Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Donau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
f.) höjd öfver hafvet, och den andra, Brigach,
springer upp något n. om den förra, på Hirzwalde,
vid 677 m. (2,280 f.) höjd. ("Brig und Breg bringen
d’Donau z’weg", säger ett rim.) Den förstnämnda
bäcken har en längd af 37 kilom. (5 mil), den andra
en längd af 33 kilom. (4,4 mil). Efter sammanflödet
gör D. en krökning mot s., flyter derefter i riktning
mot n. ö. och invecklas snart i Schwäbische alb, som
den genombryter, slingrande sig genom en trång, ofta
vildt romantisk dalgång. I den porösa kalkstensbädd,
hvarigenom floden till en början rinner, förlorar
den en del af sitt vatten, hvilket åter strömmar
fram vid byn Aach och rinner ut i Bodensjön. På ett
annat ställe öppnade sig 1876 nya sprickor, genom
hvilka floden skulle helt och hållet försvunnit, om
icke vattenverksegarna skyndat att genom fyllningar
förekomma det. Inkommen på Würtembergs område,
går D. genom svart möss- och torfjord, och från
höger upptagas der de första större tillflödena:
Riss, Dirnach och Roth. Vid Ulm, på gränsen till
Bajern, upptages från h. floden Iller. Der blir
D. segelbar. Segelfarten från Ulm besörjes ännu
nästan på samma sätt som för tre hundra år sedan,
nämligen med flatbottnade, lätta farkoster, hvilka
byggas på platsen och sändas nedåt floden för att
jämte sin last försäljas, enär hela sträckan till
Donauwörth är så fylld af strömdrag och andra hinder,
att man ej med dessa fartyg kan gå upp för floden. Med
fortfarande öst-nordöstlig riktning flyter D. genom
bajerska höglandet, flerstädes genom kärrtrakter. Vid
Donauwörth upptages från venster bifloden
Wörnitz. Längre fram tillströmma från h. Lech samt
från v. Altmühl, Naab och Regen, den sistnämnda vid
Regensburg, der de första utsprången från Böhmerwald
tvinga floden att ändra riktningen, hvilken först
blir östlig och derefter öst-sydöstlig. Efter att
från höger hafva upptagit Isar kommer D. in i en
bergstrakt och når vid Passau Österrikes gräns,
hvarest den har en bredd af 240 m. (808 f.), vid 270
m. (910 f.) höjd öfver hafvet. Från h. upptages der
den segelbara floden Inn. Sedan fortsättes loppet än
genom bergpass, än genom slätter, förbi Linz och Wien,
till Ungern, och derunder upptagas från h. Traun och
Enns. Vissa delar af denna sträcka, på hvilken de
ryktbara forsarna Strudel och Wirbel finnas, anses
vara bland de vackraste i Europa. Ända tills D. flyter
in i Ungern, utgör den en nästan bestämd geologisk
gräns. På norra sidan träffas, intill Regensburg,
jurabildningar, men nedanför denna stad granit; på
södra sidan deremot nästan uteslutande tertiära och
yngre lager. När floden vid Krems lemnat den trånga,
mångbesjungna Wachaudalen, förgrenar den sig i
en mängd kanaler, hvilka slingra sig mellan låga,
trädbevuxna öar ("auen"). I detta virrvarr af vatten,
sandbankar, holmar och rik växtlighet har menniskan
ännu ej kunnat besegra naturen. Det vimlar der af
vadarefoglar; till och med bäfvern, som försvunnit
från alla andra ställen i Tyskland och Österrike,
har der en fristad. Snart söker sig dock floden väg
mellan Wienerwald och Bisamberg, flyter genom ett
vidsträckt dalbäcken, som fordom var sjö och
hvars norra del är det i historien bekanta
Marchfältet, samt delar sig dervid åter i flere
grenar med en mängd öar. På nämnda fält, midt för
Wien, har floden under de senaste åren undergått en
storartad reglering genom en kanal, som dragits rakt
fram genom de låga öarna. På Ungerns gräns upptages
från venster Morava (March). D., som derefter
kallas Duna, genombryter vidare Små Karpaterna och
delar sig nedanför Pressburg i tre grenar. Floden
har der blifvit herre öfver stränderna: än sköljer
den bort hela sträckor med fält och träd, än bildar
den nya bankar eller öar, än gräfver den sig nya
slingrande kanaler, och på flere ställen får man se
folket flytta ut från de osäkra stränderna samt bygga
och bo på stora, med qvarnar försedda flottar, som
förankras i strömmen. De största af de otaligt många
öarna, lemningar af ett forntida deltaland, äro Stora
och Lilla Schütt. Den nordligaste af flodens armar
upptager Waag och Neutra, den sydligaste Leitha
och Raab. Vid Komorn återförenas armarna till en
ström af 1 à 2 kilom. (3,360–6,720 f.) bredd, hvilken
derefter genombryter den andra hufvudtröskeln mellan
Alperna och Karpaterna, ett vackert bergland, med
porfyr- och kalkstensklippor. Vid Vacz (l. Waitzen)
ändras plötsligt riktningen. Genom Budapest flyter
floden mot s. i en mängd krökningar och kanaler,
tills den möter Draves och Saves från Alperna
nedförda alluvioner, som tvinga densamma att draga
sig åt s. ö. Från v. upptages den slingrande, för
sina öfversvämningar fruktade Tisza (Teis) och,
längre ned, från v. Temes och från h. Morava. I
stora krökningar banar floden sig derefter en 100
kilom. (omkr. 14 mil) lång väg genom de bergskedjor,
som förena de Transsylvanska alperna med Balkanhalföns
bergland, hvilken väg slutar med det berömda passet
Jernporten, vid Orsova, i hvars närhet Trajanus lät
bygga den på sin tid beundrade bron öfver Donau. Der
har floden ett djup af 50 m. (170 f.), och hennes
botten befinner sig 20 m. (70 f.) under Svarta hafvets
yta. Från detta pass går floden, i en vidsträckt båge
åt söder, omkring den valakiska slätten, hvarunder den
norra stranden alltjämt är låg och sumpig, den södra
(hvilken der, liksom i Ungern, ständigt undergräfves
af floden) brant och otillgänglig. Från venster
upptagas de lugna, smutsfärgade strömmarna Schyl, Olt,
Vede och Arges, från höger de snabba, forsande Isk,
Vid, Jantra och Lom. Vid Czernavoda, der floden
möter Dobrudsjas granitklippor, blir riktningen åter
nordlig. D. upptager vidare från venster Jalomica
och Seret, vänder sig vid Galacz mot ö., upptager
slutligen sista bifloden, Prut, och afloppen för
åtskilliga insjöar i det norra låglandet. Straxt
ofvanför Tultsja börjar floden sin deltabildning,
i det den delar sig i en nordlig gren, Kilia, och en
sydlig, Tultsja, hvilken senare delar sig i grenarna
Sulina och S:t Georgskanalen. Genom Kilia-mynningen
flyta två tredjedelar af Donaus vattenmassa ut
i Svarta hafvet, och nästan hälften så mycket
rinner genom S:t Georgskanalen; men endast den
vattenfattigaste mynningsgrenen, Sulina, är
segelbar. Vid denna ligger den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
