Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friherre - Friherrekronor. Se Kronor - Friherreskap, en åt friherre på vissa vilkor gifven förläning. Se Friherre - Friherrevärdighet. Se Friherre - Frihet, filos. - Frihetskrig - Frihetsmil - Frihetsmössa - Frihetsstraff, jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III utfärdade privilegierna, nämligen bl. a. deruti
att den friherrliga värdigheten gafs åt friherrens
både manliga och qvinliga "lifs- och bröstarfvingar"
och att de flesta länens innehafvare erhöllo rätt att
anlägga städer på sina områden. I politiskt afseende
åter hade den nya samhällsklassen förvärfvat
ett ytterst vigtigt privilegium, då det, genom
Riddarhus-Ordningen af d. 6 Juni 1626, fastställdes,
att grefvar och friherrar skulle tillsammans bilda en
af de tre klasser, i hvilka riddarhuset indelades,
samt att ärendena skulle afgöras genom omröstning,
som företogs, icke per capita, utan klassvis. Denna
grefvarnas och friherrarnas öfvervigt på riddarhuset,
i förening med det stora inflytande de fleste
af dem egde inom rikets förvaltning, den rikedom
och betydenhet de erhöllo just genom de ärftliga
länen, måste gifva dem en herskande ställning i
samhället. – Men denna deras makt var icke förenlig
med konungens och de andra samhällsklassernas
intressen. Framförallt hade kronans finanser alldeles
förstörts genom den onaturliga utvecklingen af det
ärftliga länsväsendet. Reaktionen inträdde också
snart. Vid riksdagen 1655 beslöts, att af de gods,
som efter Gustaf II Adolfs död afhändts kronan,
skulle indragas alla "omistliga" – d. v. s. de, som
ansågos oumbärliga för hofvets, krigsmaktens och
bergverkens vidmakthållande – och en fjerdedel af
de öfriga, som adeln till skänks erhållit. Denna
reduktion, den s. k. fjerdepartsräfsten,
minskade väl friherreskapens antal och områden,
men friherreståndet bibehöll likväl i det stora
hela under det närmast följande fjerdedels seklet
sin ställning i samhället orubbad. Många adelsmän
upphöjdes till och med i friherrligt stånd, och
åtminstone två erhöllo friherreskap, nämligen
P. Würtz, som d. 1 April 1657 fick Adler Salvius’
förra friherreskap Örneholm, och R. von Ascheberg,
som d. 18 Dec. 1673 erhöll till friherreskap
Kastell-ladugården, vid Kongelf. Kronans ekonomiska
ställning blef emellertid allt brydsammare. En ny
och mera omfattande reduktion blef nödvändig, och vid
riksdagen 1680 beslöts bl. a., att alla (gref- och)
friherreskap skulle till kronan indragas. Den 17
Sept. 1688 förbjöd Karl XI slutligen (grefvar och)
friherrar att i sina titlar fortfarande bära sina
forna läns namn. Äfven friherrarnas betydelse vid
riksdagarna gick förlorad, då (1719) klassindelningen
upphäfdes på riddarhuset. Klassindelningen återinfördes
1778, men upphörde ånyo 1809, och omröstning per
capita infördes. Efter denna tid hafva friherrarna
icke egt några särskilda företrädesrättigheter
framför den öfaiga adeln (se Adel, sp. 125). Antalet
friherrliga ätter, som introducerats
på svenska riddarhuset, utgör (1882) 405. –
På finska riddarhuset hafva introducerats 51
friherrliga ätter. Jfr Baron. G. F.
Friherrekronor. Se Kronor.
Friherreskap, en åt en friherre på vissa vilkor
gifven förläning. Se Friherre.
Friherrevärdighet. Se Friherre.
Frihet, filos. 1) Negativ frihet, oberoende af
något, följaktligen bestämdhet enligt sin egen natur,
tillkommer i egentlig bemärkelse endast det lefvande
eller organiska. 2) Positiv
frihet, förmåga af val emellan olika möjliga
bestämningsgrunder, tillkommer blott viljor
och säges vara formel, om valet sker emellan
olika sinliga bestämningsgrunder, och abstrakt
l. moralisk, om valet sker emellan sinlighet
och förnuft. Se Determinism och Indeterminism.
L. H. Å.
Frihetskrig, i allmänhet hvarje krig, som ett
folk förer för att befria sig från ett annat folks
öfvervälde, t. ex. amerikanska frihetskriget, grekiska
frihetskriget m. fl. Under denna benämning förstå
tyskarna särskildt kriget med Napoleon I 1813.
Frihetsmil kallades i Sverige under 16:de och 17:de
årh. ett område inom en mil från säterierna. De
landbönder, som bodde inom detta, voro i allmänhet
fritagna från utskrifning.
Frihetsmössa. Från äldre tider var rättigheten
att hafva hufvudet betäckt ett tecken på frihet,
hvarför mössan eller hatten blifvit en symbol af
densamma. Också framställes stundom den personifierade
Britannia bärande en blå mössa (med hvit rand och med
omskriften Liberty, "frihet") på spetsen af en lans. I
Frankrike blef under första franska republiken den
röda mössan en frihetens och republikens symbol,
hvilken äfven utgjorde den vanliga prydnaden på
frihetsträden.
Frihetsstraff, jur., tages stundom så vidsträckt,
att det omfattar alla straff, som medföra en
inskränkning af den personliga friheten (således
jämväl t. ex. ett förvisningsstraff eller ett förbud
mot att lemna en viss ort). Vanligen innefattar det
emellertid endast sådana straff, hvilka innebära
frihetens förlust genom inneslutning inom derför
bestämda anstalter eller områden. För äldre
tiders straffsystem voro frihetsstraff i denna
bemärkelse antingen fullkomligt obekanta eller
af ytterst underordnad betydelse. Århundraden
igenom förekommo sådana straff egentligen blott
för mindre förseelser, begångna af fattigt folk,
som ej förmådde bota med penningar. I svårare fall
använde man mer eller mindre gräsliga dödsstraff,
stympningar och andra kroppsstraff, skamstraff samt
landsförvisning. Efter hand började man emellertid
rygga tillbaka för ett allt för flitigt användande
af dessa straffarter, och i den mån de utträngdes,
vunno frihetsstraffen större tillämpning. Numera
hafva dessa så godt som öfverallt alldeles trängt i
bakgrunden de öfriga straffarterna. Äldre strafflagar
upptogo ofta en mängd olika arter af frihetsstraff,
men de nyare lagarnas straffsystem äro i allmänhet
ganska enkla. Enligt den svenska strafflagen
äro de frihetsstraff, som ådömas omedelbart, af
tvåslag: straffarbete och (enkelt) fängelse. Såsom
förvandlingsstraff för böter nyttjas fängelse vid
vatten och bröd. (Enligt krigslagarna tillkommer
ännu en art af frihetsstraff, nämligen arrest, se
d. o.) Straffarbetsfånge skall hållas till arbete
för det allmännas räkning, får ej förskaffa sig eller
mottaga underhåll, beklädnad eller annat utöfver hvad
honom af straffinrättningen bestås och eger icke utan
särskildt tillstånd mottaga eller afsända bref eller
mottaga besök. Den, som är dömd till enkelt fängelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
