Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såsom redan blifvit nämndt, var det egentligen
först efter Åbo akademis grundläggning en literatur
i egentlig mening uppstod i F. De spridda alster,
som uppräknats från närmast föregående tid, voro
icke en gång tryckta i landet och utöfvade säkert
ett ganska ringa inflytande på sjelfva folket. Efter
universitetets invigning blef förhållandet ett
helt annat. Omedelbart derefter, 1642, inrättades
landets första tryckeri i Åbo, redan 1668 anlades ett
annat af den bekante biskopen Gezelius d. ä., och
1688 kom ett tredje till stånd, i Viborg. Af dessa
boktryckerier voro i synnerhet de två förstnämnda
mycket verksamma och framkallade i sin mån en
yttre uppblomstring, som mot slutet af 1600-talet i
qvantitativt hänseende nådde en höjd, hvilken först
det 19:de årh. har öfverträffat. Helt annorlunda
ställer sig förhållandet, om man afser beskaffenheten
af denna till utseendet rika literatur. Visserligen
mötes man af arbeten, som nog hafva varit af värde för
sin tid, men några varaktiga och epokgörande alster
söker man förgäfves. Främst bör nämnas den finska
bibelöfversättningen (i den stora folioupplagan) af
år 1642, om hvilken den redan nämnde Eskil Petraeus
hade den största förtjensten. Omkr. 30 år senare
började J. Gezelius d. ä. (d. 1690) och hans son
J. Gezelius d. y. (d. 1718) på samma område ett annat
omfattande arbete, det stora svenska bibelverket,
hvaraf Nya testamentet utkom 1711–13 och Gamla
testamentet 1724–28. Gezelius d. y., en om den andliga
literaturen i allmänhet högt förtjent författare,
ombesörjde äfven en ny, omarbetad och tillökad
upplaga af den finska psalmboken, som utkom 1701 och
är af vigt, emedan den qvarstått oförändrad ända till
våra dagar. Från denna tid härrörde för öfrigt en
stor mängd psalmboks- och katekesupplagor. Inom den
andliga literaturen intaga predikningar, i synnerhet
de då så moderna likpredikningarna, ett i ögonen
fallande rum. Såsom framstående predikoförfattare må
nämnas biskoparna Eskil Petraeus, Isak Rothovius
(d. 1652), Olof Arenius (d. 1682) och Gabriel
Vallenius (d. 1690). Vetenskapen begagnade
sig i allmänhet, såsom öfverallt annorstädes,
af det romerska tungomålet, och i F., liksom i
andra protestantiska land, florerade i främsta
rummet teologien. Inom denna vetenskap framstod på
denna tid den lärde Enevald Svenonius (d. 1688),
en äfven utom F. känd teolog, som utgifvit flere
vidlyftiga arbeten, hvilka trots den trångt ortodoxa
riktningen blifvit räknade till de mest betydande i
F:s teologiska literatur; vidare Johan (Jöns) Terserus
("Förklaring öfvera catechismum", 1662), Johan
Flachsenius ("Sylloge systematum theologicorum") och de
båda Gezelierna, af hvilka Joh. Gezelius d. ä. äfven
utgifvit ett arbete i filosofisk encyklopedi. Denna
vetenskaps förnämste representanter voro Anders
Thuronius, Axel Kempe och polyhistorn Mikael
Wexionius (d. 1670), hvars "Etica" och "Politica" voro
berömda arbeten på sin tid. Han författade jämväl en
kortfattad geografi öfver F. Äfven språkvetenskapen
florerade vid denna tid, som bland annat
frambragte såväl den första svenska som den
första finska språkläran. Mera försummade voro
naturvetenskaperna och historien. På det förra
området är Elias Tillandz bekant såsom botanist,
och på det senare kan nämnas fornforskaren Elias
Brenner (d. 1717), hvilken, utom sina i handskrift
efterlemnade värdefulla monumentafteckningar, har
författat en "Thesaurus nummorum sueo-gothicorum"
(1691). – Poesien började nu för första gången
visa ett, om också svagt, tecken till lif. Genom
universitetets grundläggning hade nämligen ett
starkt svenskt element fått fast fot i landet, och
ur detta utgingo impulser, som från första början
verkade befruktande på alla områden och i 19:de årh. i
F. alstrat en svensk nationalliteratur af epokgörande
betydelse. I 17:de seklet visade sig detta inflytande,
i fråga om poesien, närmast genom införandet i F. af
studentkomedien, humanitetsperiodens skoldrama,
hvilket der fick tvänne rätt anmärkningsvärda,
med medeltidens moraliteter nära förbundna
representanter i svensken Jakob Chronanders "Surge"
(1647) och "Bele-snack" (1649). En finsk författare
på dramatikens område var Peter Carstenius ("Det
himmelska consistorium", 1674). Bland tidens lyriska
rimmare nämnas Daniel Achrelius (d. 1692), Johan
Paulinus (den sedermera såsom statsman bekante
grefve Lillienstedt) och Torsten Rudén, hvilka
tvänne sistnämnda tillhöra den italienska perioden i
svenska literaturen. Dedikationspoesien blomstrade
fortfarande, men rörde sig nu med större ledighet
och klang, i synnerhet på latin (stundom till och
med på grekiska).
Efter stora ofredens i literärt hänseende barbariska
tid, från hvilken endast är att erinra om den i
Sverige lefvande och diktande finnen Jakob Frese,
följde en period i F:s literaturhistoria, som
sammanhänger med frihetstidens allmänna skaplynne,
och hvilken närmast karakteriseras af den praktiska,
ekonomiska och naturvetenskapliga riktning, som med
den samma helt plötsligt inträdde i literaturen. Deraf
följde äfven en språklig förändring, i det latinet
störtades från sitt allenaherravälde i den lärda
verlden och fick mäktiga medtäflare i svenska
och finska tungomålen. På naturvetenskapens område
uppträdde de för sin tid framstående vetenskapsmännen
Johan Browallius (d.4755), botanikern Pehr Kalm
(d. 1779), Linnés lärjunge, hvars förnämsta arbeten
äro de båda reseberättelserna "Pehr Kalms Westgötha
och Bohuslänska resa" samt "En resa till Norra
Amerika", och kemie professorn och mineralogen
Pehr Adrian Gadd (d. 1797), hvars vetenskapliga
verksamhet, liksom Kalms, hufvudsakligen afsåg
landthushållning och ekonomi. Den sistnämnda,
då alldeles nya vetenskapen hade emellertid sin
utmärktaste representant i Anders Chydenius (d. 1803),
hvilken tillkommer äran att samtidigt med den berömde
nationalekonomen Adam Smith hafva förfäktat samma
idéer som denne. (C:s’ politiska skrifter hafva
på senaste tiden blifvit samlade och utgifna af
E. G. Palmén.) De öfriga vetenskaperna lågo under
denna period nästan helt och hållet nere,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
