Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dogmatik - Dogmatiker - Dogmatisera - Dogmatisk - Dogmatism - Dohm, Kristian Wilhelm von D., tysk diplomat och historiker - Dohm, Ernst, tysk humorist - Dohna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luthardt). Hoffmann har förnyat den bengelska
riktningen, och Beck har sökt ur den heliga skrift
härleda ett dogmatiskt system utan förmedling af
den kyrkliga bekännelsen. Namnet dogmatik (theologia
dogmatica) uppkom i 17:de årh. och har efter Buddaeus
(professor i Jena, d. 1729) blifvit allmänt.
E. J. Ö.
Dogmatiker (Lat. dogmaticus, Grek. dogmatistes),
en som ej allenast egnar sig åt dogmatikens studium,
utan ock på ett sjelfständigt sätt uppfattar och
bearbetar denna vetenskap. Se Dogmatik.
Dogmatisera (jfr Dogm), framställa dogmer; i
omtvistade frågor yttra sig i en afgörande ton.
Dogmatisk (jfr Dogm), som öfverensstämmer med
eller har afseende på de kristliga troslärorna;
som i det praktiska lifvet ensidigt fasthåller
vissa lärosatser (dogmer) utan att taga hänsyn till
bestående förhållanden (jfr Doktrinär).
Dogmatism (af Grek. dogma, lära, lärosats),
filos. 1. I vidsträckt bemärkelse hvarje åsigt,
enligt hvilken vetande om en absolut verklighet
är för menniskan möjligt. I denna betydelse
är dogmatism motsatsen till skepticism. – 2. I
inskränkt bemärkelse hvarje filosofiskt system,
som med obevisade antaganden och förutsättningar
drager filosofiska slutsatser. I denna betydelse är
dogmatism motsatsen till kriticism. Ett ovetenskapligt
förfaringssätt i utgångspunkten medför åtskilliga
brister i utvecklingen. Den, som icke gjort sig reda
för hvad sann kunskap innebär, kommer, rörande det
verkliga, lätteligen till vissa antaganden, hvilka
skulle hafva funnit sin vederläggning i en genomförd
kunskapsteoretisk undersökning. Så t. ex. ledes man
lätt att föreställa sig verkligheten såsom någonting
för medvetandet yttre, till följd hvaraf man stannar
i en gröfre eller finare realism. Ett exempel på
ren dogmatism i denna mening erbjuder den grekiska
filosofien före Sokrates. I allmänhet kan sägas,
att hvarje föregående utvecklingsskede är dogmatiskt
i förhållande till ett efterföljande, om nämligen
detta senare på ett djupare och mer omfattande sätt
behandlat det kunskapsteoretiska problemet. Så
är t. ex. den antika spekulationen dogmatisk i
förhållande till den moderna, och den förkantiska i
förhållande till kantianismen. I betraktande af den
revolution, som Kant åstadkom på kunskapsteoriens
område genom att upptaga problemet just från den
specifikt kunskapsteoretiska synpunkten, brukar man
företrädesvis beteckna hans och hans efterföljares
filosofi (så vidt dessa senare tillgodogjort sig
resultaten af hans forskningar) såsom kritisk,
i motsats till den föregående spekulationen såsom
dogmatisk. (Jfr Kant, Kriticism och Kunskapsteori.) –
3. I inskränktaste bemärkelse är dogmatism en
sådan åsigt om det absoluta och det relativas
förklaring ur detta, som är grundad på auktoritet
och således ej eger anspråk på att vara filosofi i
egentlig betydelse, men det oaktadt i en eller annan
mening är ämnad att ersätta filosofien och i några
bestämningar dertill öfvergår, m. a. o. en dogmatik,
som vill vara filosofi. Såsom exempel på en sådan må
nämnas medeltidens filosofi. – Stundom, ehuru mindre
egentligt, plägar man såsom dogmatism beteckna en
hos en person eller filosofisk skola
befintlig tendens att utan sjelfständig
pröfning taga för godt de lärosatser, som
framställas af läraren eller stiftaren.
L. H. Å.
Dohm, Kristian Wilhelm von D., tysk diplomat
och historiker, f. 1751, var 1776–79 professor
i nationalekonomi i Braunschweig samt blef 1779
geheimearkivarie i Berlin och 1783 krigsråd
i preussiska utrikesministeriet. 1786–96
var han sändebud hos kurfursten af Köln och
nederrhensk-westfaliska kretsen och 1798–99
en af Preussens fullmäktige vid kongressen i
Rastatt samt utvecklade under dessa befattningar
en stor diplomatisk förmåga. 1808–10 var han den
westfaliske konungen Jérômes sändebud i Dresden,
men egnade sig derefter uteslutande åt historiskt
skriftställen. Död 1820. – Såsom häfdatecknare
behandlade D. företrädesvis sin samtids
historia: Materialien zur statistik und neuesten
staatengeschichte (1775–85) och Denkwürdigkeiten
meiner zeit von 1778–1806 (1814–19). Han var en
stor beundrare af Fredrik II af Preussen och skref
åtskilliga arbeten till försvar eller förhärligande
af dennes politik, bl. a. Geschichte des baierischen
erbfolgestreites (1779), Ueber den deutschen
fürstenbund (1785) samt Die Lütticher-revolution
im jahre 1789 und das benehmen Sr. K. Majestät von
Preussen bei derselben (1789).
Dohm, Ernst, tysk humorist, f. 1819 i Breslau, var
först privatlärare i Berlin och sedan medarbetare
i "Magazin für die literatur des auslandes"
m. fl. tidskrifter samt deltog 1848 i grundandet af
skämtbladet "Kladderadatsch" och öfvertog redaktionen
af detsamma 1849. Han har äfven gjort sig bekant som
författare af några lustspel och som öfversättare
af Lafontaines fabler. D. anses för en af nutidens
förnämste politiske satiriker i Tyskland.
Dohna, tysk och svensk adlig (burggreflig) ätt,
som har sitt namn efter den vid Pirna i Sachsen
fordom befintliga borgen Dohna, hvilken af slägten
redan under 1100-talets senare hälft innehades såsom
burggrefligt län.
Den tyska ätten delade sig på 1400-talet i två
grenar: den schlesiska, som utgick 1711, och
den preussiska. Den sistnämnda grenens stamfader
var Stanislaus, burggrefve af D., hvilken, såsom
legotruppsanförare i Tyska ordens tjenst, 1454 kom
till ordenslandet Preussen och derstädes fick gods i
förläning samt dog 1496. Dennes ättlingar utskiftade
(1652 och 1654) emellan sig familjens ansenliga
godsmassa i fem delar: Lauck, Reichertswalde,
Schlobitten, Schlodien och Carwinden, och efter
dessa godskomplexer uppkallades de olika linier,
i hvilka ätten ej långt derefter delade sig. De fyra
förstnämnda linierna (af hvilka linien Reichertswalde
utgick 1878) fingo 1840 preussisk greflig värdighet
och 1854 för sina hufvudmän ärftlig plats i den
preussiska landtdagens "herrenhaus". Grenen
Schlobitten har bilinien Finckenstein, och grenen
Schlodien bilinierna Kotzenau samt
Malmitz. Ätten D. har intagit en framstående plats inom
den preussiska armén och förvaltningen.
1) Kristoph I, burggrefve af D., f. 1540, Stanislai
sonson, gick i dansk tjenst och anförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
