- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål /
839-840

(1882) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galvanisk stapel - Galvanisk ström - Galvaniskt batteri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lerkärlet, men i detta kärl är derjämte i
Meidingers stapel nedsatt halsen till en med
kopparvitriol-kristaller fylld, upp och nedvänd
glasballong, hvarigenom kopparvitriollösningen hålles
mättad. I denna stapel ersättes svafvelsyran stundom
af en lösning af svafvelsyrad magnesia (engelskt
salt) i vatten. En annan modifikation af Daniells
stapel utgör Callauds. I denna är det porösa kärlet
borttaget; kopparskifvan lagd på kärlets botten och
betäckt med kopparvitriol-kristaller, på hvilka
vatten hälles. Till följd af olika egentlig vigt
lagra vätskorna sig så, att den mättade lösningen
stannar vid kärlets botten, under det att öfre delen
af kärlet är fylld med vatten, i hvilket zinken
nedsättes. Leclanchés stapel, bestående af kol och
brunsten i en lercylinder och derutomkring zink i
salmiaklösning, är särdeles varaktig. Ett par staplar,
som, ehuru de icke äro konstanta, dock vunnit stor
användning, äro Marié-Davys, af kol och zink i
lösning af svafvelsyrad qvicksilfveroxid, använd
i synnerhet till medicinskt bruk, samt Grenets,
som består af kol och zink i en lösning af dubbelt
kromsyradt kali, tillsatt med något svafvelsyra.

Sekundära staplar benämnas de galvaniska
staplar, som grunda sig på den ofvan omnämnda
polarisationsströmmen. Den äldsta användbara stapeln
af detta slag är gasstapeln. Plantés sekundära stapel
består af två blyskifvor, som, åtskilda af två tjocka
filtremsor, hoprullas jämte hvarandra och nedsättas i
ett kärl med utspädd svafvelsyra; blyskifvorna förenas
med hvar sin af polerna till ett starkt galvaniskt
batteri eller, än bättre, en induktionsapparat; då
sönderdelar den galvaniska strömmen från denna vattnet
i den sekundära stapeln, och den ena blyskifvan
oxideras. När sedan den första hufvudströmmen
afbrytes och blyskifvorna förenas medelst en ledningstråd,
uppstår en ny ström i motsatt riktning mot den
ursprungliga. Denna stapel har nyligen (1881)
blifvit förbättrad af C. Faure, i det att han
ingnidit de båda blyplattorna med mönja (blyoxid och
blysuperoxid). Stapeln laddas medelst strömmen från
en induktionsapparat, hvarvid mönjan på ena blyplåten
ytterligare oxideras (till blysuperoxid), men på den
andra reduceras till bly, hvarefter stapeln är färdig
att användas. Faures stapel, äfven kallad ackumulator,
synes blifva af stor betydelse för elektricitetens
användning till åtskilliga praktiska behof, emedan
den erbjuder ett godt medel att samla eller magasinera
elektriciteten. K. L.

Galvanisk ström, fys. Styrkan af en galvanisk ström
(se Galvanism) är beroende dels på de ämnen,
hvaraf stapeln är sammansatt (se Elektromotor),
dels på det motstånd, som utöfvas af ledningstråden
samt inuti stapeln (se Ledningsförmåga). Motståndet
verkar på sådant sätt, att strömstyrkan aftager
i samma förhållande som motståndet växer. Till
uppmätning af strömstyrkan nyttjas galvanometer
l. voltameter. Om stapelns poler icke äro förenade
med en enkel ledningstråd, utan denna är förgrenad,
så att två punkter af strömbanan äro förenade genom
två eller flere

ledningstrådar, så bestämmes strömstyrkan i de skilda
grenarna äfvensom i den odelade ledaren enligt
Kirchhoffs lag. Denna lyder: då flere ledningstrådar
träffas i en punkt, är summan af strömstyrkan för
de strömmar, som gå till nämnda punkt, lika stor
som för dem, hvilka gå från densamma, hvarjämte
strömstyrkan i de olika grenarna är omvändt
proportionel mot samma grenars ledningsmotstånd. –
Den galvaniska strömmens verkningar: 1)
Fysiologiska verkningar. Se Elektroterapi. – 2)
Värme-verkningar. Genom den elektriska strömmen
utvecklas värme såväl inuti sjelfva stapeln som
i den yttre ledningen. Hela detta värmebelopp
är proportionel till motståndet i strömbanan
(d. v. s. i stapeln och ledningen tillsammans)
samt mot qvadraten på strömstyrkan (Joules lag)
eller, hvilket är det samma, mot produkten af
elektromotoriska kraften och strömstyrkan. Då vidare
äfven den elektromotoriska kraften är proportionel
mot den inom stapeln förbrukade zinken, så är således
också den utvecklade värmemängden proportionel mot
den förbrukade zinkqvantiteten, eller, noggrannare
uttryckt, det utvecklas lika mycket värme af den
galvaniska strömmen som genom förbrukningen af
zinken (Favres lag). Den utvecklade värmemängden
är icke lika fördelad utefter hela strömbanan, utan
temperaturförhöjningen i en viss del af ledningen
är proportionel till denna dels ledningsmotstånd samt
äfven beroende på dess värmestrålningsförmåga. Detta
visar sig tydligt i en ledning, som består af
omvexlande silfver- och platina-trådar, ty der
kunna platinatrådarna uppvärmas ända till glödning,
under det att de andra förblifva mörka. – 3)
Optiska verkningar. Se Galvanisk gnista, Galvanisk
ljusbåge och Polarisation. – 4) Kemiska verkningar. Se
Elektrolys. – 5) Mekaniska verkningar. En elektrisk
ström, som ledes genom en liten, i ett trångt
glasrör innesluten vätskepelare, sätter denna i
rörelse; de flesta vätskor förflyttas i den positiva
strömmens riktning. En liknande företeelse är den
galvaniska endosmosen. Andra mekaniska verkningar
af den galvaniska strömmen äro att förlänga ledaren
samt ändra dennas elasticitetskoefficient. – 6)
Dynamiska verkningar. Se Elektrodynamik. – 7)
Magnetiska verkningar. Se Elektromagnetism. –
8) Induktions-verkningar. Se Induktion.
K. L.

Galvaniskt batteri, fys., en förening af flere
galvaniska staplar för att förstärka dessas
verkan. Denna förening kan ske antingen så, att den
första stapelns positiva pol förenas med den andras
negativa, dennas positiva med den tredjes negativa
o. s. v., eller ock så, att alla staplarnas positiva
poler förenas sinsemellan och allas negativa poler
sinsemellan. Vid det förra sättet, då staplarna
liksom ställas efter hvarandra, blir batteriets
elektromotoriska kraft lika med summan af de
enskilda staplarnas, men på samma gång ökas äfven
ledningsmotståndet och blir lika med summan af alla
staplarnas motstånd. Detta kombinationssätt användes,
när det yttre ledningsmotståndet är stort. Vid det
andra sättet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 15:36:32 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfae/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free