Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Favus - Favör - Faxafjörður - Faxaholm - Faxe, bot. Se Bromus. - Faxe - 1. Faxe, Vilhelm, biskop - 2. Faxe, Arvid Gustaf, statsråd - Faxeholm l. Faxehus. Se Faxaholm - Faxekalk - Faxis - Fáy, András, ungersk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utryckande (epilation). Förr brukades en barbarisk
metod, "becklufvan", d. v. s. ett slags mössa, på
insidan besmord med beck, hvilken fästes på hufvudet
och hastigt bortrycktes, hvarvid hår och rufvor följde
med. F. B.
Favör (Fr. faveur, Lat. favor, af favere, gynna),
gunst, ynnest, kärleksprof; förmån. – Favorabel,
gunstig, gynnsam; fördelaktig. – Favorisera,
gynna. – Favorit (Fr. favori) gunstling, älskling;
(Fr. favorite) älskarinna, mätress.
Faxafjörður, l. Faxaflói, stor hafsvik på
vestra kusten af Island, har sitt namn efter en
af Ravne-Flokes följeslagare, Faxe. Vid mynningen
är den omkr. 130 km. bred, mellan ändpunkterna af
de två långa smala halföar, som omgifva densamma:
Reykjaness, på den södra sidan, och Snæfellsness,
på den norra. F. bildar en mängd mindre vikar och
fjordar, nämligen mot söder Keflavik och Hafnafjörður,
mot ö Kollafjörður – hvars innersta del kallas
Reykjavik –, Hvalfjörður och Borgarfjörður, som
är den djupaste inskärningen (dess innersta del
ligger omkr. omkr. 150 km. från F:s mynning). Vattnet
omkring F:s södra uddar ("Suðrness") är den vigtigaste
platsen för Islands vinterfiske (hufvudsakligen fångas
torsk), till hvilket infinner sig folk från hela ön.
C. R.
Faxaholm (Faxe-) l. Faxahus (Faxe-), fordom slott på
en kringfluten höjd, 0,6 km. utanför nuv. staden
Söderhamn. Det egentliga slottet var en fyrkant
af föga mer än 41 m. längd och 35 m. bredd. Sven
(ej Sten) Sture var 1398 i besittning deraf och
försvarade det med framgång mot drottning Margaretas
trupper, som anlagt ett fäste derbredvid. F. omtalas
ej efter 1434, då det under Engelbrekts befrielsekrig
nedbrändes af helsingarna under Elof Djekns befäl. Jfr
Delsbovisan.
Faxe, bot. Se Bromus.
Faxe (Isl. faxi), en i fornnordiska språket
ofta förekommande benämning på häst. Ordet
betyder egentligen manig och ingår ofta i
sammansättningar, såsom gullfaxe, guldmanig;
Fröfaxe, en åt guden Frö helgad häst; Skenfaxe,
Rimfaxe (se d. o.) m. fl. Th. W.
1. Faxe, Vilhelm, biskop, född i Qvistofta prestgård
i Skåne d. 18 Maj 1767, blef 1782 student i Lund,
1787 fil. måg., 1788 docent i latin och 1791 notarie
i Lunds domkapitel. S. å. kallades han till docent
i teologi, prestvigdes 1793 och utnämndes 1800 till
adjunkt i grekiska och österländska språk, hvilken
befattning han bibehöll, äfven sedan han, 1804,
blifvit kyrkoherde i Söderhvidinge och Annelöfs
pastorat af Lunds stift. 1809 blef han professor
i teologi och seminarildirektor, hvarjämte han
s. å. utnämndes till teologie doktor. 1811 blef
han biskop i Lund och prokansler, hvilka ämbeten
han innehade till sin död, d. 22 Sept. 1854. – För
sin biskopsutnämning hade han hufvudsakligen att
tacka stiftets behof af en driftig och verksam biskop,
hvilket särskildt ådagalagts vid skånska bondeupproret
1811. Under sin långa tjenstetid verkade han äfven
mycket till stiftets och universitetets bästa. F.,
som hyste ett lifligt intresse för sin fädernebygds
historia och forntid,
stiftade 1844 "Sällskapet för utarbetande af Skånes
historia och beskrifning" samt offentliggjorde sjelf
och meddelade gerna åt andra hvad han i forskningsväg
kunnat finna. – Af hans tryckta skrifter märkas,
utom disputationer, strödda predikningar och tal:
Lunds stifts prestmöteshandlingar 1795 och 1799,
Berättelse om fornlemningar af Tycho Brahes
Stjerneborg och Uranienborg på ön Hven (1824),
Anmärkningar vid biskopen Münters biographi
öfver Eskil, nordens förste primas (1826), Oratio
synodalis de fatis articuli de praedestinatione in
Suecia (s. å.) och Om sodalitium Lundense (1832;
inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad., 1829).
