr. 1500), bagarnas (något af åren 1506–1511)
och bältersvennernas gillen i Stockholm samt för
smedernas kompani i Ystad (1496). Med medeltidens
slut förlorade gillena sin betydelse och gingo så
småningom under. De lemningar, som ännu finnas af
dem (t. ex. Knutsgillena i Lund, Malmö och Ystad),
ega blott kuriositetens intresse. Jfr H. Hildebrand:
"Medeltidsgillena i Sverige".
Gillen kallas äfven åtskilliga i Stockholm under
1800-talet stiftade sällskap, hvilkas förnämsta
uppgift är att, i likhet med nationsföreningarna vid
universiteten, i hufvudstaden utgöra en föreningspunkt
för personer från samma landskap. Några af dessa
gillen hafva äfven till ändamål att lemna bistånd åt
fattiga "landsmän", som uppehålla sig i Stockholm,
eller att utdela stipendier åt unga studerande vid
deras afgång till universiteten. Gillena i Stockholm
äro Gotlands, Norrlands, Södermanlands och Nerikes,
Vestgöta, Vestmanlands och Dala, Värmlands samt
Östgöta. I Upsala bildades 1818 ett sällskap
(klubb), som numera bär namnet Upsala gille.
V. K-r.
Gille, Jakob Edvard, tonsättare, föddes i Stockholm
d. 10 Aug. 1814. Efter afslutade studier ingick
han i åtskilliga af Stockholms stads ämbetsverk,
blef notarie vid auktionsverket och pensionerades
1876. Enl. F. A. Dahlgrens "Anteckningar om Stockholms
teatrar" var han äfven organist i katolska kyrkan i
Stockholm och någon tid orkesteranförare vid Mindre
(nu Dramatiska) teatern. 1865 blef han ledamot af
Musikaliska akademien. Död d. 8 Nov. 1880. Hans
kompositioner utgöras af operorna Abraham, Lamech
med svärdet och Allt för kungen; Midsommarfesten,
pastoralsymfoni (uppf. 1850), Minne af Gustaf Adolf
vid Lützen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
