Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drouyn de Lhuys, Edouard, fransk statsman - Droylsden - Droysen - Droz - Droz, Francois Xavier Joseph, fransk literatör - Droz, Antoine Gustave, fransk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken D. lade i dagen på Wien-konferenserna
i April 1855, gjorde honom mindre behaglig för
Napoleon III, hvarför han d. 3 Maj 1855 begärde
sitt entledigande. 1856 lemnade han äfven sin plats
i senaten, emedan kejsaren hade förebrått denna
korporation brist på initiativ. Sin uppfattning
af den östeuropeiska frågan försvarade han 1858
i broschyren Histoire diplomatique de la crise
orientale. I Okt. 1862 blef han för fjerde gången
utrikesminister och troddes då, med sin kända
böjelse för Österrike och påfven, skola bereda det
italienska enhetsverket något afbräck; men ehuru
han skarpt tillbakavisade en framställning om att
de franska trupperna skulle utrymma Rom, närmade
han sig dock den italienska regeringen (genom en
handelstraktat af d. 17 Jan. 1863) och afslöt den
ryktbara traktaten af d. 15 Sept. 1864, enligt
hvilken den franska ockupationen af Rom bands till en
viss tid. D. afstyrkte Frankrikes inblandning i den
danska frågan 1863–64, emedan han ansåg ett krig med
Tyskland vara ett för kejsaredömets bestånd farligt
steg. Men efter kriget 1866 lät han, i Aug. s. å.,
skymta fram för den preussiska regeringen, att ett
krig mellan Tyskland och Frankrike möjligen skulle
blifva följden, om nämnda regering ej tillmötesginge
Frankrikes anspråk på 1814 års gränser och på den
preussiska garnisonens aftåg från Luxemburg m. m. Då
dessa fordringar afslogos och Napoleon III fann sig
oförberedd till krig, måste D., såsom ensam ansvarig
för de förhastade stridshotelserna, begära sitt
afsked, d. 1 Sept. 1866, men utnämndes s. å. till
medlem af "conseil privé". Sedan 1861 har han varit
medlem af Franska institutet. "Ingen offentlig
person i Frankrike har presiderat i ett större
antal sällskap eller, vid högtidliga tillfällen,
hållit flere tal, som återgifvits eller analyserats
af tidningarna." D. var en af de utmärktare
representanterna för Napoleons frihandelspolitik. Utom
den ofvannämnda handelstraktaten med Italien
afslöt han bl. a. den för Sverige betydelsefulla
frihandelstraktaten af d. 14 Febr. 1865.
Droylsden [drå’jlsden], stad i engelska grefskapet
Lancaster. Omkr. 7,000 innev. Bomullsspinnerier
och färgerier.
Droysen. 1. Johann Gustav D., en af Tysklands
förnämste historieskrifvare, föddes d. 6 Juli 1808
i Treptow (Pommern). 1835 blef han e. o. professor
i Berlin och 1840 professor i historia i Kiel. På
sistnämnda plats tog han en verksam del i striden om
Slesvigs och Holsteins ställning till Danmark. Det
var han, som redigerade den s. k. "Kiel-adressen"
(1844). Han deltog äfven i författandet af den skrift,
som nio Kiel-professorer riktade mot de åsigter
rörande arfsrätten till Slesvig, hvilka Kristian
VIII uttalat i sitt öppna bref af d. 8 Juli 1846. I
förening med Samwer utgaf D. 1850 "Actenmässige
geschichte der dänischen politik". Sedan
den provisoriska styrelsen upprättats i Kiel
(1848), sändes han till Frankfurt för att begära
förbundsdagens skydd åt upprorspartiet. Sedermera
blef han medlem af tyska nationalförsamlingen och
sekreterare i dennas konstitutionsutskott, hvars
"Verhandlungen" han utgaf (1849). År 1851
blef han professor i historia i Jena och 1859 i
Berlin. D. har sin egentliga betydelse såsom historisk
forskare och författare. Hans förnämsta arbeten
äro Geschichte des hellenismus (1836–43; 3:dje
uppl. 1880), innefattande "Geschichte Alexander des
Grossen", "Geschichte der diadochen" och "Geschichte
der epigonen", vidare Vorlesungen über die geschichte
der freiheitskriege (1846), Leben des feldmarschalls
grafen York von Wartenburg (1851; 8:de uppl. 1877)
och Geschichte der preussischen politik (hvaraf sedan
1855 tolf band utkommit). Det sistnämnda arbetet är
hans förnämsta verk och kan utan öfverdrift sägas
vara klassiskt. D. har äfven utgifvit öfversättningar
af AEschylus och Aristofanes. – 2. Gustav D., den
förres son, f. 1838, blef e. o. professor i Göttingen
1869 och professor i historia i Halle 1872. Han är
förnämligast känd genom sitt arbete Gustav Adolf
(1869–70), hvilket är stödt på grundliga forskningar
och skrifvet med mycken talang. Såsom "festgruss und
festgabe" vid Upsala universitets jubelfest (1877)
utgaf han de af honom samlade Schriftstücke von
Gustav Adolf, zumeist an evangelische fürsten
Deutschlands. O. A.
Droz [drå]. 1. Pierre Jacquet D., schweizisk
mekaniker, f. 1721, d. 1790, konstruerade bl. a. ett
pendelur, som hölls i gång genom förening af
tvänne metaller med olika utvidgningskoefficient. –
2. Henri Louis Jacquet D., den förres son, schweizisk
mekaniker, f. 1752, d. 1791, tillverkade en automat
(föreställande en flicka), som utförde flere nummer
på klavér.
Droz [drå], François Xavier Joseph, fransk
literatör, f. 1773, var en tid anställd som lärare
vid centralskolan i Besançon, flyttade 1803 till
Paris och invaldes 1824 i Franska akademien. Död
1850. D. utmärkte sig framför allt genom en
vårdad språkbehandling. Bland hans skrifter,
som hufvudsakligen behandla frågor rörande
sedlighetsläran, märkas: Essai sur l’art d’être
heureux (1806), De la philosophie morale (1823,
belönad med Montyonska priset), Economie politique
(1829), Règne de Louis XVI (1838–42), Pensées sur
le christianisme (1842) m. fl.
Droz [drå], Antoine Gustave, fransk författare,
f. 1832 i Paris, hade vunnit erkännande som målare,
innan han beträdde den literära vädjobanan. På denna
försökte han sig först med en samling kåserier,
tillsammans utgifna under titeln Monsieur, madame et
bébé (1866; "Tittskåp", 1871), i hvilken han qvickt
och spirituelt skildrade åtskilliga sidor af det
franska sällskaps- och familjelifvet. 1867 lemnade
han i Entre nous ("Oss emellan", 1870) en ny samling
skisser med ämnen från samma område. 1868 utgaf
han romanen Le cahier bleu de mademoiselle Cibot, i
hvilken han på ett sätt, som ofta påminner om Balzac,
klart och skarpt skildrade de missförhållanden,
hvilka under det andra kejsaredömet utöfvade en
sedligt förderfvande inflytelse på qvinnorna i den
högre societeten. Bland D:s bättre arbeten räknas,
utom de redan nämnda, romanen Babolein (1872), hvari
han mer än annanstädes visar sig vara påverkad
af Balzac. Hans senare romaner, Les étangs (1875;
"Pastellporträttet", 1876) – en vacker, men bredt
hållen idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
