Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frenckell, 4. Frans Vilhelm von - Frenesi l. Frenitis - Frenninge - Frenologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgareståndet vid landtdagen 1863–64, såsom detta
stånds talman vid landtdagen 1867 och, sedan han 1868
blifvit adlad, såsom medlem af ridderskapet och adeln
vid landtdagarna 1872 och 1878. Död i Schweiz d. 24
Maj 1878. Vid F:s död öfvertogos affärerna af hans
barn. R. C.
Frenesi l. Frenitis (Fr. frénésie, af Grek. frenesis,
af fren, egentl. mellangärde, själsförmögenheter),
ursinne, raseri; namn hvarmed äldre författare
betecknade än inflammation i hjernan och dess hinnor,
än feber med yrsel, än sinnessjukdom och galenskap. –
Frenetisk (Fr. frénétique), ursinnig, rasande.
F. B.
Frenninge, socken i Malmöhus län, Färs härad. Arealen
5,785 har. 2,995 innev. (1880). Jämte Vollsjö utgör
F. ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Lunds
stift, Färs kontrakt.
Frenologi (af Grek. fren, sinne, själsförmögenheter,
och logos, lära), läran om själsegenskapernas
fördelning och deras lokalisation i hjernan vid vissa
organ, om dessas framträdande såsom upphöjningar på
hjernans yta och om deraf föranledda ytkarakterer
på hufvudskålen Denna lära grundlades i slutet af
1700-talet af F. J. Gall, hvilken benämnde henne
schädel-lehre (hufvudskålslära) eller
cranioscopie (hufvudbesigtning); hans vän och medarbetare
J. G. Spurzheim införde namnet frenologi. – Gall
utgick visserligen från ett par satser, hvilka i
sin allmännelighet synas vara fullt berättigade,
nämligen att hjernan är det organ, genom hvilket
själsyttringarna manifestera sig, och att ett
organs produktionskraft är proportionel till
dess storlek. Men utom det att hjernan icke till
uteslutande funktion har själsyttringar samt att
den sist anförda satsen icke torde kunna obetingadt
tillämpas på de rent animala och särskildt de
psykiska funktionerna, uppställde Gall vid sidan
af dessa satser några andra premisser för sin lära,
hvilka måste anses såsom än mindre hållbara. Så påstod
han, att själsverksamheten ända in i detalj berodde
af hjernans detaljbyggnad; att själens särskilda
drifter, anlag och krafter icke verkade i och genom
hjernan såsom ett helt, utan skulle vara bundna vid
bestämda framstående ställen af hjernan ("organ"),
hvilka hufvudsakligen finnas på hennes yta, inom
vissa skarpt begränsade, mångformade, större och
mindre områden; samt att utvecklingen (styrkan)
hos hvarje sådan drift, sådant anlag o. s. v. står i
direkt proportion till dess organs storlek. Läran om
dessa organ och om själsverksamhetens förhållanden i
och genom dem utgör frenologien. Men upphöjningarna
på hjernytan (organen) visa sig mer eller mindre
tydligt äfven genom upphöjningar på motsvarande
ställen af hufvudskålens yttre. Till följd deraf
lemnar den yttre undersökningen af hufvudskålen
(kranioskopien) en säker utgångspunkt för bedömandet
af drifter o. s. v. Gall antog 27 sådana själs-delar
("sinnen"), med motsvarande antal organ, nämligen för:
fortplantning, barn- och föräldra-kärlek, vänskap,
försvar, mord, list, förvärf (stöld), höghet (högmod),
beröm (äregirighet), försigtighet, sak, ort, person,
namn, språk, färg, ton, tal, konst, läraktighet,
metafysik, qvickhet, skaldskap, godmodighet,
efterhärmning,
gudsfruktan (vördnad) och fasthet. Antal och benämningar
vexlade något. Spurzheim tillade 8 nya, andra
efterföljare än flere, t. ex. koncentrationsförmåga,
hopp, sinne för det underbara, individualisering,
tyngd eller motstånd, ordning, tid m. m. Andra namn,
begrepp och platser hafva under tidens lopp gifvits
åt de äldre "sinnena" eller "organen". – Då Gall och
Spurzheim (1796–1830-talet) framställde och utvecklade
sina läror, kände man icke och af dem upptäcktes icke
häller något enda anatomiskt eller fysiologiskt
faktum, som kunde läggas till grund för dessa
frenologisk-kranioskopiska satser. Lärans djerfva
framträdande verkade emellertid som ett retmedel
till ifriga undersökningar, och dess upphofsmän,
särskildt Gall, utförde sådana. Det har med sanning
blifvit sagdt om frenologiens fäder, att de började
med att imaginera en hjernans fysiologi, och att
de sedan gjorde upp en hjernans anatomi för att
bevisa de fysiologiska hypoteserna (Flourens). Senare
undersökningar synas visserligen leda till antagandet
af vissa funktioners lokalisation i speciella delar
af hjernan, men de hafva icke bekräftat något
enda af Galls och Spurzheims detaljpåståenden;
tvärtom hafva de bestämdt vederlagt flere af dem. –
Sjelfva den från logisk-antropologisk synpunkt
omotiverade och besynnerliga uppställningen och
blandningen af s. k. "sinnen" och "organ" är ett
svårt gravamen mot läran från ren förnuftssynpunkt. I
anatomisk-fysiologiskt hänseende göra sig andra
allvarliga betänkligheter gällande. Man förlägger
dessa organ uteslutande till hjernans yta, utan
att bevis ännu finnas på den öfriga hjernmassans
likgiltighet för "sinnena". Det borde väl hafva,
varit att vänta, att dessa organ skulle i någon mån
till sitt läge och sin anordning motsvara de naturliga
upphöjningarna på hjernans yta (vindlarna), men det
göra de icke. Vindlarna vexla till form, vidd och
riktning ej blott på olika hjernor, utan äfven på de
båda halfvorna af samma hjerna. Men det oaktadt äro
organen symmetriska på båda sidor, lika placerade på
alla hjernor, och vindlarnas gång och krökar motsvara
icke i den mest aflägsna mån formen och utsträckningen
af de matematiska figurer och snirklar, som finnas
på de frenologiska bilderna. Dessa förhålla sig till
de af naturen bildade hjernvindlarna, som de utskurna
bitarna af sådana kartor, med hvilkas sammanläggning
man brukar roa och instruera barn, förhålla sig till
bergen och floderna på kartorna i deras helhet. Sådana
vindlar, af samma byggnad och samma dignitet, finnas
på hjernans alla ytor, såväl på de mot hvarandra
vända sidorna af båda halfvorna som på de undre
ytorna, under det hela antalet frenologiska organ är
placeradt blott på de yttre och öfre ytorna, utan att
någon betydelse reserveras för de öfriga. Flere af
dessa organ äro förlagda till sådana delar af hjernan,
som utanpå omgifvande kranium täckas af tjocka eller
till formen vexlande mjuka delar. Oaktadt de således
omöjligen kunna synas i det yttre, uppgifvas de ändock
såsom kranioskopiskt bestämbara (t. ex. i ögonhålans
botten, lilla hjernan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
