Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Florens (Firenze, Florentia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med de af Michelangelo utförda bildstoderna och
figurerna ("Dagen" och "Natten", "Morgonrodnaden"
och "Aftonskymningen"), i hvilka mästarens egendomliga
skaplynne tagit sig sitt klaraste uttryck. S. Spirito,
likaledes ett verk af Brunellesco, är renaissancens
vackraste kyrka i F. och bjuder dessutom på en
mängd konstverk af den florentinska skolan. I dess
närhet, på södra stranden af Arno, ligger Carmine,
en i arkitektoniskt hänseende föga betydande kyrka,
men af så mycket större vigt i målarekonstens historia
genom de i Capella Brancacci af Masaccio i början af
1400-talet utförda fresker, som bröto vägen för det
nyare måleriet och långt in i tiden studerades af
dess störste mästare, såsom Lionardo, Michelangelo
och Rafael. Slutligen är S. Miniato berömd både för
sin vackra arkitektur (basilikaform med en ädel fasad
af inkrusterad marmor) och sin härliga utsigt öfver
Arno-dalen. Upp till S. Miniato kommer man numera
medelst en storartad väganläggning, Viale dei Colli,
förbi en nyanlagd plats, Piazzale Michelangelo,
med brons-kopior af Michelangelos David och af hans
ofvan nämnda figurer ur Mediceernas grafkapell såsom
sockelbilder. Stadens öfriga promenader äro Le cascine
(i n. v., längs Arno), den stora Giardino di Boboli
(i s. v., bakom Palazzo Pitti); utom staden sträcka
sig vackra promenader, i s. till La Certosa, (ett
gammalt kloster), i v. Bello Sguardo, med sin vackra
utsigt, samt norrut Fiesole. – Stadens karakter beror
för öfrigt mycket af floden Arno, hvilken om sommaren
alldeles uttorkar, så att dess botten erbjuder en torr
stenbädd utan en vattendroppe, om våren åter ofta
öfversvämmar, så att närliggande gator och platser
befaras med båtar. Florentinarna tillstoppa då sina
källargluggar under utropet: Siamo in pericolo! ("Vi
äro i fara!"). Öfver floden leda sex bryggor. Den
äldsta och märkvärdigaste af dessa är Ponte vecchio
med sina berömda guldsmedsbodar och sin täckta gång,
som leder från Palazzo degli Uffizi öfver till
Palazzo Pitti och nu utgör en förvaringsplats för
handteckningar och kopparstick. Men sin egentliga
karakter får F. af sina mörka, fästningslika,
enkla och dock i hög grad ädla palats, hvilka under
den första delen af medeltiden ej voro annat än
familjeborgar, afsedda att kunna utstå en belägring
under de borgerliga oroligheterna. Hela gator finnas,
som erhålla sin karakter af dessa mörka stenkolosser,
på hvilka den moderna arkitekturform, som kallas
rustica, först uppstått. Gotiken gaf dem någon form
genom förädling af fönster och gårdar, och från dessa
dagar återstå några märkvärdiga exemplar. Främst står
det jättestora Palazzo Vecchio, med sitt fantastiska,
skyhöga torn (ofvan en gesims, hög som ett vanligt
trevåningshus) och sina historiska minnen. Dernäst
kommer Bargello, med den mest pittoreska medeltidsgård
och med ädla forngemak, i hvilka F. nu inredt sitt
nationalmuseum, och slutligen Orcagnas stolta Loggia
de’ Lanzi (börjad före 1376), under hvars väldiga
öppna hvalf republikens öfverhet förrättade sina
högtidligaste funktioner och talade till folket
"under en tid, då florentinarna kände sig som verldens
första
folk". Till renaissancens första väldiga skapelser,
som ännu knappt beherskades af formen, höra
Palazzo Pitti, Brunellescos titaniska verk, i
hvilket rustican första gången användes fullt
konstnärligt, Palazzo Strozzi, höjdpunkten af
ungrenaissancens palatsbyggnadskonst i F., med
den första stora gesimsen i nya tider, utförd af
Cronaca, Palazzo Riccardi, i hvilket typen ännu
mera förmildrats, Palazzo Rucellai, der rustica
förbindes med pilasterbyggnad (ett verk af Leon
Battista Alberti), med flere, alla med pittoreska
gårdar, omgifna af kolonner och arkader i flere
våningar. Till högrenaissancen hör Palazzo Pandolfini,
ett ädelt och enkelt verk af Rafael, och till dess
efterblomstring det vackra Palazzo degli Uffizi,
med sin dubbla pelargång, prydd i nyare tider med
marinorstoder af Toscanas store män, såsom Lorenzo
il Magnifico, Orcagna, Giotto, Donatello, Alberti,
Lionardo da Vinci, Michelangelo, Dante, Petrarca,
Boccaccio, Macchiavelli, Guicciardini, Amerigo
Vespucci, Farinata degli Ulberti, Pier Caponi,
Francesco Ferrucci, Galilei, Guido Aretino,
Benvenuto Cellini och många andra. Palatset hyser
en konstsamling, som, hvad rikedom och konstvärde
beträffar, är en af de yppersta i verlden. Der äro
också inrymda nationalbiblioteket (300,000 bd, 8,000
handskrifter) och Toscanas centralarkiv.
Oafsedt sina konstskatter har F. betydelse för
vetenskapen genom sina akademier och inrättningar:
en kunglig högskola, flere allmänna och tekniska
läroverk, en akademi för bildande konst, "Accademia
della Crusca" (se Akademi), ett konservatorium för
konster och handtverk, ett dylikt för musik, en
zoologisk trädgård, ett egyptiskt och ett etruskiskt
museum, ett naturhistoriskt museum (jämte utmärkt
observatorium), ett geografiskt sällskap samt flere
betydande arkiv och bibliotek. Staden har tio teatrar,
af hvilka den äldsta, Della Pergola, byggdes 1638. Af
de många välgörenhetsanstalterna må nämnas tre större
sjukhus, ett hittebarnshus och "Compagnia della
misericordia", ett redan under medeltiden bildadt
valgörenhetssällskap, hvars medlemmar, höljda i
svart och oigenkänliga, vid tecken från domkyrkans
klockor skynda att bispringa på den ort, der hjelp
behöfves. F. är säte för en prefekt, en ärkebiskop,
en öfverdomstol, ett civil- och korrektionstribunal, en
handels- och handtverkskammare m. fl. myndigheter. –
I F. idkades under medeltiden och blomstrar ännu en
betydande konstflit. Halmflätning är en nästan allmän
sysselsättning och bedrifves i synnerhet i Cigno,
ett af F:s forna utanverk, hvarest en minnesvård är
rest åt Michelucci, som införde denna industrigren i
F. Staden är äfven berömd för sina vackra alabaster-
och marmorarbeten samt konstgjorda blommor. – Under
medeltiden deltog F., till en början genom
Genuas förmedling, men, sedan det 1421 af genueserna
köpt Livornos hamn, med egna skepp i den levantiska
handeln. Det tillverkade eller beredde och afsatte
på Orienten i synnerhet ylletyger. Ända till 1480
tillhörde alla galérerna staten, som mot afgift upplät
dem åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
