Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fürstenberg, ätt - Fürstenberg, 1. Friedrich Wilhelm Franz - Fürstenberg, 2. Franz Egon - Fürstenbergs vätgaselddon - Fürstenwalde - Fürth - Füssen - Füssli (Fuessli), familj - Füssli, 1. Johann Kaspar, d. ä. - Füssli, 2. Hans Rudolf, d. y. - Füssli, 3. Hans Rudolf, den yngste - Füssli, 4. Johann Heinrich, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fürstenberg, tysk friherrlig ätt, bär namn af slottet
F. vid Ruhr, och upphöjdes 1660 i riksfriherrligt
stånd. Ättens yngre l. rhenländ-ska linie erhöll
1840 greflig värdighet. – 1. Friedrich Wilhelm
Franz, friherre von F., statsman, f. 1729 (1728?),
var under det sjuåriga kriget (1756–63) kanonikus
i Münster och utsågs af kurfursten af Köln (som
derjämte var biskop i Münster) till minister och
styresman af det münsterska landet. 1780 nedlade
han sin ministerbefattning, men fortfor att styra
landet i egenskap af generalvikarie. Genom sin
ovanliga duglighet och insigt bragte han landet i ett
blomstrande tillstånd. Bland hans åtgärder förtjena
anmärkas en reform af skolväsendet, grundandet af en
militärakademi, införandet af en medicinalordning
(den första i sitt slag i Tyskland) och stiftandet
af ett fullständigt universitet i Münster. Död
d. 16 Sept. 1811. – 2. Franz Egon, grefve von
F.-Stammheim, politiker, f. 1797, upphöjdes 1840 i
grefligt stånd. Han är bekant såsom en varm vän af
konsten, i synnerhet den kyrkliga konsten, bidrog
verksamt till färdigbyggandet af Köln-dômen och lät
uppföra den mycket beundrade Apollinariskyrkan
vid Remagen. Han tillhörde den strängt katolska
och politiskt konservativa riktningen. Såsom medlem
af preussiska herrehuset tillhörde han det feodala
partiet och kämpade i första rummet för den katolska
kyrkans intressen. Död. d. 20 Dec. 1859.
Fürstenbergs vätgaselddon. Se Elddon.
Fürstenwalde, stad i preussiska regeringsområdet
Frankfurt (Brandenburg), vid Spree. Omkr. 10,000
innev. Ullspinneri och stora qvarnar.
Fürth, stad i bajerska regeringsområdet
Mittelfranken, vid Pegnitz’ utlopp i Regnitz,
6 km. n. v. från Nürnberg, med hvilken stad
F. är förenad genom en jernväg, den äldsta i
Tyskland (öppnad 1835). Omkr. 27,500 innev., deraf
omkr. 3,600 judar. F. är Bajerns mest blomstrande
fabriksstad. Der tillverkas i synnerhet speglar,
mässings- och galanterivaror, glasögon och
optiska instrument, svarfvade arbeten af metall,
elfenben o. d., konstgjorda blommor, kirurgiska
instrument, leksaker, ultramarin, bronsfärger,
blyertspennor, lim, m. m. F. har äfven stora
ölbryggerier. Spegelfabrikationen ensam sysselsätter
80 fabriker, med öfver 2,000 arbetare, och värdet
af till Nord-Amerika exporteradt spegelglas utgör
årligen omkr. 3 1/2 mill. kr. Stadens vidt utbredda
handel omfattar hufvudsakligen utförsel af egna
industrialster äfvensom humle samt bomulls- och
yllevaror. Dessutom har F. vidsträckta speditions-
och vexelaffärer samt en starkt besökt mässa vid
Mikaelitiden. F. fick stadsrättigheter 1818. –
Ett stycke vester om staden ligger den gamla borgen
Alte Veste.
