Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eurybiades - Eurydice, Grek. Evrydike, ett i den grekiska literaturen ofta förekommande qvinnonamn - Eurykleia, trogen tjenarinna i Odysseus' hus - Eurylochos, en af Odyssevs' följeslagare under dennes irrfärder - Eurymedon, nu Köpry su, flod i Pamfylien i Mindre Asien - Eurynome, Grek. mytol., moder till Chariterna eller behagens gudinnor - Eurypterus, paleont. - Eurypylos, namn på flere den grekiska hjeltesagan tillhörande personligheter - Eurysthenes, son af den heraklidiske höfdingen Aristodemus - Eurytos, konung i Occhalia i Thessalien (ell. på Eubea) - Eusebianer l. Semiarianer. Se Eusebius af Nikomedia - Eusebius, den helige - Eusebius Pamphili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eurybiades, spartanen Enrykleides’
son, öfverbefälhafvare öfver den förenade grekiska
flottan i kriget mot Xerxes (480 f. Kr.). Efter slaget
vid Salamis (s. å.) erhöll han priset för tapperhet,
ehuru äran af denna seger egentligen tillkom
Themistocles. A. M. A.
Eurydice, Grek. Evrydike, ett i den grekiska
literaturen ofta förekommande qvinnonamn. Mest bekant
är nymfen E., den mytiske sångaren Orfeus’ gemål. Jfr
Orfeus. A. M. A.
Eurykleia, trogen tjenarinna i Odyssevs’ hus, amma
och uppfostrarinna åt Odyssevs’ son, Telemachus.
A. M. A.
Eurylochos, en af Odyssevs’ följeslagare under dennes
irrfärder, undgick vid besöket hos Circe, genom
iakttagande af försiktighet, sina kamraters öde
att genom Circes trollkonster förvandlas till
svin. Efter ankomsten till ön Trinacria bragte
han emellertid förderf öfver sig och andra genom
orådet att slagta och uppäta solgudens oxar.
A. M. A.
Eurymedon, nu Köpry su, flod i Pamfylien i Mindre
Asien, bekant genom Cimons seger derstädes öfver
perserna (465 f. Kr.).
Eurynome, Grek. mytol., moder till Chariterna
eller behagens gudinnor. En yngre saga omtalar en
E., hvilken tillika med sin gemål Ofion innehade
verldsherraväldet före Kronos’ tidehvarf. E. var
äfven binamn åt en i Figalia dyrkad Artemis, hvilkens
bild till sin nedre del hade skapnad af en fisk.
A. M. A.
Eurypterus, paleont., paleozoiskt krustacéslägte
med fjällbeklädt skal, oval eller nästan rektangulär
hufvudsköld, långsträckt, mångledad bål och liten,
utdragen stjertsköld. Jämte Pterygotus, Slimonia och
några andra slägten bildar Eurypterus en naturlig
grupp, Eurypterida, som är uteslutande inskränkt
till de paleozoiska formationerna. Eurypteridernas
närmaste samslägtingar bland de lefvande krustacéerna
äro moluckkräftorna (Xiphosura), med hvilka de
af Woodward förenats till en högre afdelning,
Merostomata. Eurypteriderna voro öfver hufvud af
en tämligen betydlig storlek, och vissa arter synas
i detta fall hafva öfverträffat alla nu lefvande
krustacéer. G. L.
Eurypylos, namn på flere den grekiska hjeltesagan
tillhörande personligheter. En bland dessa var,
enligt Homerus, son af den thessaliske konungen
Evaimon i Ormenion och deltog såsom befälhafvare
öfver ormenierna i trojanska kriget, i hvilket
han bland annat erbjöd sig till tvekamp med
Hektor. En annan E., Telephus’ son och konung
Priamus’ systerson, fäktade med utmärkelse på
trojanernas sida och dödades af Neoptolemus.
