Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gas-spisar. Den stora beqvämlighet, som användandet af gas vid matlagning erbjuder, har haft till följd, att, i synnerhet i utlandet, spisar och kokapparater för gas blifvit mycket allmänna - Gas-stapel, fys., en galvanisk stapel, bestående af metall och gas - Gast, sjöv., benämning på manskap ombord i fartyg - Gastalder kallades hos langobarderna de kunglige ämbetsmän - Gastein, romantisk dal i hertigdömet Salzburg - Gastera, gästa, gifva gästroller - Gasterosteus. Se Spiggslägtet - Gastineau, Benjamin - Gaston, grefvar af Foix (se d. o.) - Gaston, stiftare af Antonius-orden (se d. o.) - Gaston d'Orléans. Se Orléans - Gastralgi, med., smärta i maggropen. Se Kardialgi - Gastrektasi, med., utvidgning af magsäcken - Gastricism, med., ett tämligen sväfvande uttryck för åtskilliga rubbningar i magsäckens funktioner - Gastrisk feber, med., kallades förr en mängd olika sjukdomstillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat bränsle. Äfven vid högt gaspris lönar
det sig att använda gas till smärre kokningar.
C. A. D.
Gas-stapel, fys., en galvanisk stapel, bestående af
en metall och en gas. Dess enklaste form är en vanlig
voltameter. Om man först låter en galvanisk ström
sönderdela vattnet i voltametern, derefter afbryter
strömmen och förenar voltameterns platinaplattor med
hvarandra medelst en ledningstråd, så uppkommer i
denna en ny ström, som går i motsatt riktning mot den
förra och varar, tills vätet och syret i voltametern
åter förenat sig till vatten. K. L.
Gast, sjöv., benämning på manskap ombord i
fartyg. Efter olika befattningar benämnas de
däcksgastar, underrågastar, märsgastar, bramgastar,
båtgastar o. s. v. O. E. G. N.
Gastalder (enl. Grimm af gotiska gastaldan, besitta,
hafva, förvärfva, hvaraf gastaldans, minister)
kallades hos langobarderna de kunglige ämbetsmän, som
ursprungligen hade sig anförtrodd förvaltningen af
de kungliga domänen. I början synes det inom hvarje
förvaltningsområde (ducatus) hafva funnits en af
konungen på lifstid utnämnd hertig (dux), hvilken
såsom statens ämbetsman stod i spetsen för områdets
krigsuppbåd, förvaltning, rättskipning och polis,
och en gastald, hvilken såsom konungens enskilde, på
behaglig tid förordnade tjenare förvaltade de gods och
inkomster, som särskildt voro konungen förbehållna,
eller, för att begagna ett fornsvenskt uttryck, "lågo
till konungens fatabur". Gastalden hade tillika en
rättskipning och polismyndighet, som konkurrerade
med hertigens. Hertigen och gastalden utöfvade
ömsesidigt kontroll på hvarandra. Om nämligen hertigen
förtryckte sin "exercital" (arimann, d. v. s. medlem
af hären, folket), så skulle gastalden förhjelpa den
förfördelade till rätt, antingen hos hertigen sjelf
eller hos konungen; och om gastalden förorättade
sin "exercital", så skulle hertigen förskaffa denne
rättvisa. Från konung Rotharis regering (636–652)
till konung Liutbrands (712–744) inträdde efter
hand den väsentliga förändringen i gastaldernas
ställning att de fingo egna förvaltningsområden,
helt och hållet afsöndrade från hertigarnas,
hvarefter gastalden inom sitt område och hertigen
inom sitt utöfvade alla de befogenheter, som
ursprungligen varit delade dem emellan. Gastalden
blef sålunda, liksom den kejserlige procurator
et praeses under den äldre romerska kejsaretiden, en
verklig provinsståthållare, som väl blott genom sin
lägre rang och sitt större beroende af konungen
skilde sig från hertigen. – I de langobardiska
hertigdömena Spoleto och Benevent voro gastalderna
hertigarnas ståthållare i de förvaltningsområden,
af hvilka dessa hertigdömen bestodo, och
hvilka med anledning deraf kallades gastaldat.
