Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Freimund Reimar, pseudonym för skalden Friedrich Rückert - Freinsheim (Freinsheimius l. Freinshemius), Johann - Freising (Freysing, Freisingen) - Freistadt - Freistadtl - Freiwaldau - Frej - Freja - Frejd - Frejdebetyg - Fréjus - Freke - Frémin, René - Frémiot, Jeanne Françoise, de Chantal - Fremling, Matthæus (Mattias)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Freimund Reimar, pseudonym för skalden Friedrich
Rückert.
Freinsheim (Freinsheimius l. Freinshemius), Johann,
tysk filolog, f. 1608 i Ulm, blef 1642 – med anledning
af ett tal öfver Gustaf II Adolf, Panegyricus
Gustava Adolpho scriptus (1632) – kallad till Upsala
som innehafvare af den 1622 upprättade Skytteanska
lärostolen i vältalighet och politik samt utnämndes
1647 till drottning Kristinas bibliotekarie och
svensk historiograf, men lemnade 1651 Sverige,
hvars klimat han icke kunde uthärda, och mottog 1656
kallelse till en professur i Heidelberg. Död 1660. –
F. var en man med rik begåfning och djup bildning. Som
talare var han synnerligt berömd. Hans Orationes
(XXIII) in Suetia habitae utkommo 1655. Bekanta äro
äfven hans kommentarer till Tacitus m. fl. klassiske
författare samt hans på latin skrifna supplement till
Livius och Curtius. Derjämte författade han ett epos
om hertig Bernhard af Weimar: Deutscher tugendspiegel,
oder gesang von dem stamm und thaten des alten und
neuen Hercules (1639).
Freising (Freysing, Freisingen), stad i bajerska
regeringsområdet Oberbajern, vid Isar. Omkr. 8,300
innev. Domkyrka (från 1160). Maskinfabriker,
torfberedning. Straxt invid staden ligga Neustift,
med ett f. d. premonstratens-kloster, nu kasern,
samt det forna benediktinklostret Weihenstephan,
nu kunglig landtbruksskola. – F. var fordom
hufvudort i det riksomedelbara, under Salzburg
lydande biskopsstiftet F., som stiftades 724,
och hvars biskop af Ferdinand II upphöjdes till
furstbiskop. Genom riksdeputationsrecessen 1802
sekulariserades stiftet och gafs som furstendöme
åt Pfalzbajern; endast de i Österrike och Tyrolen
liggande besittningarna tillföllo Salzburg. För
närvarande residerar biskopen af F. i München och
bär titeln ärkebiskop af München-F.
Freistadt. 1. Stad i Öfre Österrike, vid
Feldaist. Omkr. 2,700 innev. Linnemanufakturer. –
2. Stad i österrikiska Schlesien vid Olsa. 2,661
innev. (1869). – 3. Stad i preussiska prov. Schlesien,
regeringsområdet Liegnitz. 3,833 innev. (1875). Ylle-
och linneindustri. Stora hästmarknader.
Freistadtl (Magyar. Galgócz), köping i ungerska
komitatet Neutra, vid Waag, midt emot fästningen
Leopoldstadt. Omkr. 6,500 innev. Praktfullt slott,
tillhörigt grefve Erdödi. Handel med trävaror.
Freiwaldau, stad i österrikiska Schlesien, n. v. om
Troppau. Omkr. 5,500 innev. Linnemanufakturer. 2
km. från staden ligger kallvattenkuranstalten
Gräfenberg.
Frej, Nord. mytol. Se Frö.
Freja. 1. Nord. Mytol. Se Fröja. – 2. Astr.,
en af småplaneterna.
Frejd. Se Medborgerligt förtroende.
Frejdebetyg, ett af vederbörande prest utgifvet
intyg angående en persons frejd. Detta betyg skall
angifva huruvida personen vid tidpunkten för betygets
utfärdande är välfrejdad, d. v. s. i besittning af
medborgerligt förtroende, eller icke. Åtnjuter han
icke medborgerligt
förtroende, skall uppgift meddelas om det beslut
af domstol, hvarigenom han blifvit dömd sådant
förlustig. Har brottet bedömts före 1865, då nya
Strafflagen blef gällande, sker ingen anteckning
derom, sedan tio år förflutit, efter det den ådömda
bestraffningen blifvit i öfrigt till fullo verkställd,
såvida icke den sakfällde blifvit dömd ärelös eller
förklarad icke vara vittnesbar. – I frejdebetyg, som
utgifves vid en persons flyttning från en församling
till en arman, skola dessutom meddelas åtskilliga
upplysningar med afseende på kyrkotukten. – Jfr
k. förordn, d. 20 Jan. 1865 och d. 28 Nov. 1873.
I. Afz.
Fréjus [fresjyss l. -sjy], stad i franska
depart. Var, på en höjd nära mynningen af ån
Reyran, 2 km. från Medelhafvet. Omkr. 2,800
innev. Biskopssäte. Tillverkning af kork och
såpa. Sardellfiske. – F., sannolikt ursprungligen
en anläggning af massilier, koloniserades af Julius
Caesar och kallades derefter Forum Julii. Augustus
lät der anlägga en stor vattenledning, som ledde
floden Siagnes vatten till F., cirkus, flere bad
samt den stora hamnen, som var en station för
romerska flottan, men som blifvit utfylld genom
Argens’ aflagringar. Ännu har F. betydliga ruiner
af romerska byggnadsverk, bl. a. lemningar af den
väldiga hamnkajen, af teatrar, af en triumfbåge,
termer, bågar af vattenledningen m. m. Vid F:s hamn,
S:t Raphael, landsteg Bonaparte vid sin återkomst
från Egypten d. 9 Okt. 1799, och der inskeppade han
sig äfven i Apr. 1814 till Elba.
Freke, Nord. mytol., en af de bägge ulfvar, som
tillhörde Oden. Den andre hette Gere. Oden gifver
dem den på hans bord framsatta maten, ty sjelf
lefver han endast af vin. – Freke betyder glupsk.
Th. W.
Frémin [-mäng], René, fransk bildhuggare, f. 1673,
d. 1744 såsom direktör för konstakademien i Paris,
var en af huvudrepresentanterna för den fadda
elegans och det sliskiga koketteri, hvari den
franska bildhuggarekonsten slog öfver under loppet af
1600-talet. Han var verksam i Paris och i Madrid samt
lyckades bäst med arbeten i en sirlig, dekorativ stil.
Frémiot [-iå], Jeanne Françoise F. de Chantal,
stiftarinna af Hemsökelseorden, född i Dijon 1572, var
gift med Christophe de Rabutin, baron de Chantal. På
uppmaning af Frans af Sales grundade hon 1610, sedan
hon blifvit enka, nämnda orden, hvilken vid hennes
död, 1641, räknade 87 kloster. Hon förklarades af
påfven Klemens IX för helgon.
Fremling, Matthaeus (Mattias), filosof, föddes d. 17
Okt. 1745 i Malmö, der fadern var köpman. Efter
fullbordade akademiska studier dels i Lund, der han
1762 blifvit student, dels i Greifswald, der han 1770
blef filos. magister, utnämndes F. först till docent i
fysik, 1771, och sedan, 1777, till adjunkt i filosofi
vid universitetet i Lund, der han slutligen 1782 blef
professor i teoretisk filosofi. Under åren 1773–77
vistades F. i Stockholm såsom informator hos riksrådet
Ribbing. Efter en lång och hedrande lärarebana dog han
den 20 Juli 1820 och besjöngs vid grafven af Tegnér. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
