Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drifning - Driftström, fys. Se Ström. - Drifugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mått, beräknas drifningcn per dygn efter antal
förbrukade tunnor kol eller efter den tillverkade
tackjernsmängden. – c) Den näst sista operationen vid
guld- och silfvertillverkning. Ändamålet med denna
operation är att befria den ädla metallen från det
dermed förut sammansmälta blyet och från smärre,
ännu qvarvarande föroreningar af andra metaller,
såsom jern och koppar. Sedan drifugnen med sin
test blifvit tillagad, verkblyet inlagdt och hatten
påsatt, uppdrifves småningom värmen genom eldning
i eldstaden, så att verkblyet smälter, hvarefter
bläster pådrages, som får spela utefter det smälta
blyets yta och oxidera detta till blyglete. Sedan
testen uppsupit hvad den kan af det smälta gletet,
får det öfriga, i samma mån som det bildas, afrinna
genom gletehålet. Efter hand som blyet oxideras,
stegras hettan i ugnen, och då den sista gletehinnan
afrinner från det i härdens midt samlade guldet
eller silfret, inträffar hos detsamma ett egendomligt
ljusfenomen, den s. k. "blickningen". Detta fenomen
måste noga observeras. När det inträffar, måste
operationen ögonblickligen afbrytas för att ej äfven
den ädla metallen skall oxideras. (Jfr Afdrifva
och Drifugn.) – 4. Trädgårdssk. En åtgärd, som har
till ändamål att genom lämpligt afpassad värme och
fuktighet påskynda en växts utveckling med afseende
på blomning (blomsterdrifning) eller fruktsättning
(fruktdrifning). Såsom en allmän regel vid drifning af
växter gäller, att man till en början måste hålla den
omgifvande temperaturen låg (i vanligaste fall endast
vid + 6–10° C.) och endast småningom höja densamma
samt dessutom laga så, att växterna befinna sig i
en fuktig atmosfer. Det senare åstadkommes derigenom
att man då och då med vatten bestänker såväl sjelfva
växterna, hvilka hållas i tillslutet rum, som de dem
omgifvande föremålen. I smått och i fråga om mindre
växter kan en fuktig atmosfer kring dem ernås på
det sättet att man innesluter dem i täta glasskåp
(terrarier, Wardska kaster) eller öfver hvarje
särskild växt ställer en glasklocka, ett dricksglas
e. d. (Detta tillvägagående är nödvändigt i synnerhet
vid drifning i boningsrum, der luften vanligen är
för torr och der man icke gerna kan spruta vatten
öfver golf, väggar och tak för att framkalla en för
växternas behof tillräckligt fuktig atmosfer.) Börjar
man drifningen med för hög temperatur och hålles
luften kring växterna för torr, innan blomknopparna
öppnat sig, så händer det ofta, att dessa torka bort
i stället för att slå ut. – Till blomsterdrifning,
som har till ändamål att frambringa blommor under
vintern, användas åtskilliga tidigt blommande växter
med ört- eller vedstam, i synnerhet lökväxter. (Om
sådana varmhusväxter, hvilkas naturliga blomningstid
infaller under vintern, t. ex. kamelliorna, begagnar
man ej uttrycket "drifvas", såvida man icke genom
särskildt förhöjd temperatur söker påskynda deras
blomning – något som icke alltid lyckas.) Af lökväxter
drifvas allmännast hyacinter, tulpaner, vårsaffran
och narcisser, af andra örtartade kalljordsväxter
aurikler, varieteter af oxläggan, prustrotväxten och
liljekonvaljer samt af
vedartade kalljordsväxter törnrosor och syrener. Under
September månad planteras blomsterlökar i krukor
och lemnas, öfvertäckta med jord, ute i det fria,
tills det börjar frysa, då de inflyttas i en källare
eller annan frostfri lokal. Om denna är mörk eller
ljus är tämligen likgiltigt. Efter hand flyttas
lökarna till en varmare plats, t. ex. ett boningsrum
eller en varm växthusafdelning, för att drifvas. I
mörker går drifriingen fortare; men blommorna blifva
vackrare, och hela växten utvecklar sig mera normalt,
om drifningen sker vid fullt dagsljus. Under sjelfva
drifningen bör växten likväl icke direkt träffas af
solljuset. De flesta andra till blomsterdrifning
afsedda kalljordsväxterna inplanteras i krukor,
företrädesvis om våren, men de örtartade växterna
kunna äfven insättas under Augusti, och de vedartade
under September månad. Alla de nu nämnda växterna
förvaras i mörkt rum, till dess de ställas varmare för
att drifvas; men sjelfva drifningen bör i allmänhet
försiggå i dagsljuset. Af vissa växter, t. ex. hägg,
sötkörsbär, syrener m. fl., kunna blommor erhållas
derigenom att större grenar afsågas och ställas
i vatten för att drifvas. – Till fruktdrifning
användas dels sådana växter, som i vårt klimat icke
kunna med framgång odlas i det fria, dels sådana,
af hvilka man önskar erhålla frukt tidigare, an som
är möjligt vid kalljordsodling. Af de förra drifvas
allmännast vinstockar, persikor och aprikoser, af
de senare hallon och smultron, mera sällan körsbär,
plommon, krusbär och vinbär. De tre förstnämnda
slagen planteras vanligen fritt i för dem särskildt
inrättade hus, kallade drifhus eller fruktdrifverier,
men kunna äfven, på samma sätt som de öfriga till
drifning använda fruktslagen, inplanteras i krukor
eller baljor, öfvervintras i källare eller annat
frostfritt rum och vid lämplig tid inflyttas
i växthus eller annan ljus, solrik lokal för att
drifvas. Fruktdriftiing – vid hvilken det är af, om
möjligt, ännu större vigt än vid blomsterdrifning
att under första tiden hålla temperaturen låg
och att endast småningom höja densamma – kan här
i Norden icke med fördel börjas förrän i Januari,
men lyckas i vanliga fall bättre, om den uppskjutes
ännu längre. Infaller nämligen blomningen, medan
dagarna ännu äro korta och solljuset jämförelsevis
svagt, så händer det ofta, att blommorna blifva
obefruktade, hvadan fruktsättningen uteblifver
och drifningens ändamål helt och hållet förfelas.
C. A. D. E. L.
Driftström, fys. Se Ström.
Drifugn, bergsv., en flammugn, hvaruti den näst sista
operationen vid guld- och silfvertillverkningen,
den s. k. drifningen, försiggår. Ugnens form
är vanligen rund; på den ena sidan står ugnen i
förbindelse med en eldstad och på den andra med en
skorsten. Som det är nödigt att ofta komma åt att
med största noggranhet tillreda härdbottnen, eller
den s. k. testen, är drifugnens hvalf inmuradt i en
af stark jernplåt hopfogad och väl förankrad kåpa,
så att, när så fordras, alltsammans, den s. k. hatten,
kan med ett enkelt hissverk aflyftas. På ena kanten af
härdbottnen är en öppning för blästerns insläppande,
och på den andra ett hål för blygletets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