S. F. H.
Gastein, romantisk dal i hertigdömet Salzburg,
på norra sidan af Hohe Tauern och genomfluten af
Ache (ett tillflöde till Inn), som der bildar flere
vattenfall. Omkr. 3,800 innev. Mest bekanta bland
dalens många orter äro köpingen Hof-G., 874 m. öfver
hafvet, och Wildbad-G., 1,040 m. öfver hafvet,
8 km. s. om
det förra. Wildbad-G. är en af Österrikes förnämsta
badorter, hvars källor voro bekanta redan i äldsta
tider, men som kommo i allmännare bruk först på
1400-talet. Nu besökas de årligen af omkr. 3,000
kurgäster. Vattnet, som har en temperatur af
36–48° C., nyttjas, mest till bad, mot kroniska
nervsjukdomar, allmän svaghet, gikt och reumatism
m. m. – I Wildbad-G. afslöts d. 14. Aug. 1865 den
bekanta konventionen mellan Österrike och Preussen,
enligt hvilken hertigdömet Schleswig ställdes
under preussisk förvaltning och Holstein under
Österrikisk, under det Lauenburg mot en ersättning
af 2,5 mill. rigsbanksdaler (5 mill. kr.) förenades
med Preussen.
Gastera (af T. gastiren), gästa, gifva gästroller
(brukas om skådespelare).
Gasterosteus. Se Spiggslägtet.
Gastineau [gatinå]. 1. Benjamin G., fransk
literatör, f. 1823, var först boktryckare. Under
andra kejsaredömet blef han två gånger deporterad
och 1872 för sin delaktighet i kommunupproret
in contumaciam dömd till inspärrning på en
fästning. G. har bl. a. författat: Le bonheur
sur terre (1844), Comment finissent les riches,
comment finissent les pauvres (1849–50), Sottises et
scandales du temps présent (1863) och L’impératrice
du Bas-empire (1870). G. har äfven varit verksam
som tidningsskrifvare. – 2. Octave G., fransk
literatör, den föregåendes kusin, f. 1824, d. 1878,
blef 1849 sekreterare hos kultusministern och 1853
hos presidenten i lagstiftande kåren. Han har skrivit
åtskilliga teaterstycken, bland hvilka må nämnas Nos
petites faiblesses (1862; tillsammans med Clairville),
La czarine (1868; tillsammans med M. J. Adenis)
och Les souliers de bal (s. å.; "Balskorna").
Gaston [-stång]. 1. Grefvar af Foix (se d. o.).
– 2. Stiftare af Antonius-orden (se d. o.).
– 3. G. d’Orléans. Se Orléans.
Gastralgi (af Grek. gaster, mage, och algos,. smärta)
med., smärta i maggropen. Se Kardialgi.
F. B.
Gastrektasi (af Grek. gaster, mage, och ektasis,
utvidgning), med., utvidgning af magsäcken.
F. B.
Gastricism (af Grek. gaster, mage), med., ett
tämligen sväfvande uttryck för åtskilliga rubbningar
i magsäckens funktioner, antingen primära, till följd
af sjukdom i magsäcken, såsom magkatarr m. m., eller
sekundära, till följd af lidanden i andra organ.
F. B.
Gastrisk feber (af Grek. gaster, mage),
med., kallades förr en mängd olika sjukdomstillstånd,
i hvilka feber och gastriska rubbningar spelade
en framstående rol. Den moderna diagnostiken har
emellertid till den grad detaljerat det gamla
begreppet gastrisk feber, att numera knappast
någonting återstår af den gastriska febern. Så har
man funnit, att somliga gastriska febrar endast voro
lindrigare former ("abortivformer") af tyfoidfeber,
att andra voro remittenta former af frossa och andra
åter endast symtom af lokala inflammationsprocesser,
till följd hvaraf den egentliga gastriska febern
endast skulle vara detsamma som en gastritis l. akut
magkatarr. F. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
