Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Füssli, 4. Johann Heinrich, d. y. - Füssli, 5. Hans Heinrich - Fyen - Fyf, Jakob - Fylakterier, tänkeskrifter - Fylarchos - Fyle - Fylgdarmenn - Fylgia - Fylke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin atelier i Rom, modellerande Amor och Psyche. –
5. Hans Heinrich F., son af F. 2., historieforskare
och skriftställare, f. 1744(45), gjorde sina
studier i sin födelsestad, Zürich, och uti Italien
samt var Winkelmanns och Johannes von Müllers
vän. 1760 blef han professor i fäderneslandets
historia i Zürich och sedermera medlem af kantonens
stora råd. Under revolutionstiden var han en af de
statsmän, som medverkade till införandet af en liberal
författning Efter helvetiska republikens organiserande
(1798) var F. medlem af undervisningsrådet. Genom
mediationsakten 1803 blef han en af de sju, som
skulle införa den nya författningen i Zürich. Genom
restaurationen undanträngdes han från det offentliga
lifvet, men blef likväl sedermera medlem af stora
rådet i Zürich. F. dog d. 26 Dec. 1832. Bland
hans skrifter må nämnas Allgemeine blumenlese der
deutschen (1782), Schweizerisches museum (1783–90;
fortsatt med Neues schweizerisches museum, 1793–96),
Ueber das leben und die werke Raphael Sanzios
(1815). Derjämte utgaf han "Sämmtliche schriften des
armen mannes in Tockenburg" (1789–92) och fortsatte
(1806–21) det af hans fader började "Allgemeines
künstlerlexikon". – 6. Wilhelm F., f. 1830 i
Zürich, är en framstående porträttmålare i München.
4. C. R. N.
Fyen, näst Själland den största och vigtigaste
af de danska öarna, ligger mellan Själland, från
hvilken ö den skiljes genom Stora Belt, och den
jylländska halfön, hvarifrån den är skild genom
Lilla Belt, medan den i n. sköljes af Kattegatt och
i s. af Östersjön. Arealen 2,915 qvkm. 210,000
innev. (1880). Största delen af ön hör till
rullstenslerans formation, men i s. v. framträder
rullstenssanden i en rad backar (på skämt kallade
"de fyenska Alperna"), hvilkas högsta punkt, Fröbjerg
Bavnehöi, når en höjd af 131 m. Äfven i den norra
och nordöstra delen ligga några isolerade höjder,
tillhörande samma formation. Den norra och östra delen
af ön samt några sträckor i midten äro väsentligen
slättland; särskildt bär en jämn skoglös trakt i norr
namnet "Slätten". F:s största vattendrag är Odense å,
57 km., som upprinner på den sydvestra åsen, flyter
mot n. v. och n., upptager afloppet från Arreskov-sö
och faller ut i Odense-fjord. Ön har en kanal, Odense
kanal (byggd 1796–1804), som går från Odense till
Odense-fjorden, 8,000 m., och korsas af jernvägen från
Nyborg till Strib. F. är i allmänhet mycket fruktbar,
hvilket också visar sig af den jämförelsevis täta
befolkningen, 72 på hvarje qvkm. F., Langeland (275
qvkm.), Äro (88 qvkm.) och Tåsinge (69 qvkm.) samt
flere mindre öar (tillsammans omkr. 60 qvkm.),
hvilka i naturligt hänseende bilda den fyenska
ögruppen, hafva en areal af 3,406 qvkm. och 246,506
innev. (1880). I kyrkligt hänseende utgör ögruppen
Fyens stift och i administrativt delas den i två amt:
Odense och Svendborgs. V. Ebg.
Fyf [fejf], Jakob. Se Feif.
Fylakterier, tänkeskrifter (af Grek. fylakterion,
skyddsmedel, amulett), Hebr tefillin, böner, kallades
(Matt. 23: 5) de med påskrifna bibelspråk (5 Moseb. 6:
4–9, 11: 13–21, 2
Moseb. 13: 1–6) försedda och i tärningsformiga kapslar
inlagda pergamentsremsor, hvilka fariséerna på Kristi
tid vid förrättandet af sin morgonbön med läderremmar
bundo på pannan och venstra armen. Den öfre remsan
fastbands på det sätt att knuten kom bakom hufvudet,
och den högra änden af remmen hängde ned till nafveln.
Fylarchos (Lat. Phylarchus), forngrekisk
skriftställare från Athen, Sikyon eller Naukratis
under senare hälften af 3:dje årh. f. Kr., författade
bl. a. ett större historiskt arbete (Historiai, i
28 böcker, omfattande åren 272–221 f. Kr.), hvilket
tjenat såsom källa för senare grekiska och romerska
historieskrifvare. F:s stil är, att döma af de få
bibehållna fragmenten, svulstig och tillgjord, men
den af Polybios mot honom riktade beskyllningen för
otillförlitlighet i uppgifter torde icke vara fullt
grundad. A. M. A.
Fyle (Grek. fyle), "stam"- l. folkafdelning hos
forntidens greker, motsvarande romarnas tribus, men
med bibegrepp af en i de flesta fall visserligen blott
diktad härkomst från en gemensam stamfader. Enligt
sitt begrepp, men ingalunda alltid i verkligheten,
var således fylen, likasom dess underafdelningar,
fratrier (se d. o.) och slägter, att betrakta
såsom en vidgning af familjen. Dorerna, hvarhälst
de uppträdde, voro fördelade i tre fyler: Hylleis,
Dymanes och Pamfyloi. I Athen funnos ursprungligen
fyra urgamla s. k. joniska fyler, hvilkas namn,
Geleontes, Hopletes, Argadeis och Aigikoreis
(adlige, krigare, jordbrukare, herdar), mera tyda
på lefnadsyrke än på härkomst. Dessa gamla fyler
afskaffades (omkr. 510 f. Kr.) af Kleisthenes och
ersattes med en helt och hållet konstgjord, på
territoriella förhållanden grundad indelning i tio
nya, s. k. attiska fyler, uppkallade efter fornattiska
heroer (de s. k. eponymerna): Erechtheis, Aigeis,
Pandionis, Leontis, Akamantis, Oineis, Kekropis,
Hippothoontis, Aiantis, Antiochis. Till dessa
tio kommo (307 f. Kr.) två nya, hvilka athenarna,
för att smickra Antigonos och hans son Demetrios
Poliorketes, kallade Antigonis och Demetrias. Vid
förändrade politiska förhållanden utbyttes dessa
namn sedermera mot Ptolemais och Attalis (efter
Ptolemaios Filadelfos i Egypten och Attalos I i
Pergamon). Slutligen tillades, på Hadriani tid, en
trettonde fyle, Hadrianis. Fyle-inrättningen låg till
grund för fördelningen af de betydliga omkostnader
(leiturgier), hvilka de förmögnare medborgarna,
hvar i sin tur, måste vidkännas, och ur hvarje fyle
valdes årligen femtio medlemmar till rådsförsamlingen.
A. M. A.
Fylgdarmenn. Se Följdarmän.
Fylgia. Se Följa.
Fylke (Fornnord. fylki), egentl. krigareflock, eller
bestämd afdelning af en krigshär. Om fylke i dessa
bemärkelser lemnas tämligen godtyckliga uppgifter,
såsom att det skall utgöra ett antal af 50, eller
att man kallar det fylke, som utrustar tolf skepp
med vapen och män. – Oftast förekommer ordet i
betydelse af en liten, af flere härad bestående stat
med demokratisk-patriarkalisk författning. I spetsen
för hvarje fylke stod en fylkeskonung. Desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