A. M. A.
Eurysthenes, son af den heraklidiske höfdingen
Aristodemus och äldre tvillingbroder till
Prokles. Sedan Aristodemus, kort efter doriernas
invandring på Peleponnesus, hade aflidit, erhöllo hans
båda söner den åt honom bestämda delen af landet,
Sparta och Lakonien. De båda bröderna betecknades
af traditionen såsom stamfäder för Spartas båda
samregerande konungahus, ehuru dessa ej buro deras
namn, utan kallades Agiader och Eurypontider efter
Agis, Eurysthenes’ son, och Eurypon, Prokles’
sonson. E. och hans broder sägas hafva lefvat i
ständig tvedrägt, hvilket förhållande sedan gick i
arf på deras efterkommande. A. M. A.
Eurytos, konung i Oechalia i Thessalien (ell. på
Eubea) och berömd såsom skicklig bågskytt. Han
öfverfölls och dödades jämte sina söner af Herkules,
emedan han vägrat att gifva denne sin dotter Iole
till maka och dessutom förolämpat honom genom
en orättvis beskyllning för stöld af boskap.
A. M. A.
Eusebianer l. Semiarianer. Se Eusebius af
Nikomedia.
Eusebius, den helige, blef påfve i Maj 310 och
dog i Sept. s. å. på Sicilien, dit han förvisats af
kejsar Mauritius.
Eusebius Pamphili (Pamphilus’ vän E.), den kristna
kyrkohistoriens fader, född mellan 260 och 270,
sannolikt i Palestina, egnade sig i Caesarea åt
samlandet af ett kyrkobibliotek och i synnerhet
åt bevarandet af Origenes’ skrifter, af hvilken
kyrkofader han, likasom hans vän Pamphilus, var en
ifrig anhängare. Under diocletianska förföljelsen
(303) led P. martyrdöden; E. räddade sig genom
flykten till Egypten. 314 blef han biskop i
Caesarea, bevistade i denna egenskap det nicenska
mötet (325), der han såsom anhängare af Origenes
intog en förmedlande ställning. Han förkastade den
arianska åsigten att en tid funnits, då Sonen icke
var. Deremot ville E. icke med Athanasius påstå,
att Sonen var af samma väsende som Fadern, utan
föredrog att med nya testamentets egna ord blott
beteckna honom såsom "hela skapelsens förstfödde"
(Koloss. 1: 15). Fastän han lät förmå sig att
underteckna mötets beslut, blef han likväl, på grund
af sin teologiska ståndpunkt, af det ortodoxa partiet
städse misstänkt och förkättrad. Mer än 400 år efter
sin död blef han, på det sista ekumeniska mötet i
Konstantinopel, 787, uttryckligen fördömd såsom
semiarian. Död 340. – E. var mera en lärd forskare
och samlare än egentlig tänkare. Han anses såsom den
lärdaste af kyrkofäderna. Hans förnämsta arbeten, alla
författade på grekiska, äro: Historia ecclesiastica,
(i 10 böcker), hvilket arbete innehåller kristna
kyrkans historia från Kristi himmelsfärd till
324 och som trots sin torra stil och sitt ojämna
framställningssätt, är af stor vigt för kännedomen
om kristendomens äldsta tider (öfversatt på svenska,
1878); Chronicon, en öfversigt af de vigtigaste
historiska tilldragelserna från Abrahams tid till
325, hvilket arbete långt in i medeltiden förblef
källan till all kunskap i verldshistorien (originalet
har gått förloradt så när som på några fragment, men
en latinsk öfversättning är bibehållen, äfvensom en
armenisk, upptäckt 1792); Preparatio evangelica, en
samling fakta och citat från den hedniska forntiden,
hvilka skulle tjena till att förbereda tron på
kristendomens läror; Demonstratio evangelica
(i 20 böcker, af hvilka 10 äro bibehållna), en
framställning af sjelfva bevisen för dessa läror;
Theophania (i 4 böcker, som blott äro bibehållna i
en syrisk öfversättning), en kort sammanfattning af
innehållet i de båda närmast föregående arbetena;
Vita Constantini, i hvilket E. visar sig mera såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
