Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Firth monarchy men - Fifvelstad - Figalia (Paolitza) - Figaro (hufvudroll) - Figaro l. Le Figaro - Figaro, Stockholms - Figaro (veckotidning) - Figaros bröllop l. Den lustiga dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understödde Cromwells regering, i den förhoppning att han
vore bestämd att förbereda Kristi tusenåriga rike på
jorden l. den femte monarkien, som skulle följa efter
de fyra gudsfientliga verldsmonarkierna (Daniel 3:
31–45). När sekten fann sig sviken i sin förhoppning,
började den agitera mot Cromwell, hvarför två af dess
hufvudman, Feake och Powell, fängslades. 1661, efter
restaurationen, gjorde femtio medlemmar af sekten
ett upprorsförsök i "konung Jesu namn". De fleste
af deltagarna blefvo dödade eller fängslade. Kort
derefter upplöstes sekten, och dess medlemmar ingingo
i andra chiliastiska samfund.
Fifvelstad, socken i Östergötlands län, Aska
härad. Arealen 1,953,4 har. 807 innev. (1880). Annex
till Hagebyhöga, Linköpings stift, Aska kontrakt.
Figalia (nu Paolitza), forngrekisk stad i södra
delen af landskapet Arkadien, berömd hufvudsakligen
genom ett i dess närhet beläget, åt Apollo, med
tillnamnet Epikurios (den hjelpande), helgadt
tempel. Detta tempel, hvilket under peloponnesiska
kriget (431–404 f. Kr.) uppfördes af den berömde
tempelbyggmästaren Iktinos med anledning af en svår
pestsjukdoms upphörande, prisas af de gamle såsom
det skönaste på Peloponnesos, näst Athehetemplet
i Tegea. Betydliga lemningar deraf återstå ännu. En
del af den inre frisen förvaras sedan 1812 i London.
A. M. A.
Figaro, namn på en af Beaumarchais skapad gestalt,
som spelar hufvudrolen i hans båda komedier
"Barberaren i Sevilla" och "Figaros bröllop". Figaro
är en typ af förslagenhet, qvickhet och intriglystnad,
för hvilka sammanlagda egenskaper hans namn också
blifvit ett appellativ. Beaumarchais låter honom
äfven, på ett ironiserande sätt, representera
åtskilligt af det groll och hat, som det gamla
samhällsskicket framkallade hos franska folket. Namnet
Figaros härledning är omtvistad. Under det somlige
påstå, att det utgör en förvridning af Sp. picaro,
skälm, eller af Sp. figura, en stående typ i ett
slags karrikerade lustspel, uppgifva åter andra,
att det kommer af Sp. cigarrar, lägga upp håret med
papiljotter.
Figaro l. Le Figaro [lö figaro], namn på åtskilliga
franska tidningar, af hvilka den första upprättades
1826 af Maurice Alhoy och Lepoitevin Sainte-Alme
och hade till medarbetare J. Janin, Roqueplan,
L. Gozlan, A. Karr m. fl. Det lilla qvartbladet
angaf sig i början såsom icke-politiskt, men dess
material var det oaktadt ganska stort och omfattade:
"teater, kritik, vetenskap, konst, moral, nyheter,
skandal, hushållning, biografi, bibliografi, moder"
m. m. 1829 blef emellertid tidningen politisk. Dess
dåvarande egare, V. Bohain, blef i början af 1830 för
sitt energiska motstånd mot censurens återinförande
dömd till böter och fängelse. Efter Julirevolutionen,
då F:s direktör blef prefekt och dess förnämste
medarbetare erhöllo statstjenster, öfvergick den i
händerna på H. de Latouche och fick till medarbetare
F. Pyat, J. Sandeau och G. Sand. Den började med
opposition mot Ludvig Filip, men gjorde sig så
småningom lös från sina republikanska
förbindelser och vände sina elaka och häftiga
angrepp mot den radikala oppositionen samt upphörde
i slutet af 1833. Tidningen hade emellertid haft
för stor framgång, att namnet skulle uppgifvas,
och under Ludvig Filips regering upptogs det ett
tiotal gånger. 1848 gjordes ock ett par fåfänga
försök att väcka den gamle "Figaro" till nytt lif,
men den verkliga pånyttfödelsen skedde dock först
genom den bekante Villemessant 1854, efter hvilken
tid den egt bestånd, ehuru ofta underkastad betydliga
metamorfoser. Den tog sin början i April 1854 såsom
icke-politisk veckotidning. Bland medarbetarne voro
T. de Banville, E. About, A. Scholl och T. Sarcey
(pseudonym: S. de Suttières). I slutet af 1866,
då "L’événement", en af Villemessant utgifven
daglig tidning för literatur och nyheter, våldsamt
indrogs, blef F. daglig och politisk och erhöll till
nye medarbetare A. Wolff, H. Rochefort, A. Marx,
F. Magnard m. fl. Den blef i första rummet ett nyhets-
och literaturblad, som mer utmärkte sig för snabbheten
än pålitligheten af sina meddelanden och öfverraskade
genom det oförutsedda i sina rörelser, ty det hände
alltför ofta att den sjelf dementerade sina uttalanden
från föregående dag. Det lyckades emellertid det
pikanta skandalbladet, som än var klerikalt och
reaktionärt, än legitimistiskt, alltid simpelt,
men ockst alltid väl redigeradt, att nästla sig in i
parispublikens ynnest, och dess framgång uppkallade
en mängd konkurrenter, så att bredvid hufvudtidningen
uppstodo Figaro-Programme, Petit-Figaro m. fl. 1875
uppdrog Villemessant redaktionen af sin tidning åt
Francis Magnard, som äfven efter den förres död (1879)
fortfarande utgifver densamma.
Figaro, Stockholms, veckotidning, som utkom i
Stockholm 1845–47. Dess redaktör och förläggare
var förlagsbokhandlaren Albert Bonnier. Innehållet
utgjordes hufvudsakligen af poem, noveller samt
literatur- och konstkritiker. Bland medarbetarna
voro K. A. Adlersparre (Albano), August Blanche,
J. G. Carlén, G. H. Mellin, K. A. Wetterbergh (Onkel
Adam), O. P. Sturzen-Becker m. fl.
Figaro, veckotidning, som d. 1 Aug. 1878 började
utkomma i Stockholm, uppsattes af literatören
H. Nisbeth, hvilken alltifrån början varit dess
redaktör och förläggare. Mönstret till tidningen togs
från de amerikanska söndagsbladen. Jämte noveller,
skizzer, kåserier, utrikes-öfversigt, notisafdelning
och kulturhistoriska uppsatser innehåller tidningen
politiska artiklar (i liberal anda) samt redogörelser
för celebra brottmål i utlandet. Tidningens
ursprungliga förlagskapital utgjorde 300 kr. Af första
numret såldes i Stockholm 1,200 ex., och sedermera
har spridningen ständigt ökats, så att upplagan
numera (1881) utgör mer än 13,200 exemplar. Figaro
är äfven annonstidning. Prenumerationspriset är för
år 5 kr. Lösnummerpriset är i Stockholm 10 öre och
i landsorten 15 öre.
Figaro’s bröllop l. Den lustiga dagen (Le mariage
de Figaro ou la folle journée), ett af Beaumarchais
författadt och d. 27 April 1784 för första gången
uppfördt lustspel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
