Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har sitt säte. Redan tidigt blef kyrkan eller
någon af kyrkorna i stiftsstaden betraktad såsom
den förnämsta i stiftet. Den benämndes katedral
(cathedralis), emedan biskopen deri eller der
invid hade sin biskopliga stol (cathedra). Till
följd af sitt högre anseende blef domkyrkan föremål
såväl för de troendes större välvilja som för den
kyrkliga öfverstyrelsens ömmare omvårdnad samt
erhöll derför rikligare donationer och anslag
från de andliges inkomster (tionden). Också kunde
domkyrkan underhålla ett större antal prester till
gudstjenstens utförande. Dessa prester sammanslöto
sig till ett samfund, collegium canonicorum, som
antog eller erhöll särskilda regler för sin samlefnad
och verksamhet. Behofvet att ställa en rådgifvande
myndighet vid biskopens sida medförde dessa kollegiers
utbildning till domkapitel (capitula). I fråga om
domkyrkans ställning såsom hufvudkyrka i den stad,
der biskopen hade sitt säte, gjorde reformationen,
hvad Sverige vidkommer, ingen ändring i det yttre. I
1571 års kyrkoordning (fol. XLVIII) heter det bl. a.:
"The siw [sju] domkyrkior, som här j Riket warit
haffva, skola ock så bliffva widh macht håldna,
genom nödtorfftigh underhåll och tillåghor". (Dessa
kyrkor voro Upsala, Linköpings, Skara, Strengnäs,
Vesterås, Vexiö och Åbo.) Genom Roskildefreden (1658)
tillkom sedermera Lunds domkyrka och, efter de gamla
stiftens klyfning, Göteborgs, Kalmar, Karlstads,
Hernösands och Visby. Efter Finlands förlust (1809)
återstå således tolf domkyrkor, en i hvardera af de
tolf biskopsstiften. Pastor i domkyrkoförsamlingen
kallas domprost, der ej denna församling är anslagen
till prebende åt biskopen. Detta senare har varit
fallet i alla de fem yngre stiften, hvilka till en
början såsom superintendentier afsöndrades från de
äldre. När Göteborg 1665 utbytte sin superintendent
mot en biskop, skildes domkyrkoförsamlingen från
biskopen och erhöll egen pastor, domprost. Ehuru
superintendenturen i Kalmar redan 1678 upphöjdes
till biskopsdöme, förblef domkyrkan derstädes med
sitt pastorat biskopens prebende, ända tills genom
ett kongl. bref af d. 2 Mars 1877 förordnades, att
ifrågavarande pastorat skulle erhålla egen pastor,
under benämningen domprost. Domkyrkorna i Karlstad,
Hernösand och Visby, hvilka städer 1772 fingo biskopar
i stället för superintendenter, ligga deremot ännu
(1880) under biskopsstolarna. Om än domkyrkornas
namn och anseende såsom stiftens förnämsta kyrkor
lemnades oantastade af reformationen, så var
detta dock ingalunda fallet med deras verkliga
betydenhet. Omkring domkyrkorna och i de vid dem
fästa domkapitlen hade den katolska hierarkiens
makt koncentrerats; der fans det kyrkliga lifvets
medelpunkt. Till domkyrka och domkapitel hade
derför dragits en betydlig del såväl af de allmänna
kyrkogodsen som af tionden. I dessa afseenden timade
vid reformationen en fullkomlig omstörtning. Såväl
kanikernas prebenden som domkapitlens och domkyrkornas
egendomar äfvensom tiondeanslagen indrogos af Gustaf
I till kronan. Både då och sedermera förunnades
emellertid domkyrkorna något understöd af den indragna
tionden för att bereda dem det "nödtorftiga
underhåll", som omtalas i 1571 års kyrkoordning. Detta
understöd bär namnet domkyrkotunna och utgör i det
gamla Sverige, jämte afkomst någonstädes af ett eller
annat gods, som till äfventyrs undgått reduktionen
eller sedermera under en eller annan rättstitel
tillkommit domkyrkan, domkyrkornas hufvudsakliga
inkomst. Dertill komma dessutom, på olika ställen,
bänkhyror, afgifter för själaringning samt för
ringning och begagnande af kyrkornas effekter vid
begrafningar m. m., med hvilka inkomster kyrkornas
underhåll samt för gudstjensten nödiga utgifter
m. m. skola bestridas. Der dessa inkomster på något
ställe ej skulle vara för ändamålet tillräckliga
eller saknas, utan att andra kyrkans egna inkomster
finnas i erforderlig mängd att tillgå, skall domkyrkan
underhållas af församlingen enligt allmänna grunder
för bekostande af kyrkounderhåll. Domkyrkotunnan
utgår med olika belopp i olika stift, merendels med
en tunna tionde-spanmål från hvarje kyrkohärberge
(se Tionde), d. v. s. med en tunna från hvarje
socken inom stiftet. Hernösands domkyrka åtnjuter ej
domkyrkotunna, emedan denna afgift inom Hernösands
stift fortfarande bibehållits åt Upsala domkyrka,
hvilken den tillkom före det sistnämnda stiftets
utbrytning från ärkestiftet. Domkyrkan i Hernösand
har dock ej gått i mistning af allt understöd
från kronotionden, i det att den dels af ålder
åtnjuter det ringare anslag, som under namn af
byggnadssäd tillkommer de flesta sockenkyrkorna, dels
sedermera, af riksdagen 1856–58, fick sig anslagen
en förhöjning i detsamma, till någon ersättning för
den domkyrkan frångående domkyrkotunnan. – Skara
domkyrka åtnjuter ej domkyrkotunnorna från alla
delar af stiftet. Då hertig Karl (sedermera konung
Karl IX) under de liturgiska stridigheterna fann
skäligt att draga de delar af hertigdömet, som hörde
till Skara stift (Värmland med Dal samt Valla och
Vadsbo härad i Vestergötland) undan den liturgiskt
sinnade Skarabiskopens inflytande och tillsatte
(1580) en superintendent öfver nämnda landsdelar med
säte i Mariestad, kom denna stads kyrka, som då blef
domkyrka, att erhålla den förut till Skara domkyrka
utgående domkyrkotunnan från superintendentian. När
sedermera (1646) superintendentens säte förflyttades
från Mariestad till Karlstad, hvarvid de båda
häraden i Vestergötland åter förenades med Skara
stift, fick likväl Mariestads kyrka behålla den
från Vadsbo och Valla utgående domkyrkotunnan. I
kronoräkenskaperna benämnes Mariestads stadskyrka
derför också fortfarande domkyrka, ehuru den
eljest ej längre hvarken anses eller kan anses såsom
sådan. Utom domkyrkotunnnan från Valla och Vadsbo går
Skara domkyrka miste om en sådan inkomst äfven från
Mo härad i Småland, hvilket härad tillhör stiftet,
men erlägger domkyrkotunnan till Gustavi domkyrka i
Göteborg. Den fördel sistnämnda kyrka sålunda njuter
på Skaras bekostnad motväges deraf att hon inom
stiftet ej erhåller domkyrkotunna från Halland och
Bohus län, enär sådan ej utgår från de forna danska
och norska provinserna: Skåne, Halland, Bleking och
Bohus län. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
