Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bar eller delvis skyldes af ett fint linne), med ett
slätt lif, som på framsidan strutformigt afsmalnade
nedåt till en långt nedgående snibb. Puffärmar
användes, med puffarna fördelade i flere rader
öfver hvarandra. Kjorteln var klockformig,
vanligen framtill (i strid mot det spanska modet)
öppen, så att underklädningen syntes. Kring lifvet
bars en metallgördel, hvars ena, förlängda ände
framtill hängde ned nästan ända till klädningens
underkant. Man begagnade dyrbara nipper, bl. a. rikt
utsirade solfjädrar. Håret bars ej längre utslaget,
utan kort, antingen lockadt eller slätt, och benadt
i midten. Bakhufvudet betäcktes af en mössa, som
framtill begränsades af en broderad remsa eller ett
juvelprydt metallband. Äfven barettlika hufvudbonad
er förekommo.
Under 1500-talets förra hälft var männens drägt
bredast öfver axlarna, men derefter förlades den
största bredden till platsen närmast öfver eller
straxt nedanför höfterna. Rocken, ofta stoppad,
uppskuren eller randig, gjordes mera åtsittande
och fick allt kortare skört. Slutligen gaf man
den samma form som qvinnornas lif, d. v. s. man
lät den i framsidan gå ned i en lång spets, med
ytterst smala eller alls inga skört. Axelpuffarna
minskades; ärmarna, till en början bredast upptill och
afsmalnande mot handen, blefvo allt smalare. Kring
handlederna och halsen anbragtes ett veckadt krås,
som inemot år 1600 utvidgades till en vid skifva.
Öfverbensbeklädnaden gjordes mycket utstående och vid
samt var en tid ballongformad, men blef småningom
mera långdragen och fick till sist form af holkar,
som gingo ända ned till knäna. Man bar en kort, styf
mantel (med eller utan krage), hvars nedre kant befann
sig ungefär vid höfterna, hvilka derigenom fingo
utseendet af att vara bredare, än de i verkligheten
voro. Skorna voro spetsiga. Man bar kort hår och
kortspetsade hakskägg samt mustascher med uppvikta
spetsar. Baretten gaf småningom vika för den i Spanien
med förkärlek använda hatten, hvilken dock i Frankrike
gjordes lägre och försågs med större brätten. Värjan
bars antingen i ett gehäng, som var fäst vid bältet,
eller i ett snedgående gehäng, som ersatte detta. De
mörka färgerna vunno allt mera insteg. Damernas
drägt var en utbildning af den fruntimmersdrägt,
som brukades under århundradets förra hälft, men
varierades på en mängd olika sätt. Det strutformiga
lifvet, som framtill afslutades med en snibb,
bibehölls. För att kunna begagna det var man nödsakad
att snöra sig hårdt medelst användning af ett underlif
med fiskbensstomme. Kring halsen behöll man till en
början den fyrkantiga utskärningen; men sedermera
gjorde man halsöppningens främre del halfrund och
lät ungefär hälften af brösten synas, eller lät man
denna öppning gå ned i en spets ända till nedanför
lifvets midt. Den sålunda blottade delen af kroppen
skyldes högst bristfälligt af tunt tyg. Äfven baktill
utskars lifvet på samma sätt. Det veckade kråset
växte ut och gjordes antingen stort och skifformigt
eller förlades allenast till baksidan, hvarest det,
understödt af en ståltråds- eller en fiskbensställning,
i kanterna prydt med
fina spetsar, stod rätt upp och ibland var högre än
hufvudet. Straxt efter århundradets midt försåg man
axlarna med höga, styfva, rätt uppstående pucklar, och
nedanför ärmarna, hvilka gjordes korta, skyldes armen
af en vid, uppstoppad underärm, som vid handleden
omslöts af ett krås. Senare försvunno axelpucklarna,
och ärmen uppstoppades, så att den småningom aftog
i bredd nedåt, hvarjämte man vanligen bar en vid,
på framsidan öppen öfverärm. Kjortelen behöll sin
klockform, men gjordes veckad, och kring höfterna
spändes den ut medelst kuddar, så att der bildades
en alldeles plan yta (någon gång ända till tolf fot i
omkrets), hvilken betäcktes med veckadt tyg. Kjortelen
var än öppen, än hel; i det senare fallet bars den
på ena sidan uppdragen för att underkjortelen skulle
synas. Från veka lifvet nedhängde i kedjor solfjäder,
spegel, ur o. s. v. Håret kammades upp: till en början
i två valkar, som omslöto pannan och gåfvo plats för
tätt åtsittande mössor, hvilka betäckte bakhufvudet
och ibland smyckades med fjädrar, sedermera bakåt i
en uppstående topp, som gjorde det omöjligt att bära
mössa. Sedan Henrik IV:s hår hade grånat, använde båda
könen gerna hvitt puder i håret. – Rustningen visar
samma grundformer som rustningen straxt före år 1500,
ehuru mera utvecklade och rikare sirade. Saladen
och den burgundiska hjelmen började läggas bort,
och i stället kom en annan hufvudbonad i bruk, en
utbildning af den tidigare använda jernhatten, den
s. k. morion, som hade utseende af ett från sidorna
sammantryckt halfklot, hvars båda sidor förenades i
en skarp midtgående kant och som nedtill begränsades
af en något uppstående smal kant.
Under början af 1600-talet rättade den manliga
delen af den fina verlden sin drägt efter den
unge konung Ludvig XIII; när han var minderårig,
bar man håret à l’enfant; sedermera, när Ludvig
bar långt hår, lät man håret falla ned på axlarna
eller ersatte det med långa peruker. Hatten gjordes
numera mjuk och försågs med stora brätten. Det långt
nedhängande håret gjorde de förra styfva kråskragarna
olämpliga. I stället bar man nu vida, spetskantade,
nedvikta kragar. Rocken gjordes ledigare, försågs
med längre skört, som betäckte underlifvet, och
knäpptes uppe vid halsen, ibland äfven ett stycke
längre ned. Ärmarna voro vida och framtill öppna,
för att visa linnet, samt begränsades vid handen af en
nedvikt spetskantad manschett. Byxorna, som voro vida,
men småningom aftogo i bredd, gingo ned på vaden,
om hvilken de i början knötos. På fötterna buros skor
eller, oftare, breda stöflar med nedvikta kragar. Vid
festliga tillfällen buros skor med breda rosetter och
höga klackar. Manteln, med eller utan ärmar, gjordes
vidare och längre samt öfvergick småningom i verkliga
knäpprockar med vida, nedtill uppvikta ärmar, som
oftast buros öfver axlarna. Värjan hängde vanligen i
ett öfver axeln gående bantlér. Man begagnade käppar
med utsirad knapp eller krycka. – Äfven qvinnorna
sökte hafva sitt hår på samma sätt som den unge
konungen. Pannan omgafs af en kortklippt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
