Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egmont, Lamoral, grefve af E. - Egmont - Ego - Egodelningsmål - Egodelningsrätt - Egoism - Egoskifte - Egoskilnadsrätt - Egotvist - Egoutbyte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom folkledare, under det att han å den andra sökte
bevara sin trohet mot Filip II. Mot dennes både på
det borgerliga och det kyrkliga området despotiska
politik uppträdde han i början af 1560-talet. Såsom
en af ledarna för den missnöjda nederländska adeln,
hvilken såg sitt inflytande på styrelsen hotadt genom
Granvella, medverkade han till dennes störtande. Då
derefter ett närmande inträdde mellan Margareta af
Parma och adelsoppositionen, sändes E. 1565 till
Spanien för att söka förmå Filip till eftergifter,
men lyckades ej deri. I "kompromissen" deltog
han väl icke, men han uppträdde mot de af Filip
utfärdade befallningar, som föranledde kompromissens
stiftande. 1566 skilde han sig mer och mer från sina
politiska vänner. I samma års oroligheter uppträdde
han såsom en ytterst ifrig katolik och rojalist. De
tjenster han gjorde styrelsen båtade honom dock
föga. De insöfde honom sjelf i säkerhet, men till
följd af sin föregående opposition var han i Filips
ögon fortfarande en rebell. Då den på E:s krigareära
afundsjuke Alba år 1567 anlände till Nederländerna,
lät han kasta "upprorsmakaren" i fängelse och
ställde honom inför "blodsdomstolen". Den 5 Juni 1568
blef E. jämte grefve Hoorn halshuggen i Bruxelles.
F. W.
Egmont. 1. Hamn på den vestligaste af
Falklands-ögruppens tvänne större öar. –
2. (Nyzeeländska Pukehaupapa). Slocknad vulkan på den
nordligaste af Nya-Zeelands-öarna. 2,520 m. (8,490
f.) hög.
Ego, Lat., jag. Deraf Egoism och Egoist.
Egodelningsmål, jur., domstolsärende, som angår
egoskifte eller egoutbyte.
Egodelningsrätt, jur., domstol för behandling af
egodelningsmål. Enligt gällande stadga om laga
skiften i Sverige (d. 9 Nov. 1866) skall, om ej
annorlunda förordnas, ordinarie domaren i hvarje
härad eller tingslag vara ordförande i denna domstol,
och tre i landthushållning kunniga, inom häradet
eller tingslaget boende män, som inför häradsrätten
väljas af jordegarna genom sockenfullmäktige, vara
ledamöter i densamma. Besvär öfver egodelningsrätts
utslag pröfvas af K. M:t genom Högsta domstolen.
E. P.
Egoism (af Lat. ego, jag), sjelfviskhet, egennytta;
egennyttigt tänkesätt. – Egoist, sjelfvisk,
egennyttig menniska (som alltid i första rummet ser
sitt eget "jag" till godo). – Egoistisk, sjelfvisk,
egennyttig.
Egoskifte, jur., en landtmäteriförrättning, hvarigenom
jord, utgörande ett begränsadt område, som kallas
skifteslag och vanligen består af egorna till en
by, delas mellan två eller flere egare. Sådana
förrättningar hafva varit nödvändiga vilkor för
jordbrukets utveckling. I Sverige hafva egoskiften
varit af fyra slag: 1) tegskifte (i äldsta tider
hammarskifte, sedermera solskifte), hvarigenom
egorna, utan någon s. k. gradering, delades på det
sättet att delegarna, enhvar i förhållande till sin
andel i det hela, erhöllo lika stor lott i alla de
spridda, till beskaffenheten ofta olika egostyckena;
2) storskifte, hvarmed åsyftades de genom tegskifte
i ett större antal egostycken eller skiften fördelade
egornas sammandragning till ett mindre
antal större skiften åt hvarje delegare, för hvilket
ändamål kräfdes egogradering, d. v. s. jordens
uppskattning till visst gradtal, betecknande den
proportion, hvarefter jord af mindre god beskaffenhet
kunde, medelst tillökning i vidden, gifvas till
vederlag för jord af bättre beskaffenhet;
3) enskifte, hvarvid den delegare, som det åstundade, egde
rätt att få sina egor utbrutna, om möjligt i ett enda
sammanhängande skifte, och slutligen 4) laga skifte,
hvarmed förstås oskiftade eller ock redan skiftade,
men sammanblandade egors utbrytning åt skifteslagets
alla delegare, i så stort sammanhang som egornas
beskaffenhet och belägenhet medgifva för hvarje
delegare, utan någons förfång. Enligt 1734 års lag
kunde ej utan alla jordegarnas samtycke nytt skifte
ega rum i den by, som var "i rätt solskifte lagd";
men genom förordningen d. 5 April 1757 erhöll hvarje
delegare ovilkorlig rätt att påkalla storskifte,
omfattande äfven de öfriges egolotter. Väl stadgades
1762, att fastställda storskiften ej skulle få
upphäfvas; men äfven dessa skiftens laga kraft bröts
genom det skiftesvitsord, som, med undantag för vissa
orter, blef tillagdt hvarje delegare dels genom de i
början af 1800-talet utfärdade, numera icke gällande,
författningarna om enskiften och dels genom 1827
års stadga om laga skiften (förnyad, med några föga
väsentliga ändringar, d. 9 Nov. 1866). Klander med
afseende på tegskiften liksom på de storskiften,
hvilka i Sverige verkställdes på grund af 1700-talets
författningar, pröfvades af häradsrätt, mot hvars
beslut talan fullföljdes i den för tvistemål i
allmänhet gällande ordningen. – I Dalarna, der, med
understöd af allmänna medel, storskiften egt rum allt
ifrån början af innevarande århundrade och ännu (1880)
fortgå, tillhör sådana skiftens pröfning K. M:ts
befallningshafvande, hvars beslut öfverklagas hos
K. M:t och pröfvas af Högsta domstolen. I enahanda
ordning pröfvades enskiften, verkställda inom
andra orter i riket. Pröfning af laga skiften
tillkommer i första instansen egodelningsrätt.
E. P.
Egoskilnadsrätt, särskild domstol, inrättad för
behandling af tvister om egoskilnad mellan byar
och hemman i vissa orter inom Sverige. En sådan
domstol fans 1805–27 i Bjäre och Södra Åsbo härad af
Kristianstads län (der samma domstol egde domsrätt
äfven i vissa andra mål) samt har sedan 1824 funnits
i Vesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län,
för behandling af alla vid afvittringen uppkommande
råtvister eller egoskilnadsmål. Egoskilnadsrätten
består af domaren i orten, såsom ordförande, och
två af jordegarna valda ledamöter. Besvär öfver
egoskilnadsrätts utslag fullföljas hos K. Maj:t i
Högsta domstolen. E. P.
Egotvist. Detta ord anses vanligen liktydigt med
råtvist, rågångstvist, eller tvist emellan jordegare
huruvida viss mark tillhör den enes eller andres
fastighet. E. P.
Egoutbyte, jur., landtmäteriåtgärd, hvarigenom
egostycken, som tillhöra särskilda egendomar eller
skifteslag, efter gradering utbytas emot andra,
för att mot angränsande stycken erhålla räta
skilnadslinier i stället för krokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
