Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doucement - Doucet, Charles Camille, fransk dramatisk skriftställare - Douceur - Doué - Doughet, fransk målare. Se Poussin, G. - Douglas - Douglas, berömd skotsk familj - Douglas, svensk greflig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Doucement [-söma’ng], Fr. (af doux, douce,
Lat. dulcis, ljuf), ljuft, mildt, sakta, varsamt. Jfr
Douceur.
Doucet [-se], Charles Camille, fransk dramatisk
skriftställare, f. 1812, var först advokat, öfvergick
1837 till domänförvaltningen, lemnade sedermera
statens tjenst, inkallades 1853 i statsministeriet och
blef 1863 chef för teaterafdelningen i ministeriet
för det kejserliga huset. 1865 valdes han till ledamot
af Franska akademien efter Alfred de Vigny. Hans
Comédies en vers utgåfvos 1858.
Douceur [-sör], Fr. (af doux, douce, Lat. dulcis,
ljuf) l. Dusör, egentl. sötma; gåfva, som gifves af
erkänsla, gratifikation. Jfr Doucement.
Doué (D.-la-Fontaine), stad i franska
depart. Maine-et-Loire (Anjou), vid den lilla floden
Doué. Omkr. 3,000 innev. Staden, som fordom hette
Doadum l. Theoduadum, var säte för Aqvitaniens
herskare.
Doughet [-e], fransk målare. Se Poussin, G.
Douglas [dö’glas]. 1. Stad på östra kusten af
engelska ön Man. 13,846 innev. (1871). Mycket besökt
badort. Fiske. – 2. Stad i sydskotska grefskapet
Lanark, vid en liten flod af samma namn. 2,624
innev. (1872). Familjen Douglas’ stamort.
Douglas [dö’glas], berömd skotsk familj, härstammande
från en William D., som lefde i slutet af 1100-
och början af 1200-talet. 1. William D., kallad
"den djerfve", antagligen stamfaderns sonsons son,
en mycket orolig herre, var den förste, som slöt sig
till Wallaces uppresning mot engelsmännen 1297, men
han underkastade sig snart Edvard I och dog i engelsk
fångenskap omkr. 1302. – 2. James D., för sin mörka
hy kallad "svarte D.", den förres son, var Robert
Bruces bäste befälhafvare i oafhängighetskriget
mot engelsmännen. Han lär hafva kämpat i sjuttio
strider och segrat i alla utom tretton. Hans namn
var en skräck för engelsmännen. 1330 stupade han i
Andalusien, på väg till Heliga landet. – 3. Archibald
D., den förres yngre broder, var under konung David
Bruces minderårighet regent öfver Skotland och stupade
i striden mot engelsmännen vid Halidon hill 1333. –
4. William, earl of D. and Mar, den förres son,
upphöjdes 1357 till earl of D. och blef sedermera
genom gifte earl of Mar. 1371 uppträdde han mot Robert
II (den förste Stuart) med anspråk på kronan. Död
1384. – 5. James, earl of D. and Mar, den förres son,
är i synnerhet bekant för sina strider mot Henry Percy
Hotspur. Han stupade vid Otterburn 1388. Efter hans
död öfvergick grefvevärdigheten till en naturlig
son af "svarte D.". – 6. Archibald, earl of D.,
för sina många olyckor i krig kallad "förloraren",
begaf sig med en skotsk hjelptrupp till Frankrike
för att understödja Karl VII, upphöjdes af honom
till hertig af Touraine och stupade vid Verneuil
1424. – 7. William, hertig af Touraine, grefve af
D., den förres sonson, blef jämte sin broder David
halshuggen i Edinburgh 1440, emedan han på grund
af sina ofantliga besittningar ansågs farlig för
skotska tronen. Efter hans död förlänades det skotska
grefskapet D. till hans farfars broder James, som dog
1443. – 8. William, earl of D., son af nämnde James,
var en tid nästan allsmäktig hos konung Jakob II,
men förlorade dennes ynnest, ingick derefter med andra
stormän ett förbund mot honom och föll för konungens
egen hand i slottet Stirling 1452. – 9. James,
earl of D., den förres broder, grep 1454 till vapen
mot konungen för att hämnas broderns död, men blef
slagen 1455, flydde då till England, inföll 1484 i
Skotland, tillika med den landsflyktige hertigen
af Albany, blef tillfångatagen, måste ingå i ett
kloster och dog der 1488. Sitt grefskap förverkade
han genom sin flykt till England. D. var den siste
ättlingen af den äldre illegitima grenen af huset
D. En yngre illegitim gren, härstammande från den
förste earlen of D. och egande Angus till grefskap,
stod på konungens sida i striden mot grefvarna D.,
hvarför George, earl of Angus, d. 1462, blef belönad
med en del af douglas’ska familjens egendomar. – 10.
Gavin D., nämnde Georges sonson, biskop af Dunkeld,
skotsk skald, f. 1474, d. 1522, utgaf bl. a. metriska
öfversättningar af Ovidii "Ars amandi" och Virgilii
"AEneid" (1513) samt skref en prolog till hvarje bok
uti AEneiden. Det är egentligen dessa prologer, som
skaffat honom en plats bland de skotske skalderna. –
11. Archibald, sjette earlen of Angus, den förres
brorson, äktade 1514 Margareta, enka efter den skotske
konungen Jakob IV och syster till konung Henrik
VIII i England. (Frukten af detta äktenskap var en
dotter, Margareta, som i sitt gifte med grefven af
Lennox blef moder till Henry, lord Darnley, Maria
Stuarts gemål.) Archibald tillvällade sig högsta
makten i Skotland, under sin styfsons, Jakob V:s,
minderårighet, landsförvisades 1528 och dömdes sina
egendomar förlustig, återvände 1542, efter konungens
död, samt tog å nyo i besittning såväl egendomar som
hedersposter. Död 1556. – 12. James D., fjerde earlen
of Morton, den förres brorson, skotsk regent, fick
grefskapet Morton genom gifte med Elisabeth Douglas
of Dalkeith. Han var en af reformationens främjare i
Skotland. I den sammansvärjning, för hvilken Rizzio
1566 föll offer, inlät sig äfven D., hvilket hade
till följd, att han måste fly till England. Han blef
dock snart benådad, återkom och invigdes i planen
för Darnleys mord, men deltog icke dess mindre i det
uppror, som 1567 med anledning af denna missgerning
utbröt mot drottningen. Efter earlen of Mar var han,
1572–80, regent under Jakob VI:s minderårighet. 1581
halshöggs han i Edinburgh för delaktighet i mordet
på Darnley. – 13. William, markis af D., elfte earlen
of Angus, d. 1660, blef 1633 upphöjd till markis
af D. – 14. Archibald, dennes sonson, erhöll 1703
titeln hertig af D., hvilken titel 1761 utslocknade
med honom. Markistiteln öfvergick till hertigen af
Hamilton. Archibalds systerson Archibald Stuart ärfde
familjegodsen och upphöjdes 1790 till britisk peer
med titel baron D. of D.-Castle. Familjen utdog på
manssidan 1857.
Douglas [du’glas], svensk greflig ätt, som härstammar
från den berömda skotska familjen af samma namn. En
medlem af denna familj, Robert D. (se nedan), blef
1651 svensk friherre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