A. F.
2. Faxe, Arvid Gustaf, statsråd, född d. 18 Aug. 1799,
kusins son till den föregående, blef student i
Lund 1813, tog juridisk examen 1817, tjenstgjorde
1817–25 dels såsom biträde, dels såsom t. f. domare
på landet samt 1826–28 dels i åtskilliga ämbetsverk
i Stockholm, dels såsom t. f. lagman i Nerikes och
Värmlands lagsaga. Sistnämda år förordnades han till
adjungerad hofrättsledamot och utnämndes 1830 till
assessor i hofrätten öfver Skåne och Bleking. 1834
blef han t. f. och 1836 ord. revisionssekreterare,
1840 justitiekansler samt 1844 konsultativt
statsråd. Detta ämbete nedlade han, i likhet
med de fleste af statsrådets öfriga ledamöter,
i April 1848, då han åter inträdde i utöfning af
justitie-kanslersämbetet. F. utnämndes emellertid
redan s. å. till landshöfding i Bleking, hvarifrån
han 1856 förflyttades till landshöfdingedömet i
Jönköpings län, från hvilken plats han tog afsked
1870. Såsom riksdagsman i Första kammaren bevistade
han riksdagarna 1867–73, var under de fyra första
v. ordförande i Lagutskottet och under de tre senare
ledamot af Konstitutionsutskottet. – Gemensamt med
J. H. Backman har han utgifvit: Sammanfattning af
nu gällande allmänna stadgar angående skiftesverket
i riket (1837) och Lagkommissionens förslag till
Sveriges lag af år 1734 etc. (1841).
Faxeholm l. Faxehus. Se Faxaholm.
Faxekalk, geol., en i Danmark och Sverige förekommande
korallkalksten, hörande till kritformationens
yngsta del ("det nyere kridt", Forchhammer;
"terrain danien", Desor och d’Orbigny). Den ligger
mellan skrifkritan och saltholmskalken samt
har fått sitt namn efter den förnämsta fyndorten,
Faxe bakke på Själland. För öfrigt förekommer den
på flere ställen i Danmark, äfvensom i Skåne, vid
Limhamn (Annetorp), nära Malmö. (Jfr F. Johnstrup,
"Om Faxekalken ved Annetorp i Skåne"; B. Lundgren,
"Palaeontologiska iakttagelser öfver Faxekalken
på Limhamn"). Bland dess talrika försteningar kunna
nämnas Dromia rugosa, Nautilus danicus, Cypraea
bullaria, Cidaris Forchhammeri och Moltkea isis.
G. L.
Faxis, sjöv., ett slags tvåsträngdt sjömansgarn,
lagdt för hand eller spunnet i kortare stycken.
O. E. G. N.
Fáy [faj], András, ungersk författare, f. 1786,
öfvergaf sin påbegynta juridiska verksamhet för den
literära, skref ett par lyriska diktsamlingar,
af hvilka Fris bokréta (1818) är den bästa,
fabelsamlingen Mesék (1820), flere sorgespel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