Füssen, stad i bajerska regeringsområdet
Schwaben-Neuburg, vid foten af Alperna och venstra
stranden af Lech. 2,415 innev. (1875). Det på ett
berg i södra delen af staden belägna gamla slottet,
som tillhört biskoparna i Augsburg, är historiskt
märkligt genom den derstädes d. 22 Apr. 1745 slutna
freden mellan kurfursten Maximilian III af Bajern och
Maria Teresia. Bredvid slottet ligga byggnaderna af
det forna benediktinklostret S:t Mang (Faucena l. Ad
fauces), som stiftades 638 af en Columbani lärjunge.
Füssli (Fuessli), en gammal och mycket talrik
konstnärsfamilj i Zürich, af hvilken medlemmar
omnämnas redan vid midten af 1400-talet. Slägtens
förnämsta representanter äro följande: 1. Johann
Kaspar F. d. ä., f. 1706 (07), d. 1781(82),
var porträttmålare, men sysselsatte sig äfven med
konsthistoriska arbeten och utgaf bl. a. Geschichte
der besten künstler in der Schweiz (1769–79),
Raisonnirendes verzeichniss der vornehmsten
kupferstecher und ihrer werke (1771) och en samling
af Winkelmanns bref (1778). – 2. Hans Rudolf F.
d. y., f. 1709, d. 1793(95), utbildade sig i Paris
till en framstående miniatyrmålare och egnade sig
sedermera åt konsthistoriska studier. Frukten af dessa
blef hans Allgemeines künstler-lexikon, af hvilket
3:dje uppl. utkom 1799, och till hvilket hans son Hans
Heinrich lemnade ett supplement, 1806–21. – 3. Hans
Rudolf F. den yngste, son och lärjunge af F. 1.,
målare och kopparstickare, f. 1737, d. 1806, utförde
bl. a. åtskilliga teckningar för Hedlingers medaljverk
och var liksom fadern äfven konsthistoriker. Han
utgaf Kritisches verzeichniss der besten nach den
berühmtesten meistern aller schulen vorhandenen
kupferstiche (1798–1806; afbrutet genom hans död) och
Annalen der bildenden künste für die österreichischen
staaten (2 häften, 1801–02). – 4. Johann Heinrich
F. d. y., den föregåendes broder, historiemålare, född
d. 7 Febr. 1741(42) i Zürich, studerade först teologi
och moderna språk, hvarvid han likväl samtidigt
egnade sig åt målarekonsten. Af sina Shakspearestudier
föranleddes han att begifva sig till London (1763), i
afsigt att der idka literär sysselsättning, men vände
sig i stället, på J. Reynolds’ uppmaning, till konsten
och tillbragte åren 1770–78 uti Italien. Efter sin
återkomst till London, 1779, blef han så småningom,
vid sidan af Reynolds och Ben. West, Englands mest
firade målare. (Engelsmännen skrefvo hans namn
Fuseli). 1799 blef han professor vid konstakademien
och 1804 direktör. Hans föreläsningar, som rönte
stort bifall, utkommo 1801 under titel Lectures of
painting (ny uppl. 1820). Derjämte utgaf han nya
upplagor af Pilkingtons "Dictionary of painters"
(1805 och 1810). Död d. 16 Apr. 1825. – De ämnen,
som F. framställde på duken, voro fantastiska,
äfventyrliga och gräsliga, hälst med dyster belysning,
samt hemtade ur folksagor och spökhistorier eller
ur Shakspeares, Miltons och Dantes skaldeverk. Hans
målningar lemna mycket öfrigt att önska i fråga
om både teckning och färg, och de utgöra ingenting
annat än af en öfverspänd fantasi gjorda maniererade
härmningar af Michelangelo, i hvilken han hade
förälskat sig under sin studietid i Rom. F. var under
sin vistelse i Rom Sergels vän och kamrat. Den berömde
svenske bildhuggaren framställde åtskilliga gånger i
sina teckningar (förvarade i Nationalmuseum) vännen
F. i karrikerad gestalt och fick af honom mottaga en
målning i sepia, föreställande Sergel i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
