Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurgården, Kongl. djurgården, en invid Stockholm belägen lustpark - Djurhamn, hamnplats i Stockholms skärgård, inom Djurö församling - Djurkemi l. Fysiologisk kemi, den del af den organiska kemien, som behandlar de i djurkroppens safter och väfnader förekommande ämnena - Djurklou, svensk adlig, sedermera friherrlig, ätt - 1. Djurklou (Djurklow), Nils - 2. Djurklou, Nils - 3. Djurklou, Nils - 4. Djurklou, Nils Gabriel - Djurkol, kem., kallas sådana kol, som erhållas derigenom att något djurämne upphettas utan att luften får tillträde till detsamma - Djurkretsen l. Zodiaken är sedan urminnes tider namnet på det bälte eller den zon på himlahvalfvet, hvilken omsluter solens skenbara bana, eller ekliptikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skeppsdockor, och på galérvarfvet finnes en 1879
fullbordad och kongl. flottan tillhörig docka.
Djurgården, som 1824 på konungens befallning
afmättes och kartlades, innehåller 2,825,31
tnld, af hvilka Djurgårdsstaden upptager 17 tnld
och 7 kpld. De på Djurgården belägna 104
bebyggda fastigheterna blefvo för 1879 taxerade till
4,368,700 kr., och de i Djurgårdsstaden varande
till 1,356,400 kr., hvartill kommer k. flottans
galérvarf, som är uppskattadt till 1,732,000 kr.
Under Gustaf III:s tid var Djurgården mer
än nu skådeplatsen för ett friskt och muntert
folklif, men då hvarken så prydligt bebyggd eller
försedd med så många och vackra anläggningar
som i våra dagar. Uppslaget till Djurgårdens
försköning och reglering gaf Karl XIV Johan,
genom att låta uppföra lustslottet Rosendal (1823–30).
Hans bemödanden understöddes och
fortsattes energiskt af hofjägmästaren I. A. af Ström.
Med sin pittoreska omvexling af skog, slätt, berg
och vatten, med sina härliga utsigter och många
täcka villor är denna lustpark en af de vackraste
i Europa.
A. G. E.
Djurhamn, hamnplats i Stockhqlms skärgård,
inom Djurö församling. Der låg Kristian I med
sin flotta 1457, då han underhandlade med
ärkebiskop Trolle om förvärfvandet af svenska
kronan. 1626 låg Gustaf II Adolf der en kort tid,
innan han anträdde resan till Preussen.
Somrarna 1633 och 1636 låg åter svenska flottan
segelfärdig vid D.
A. G.
Djurkemi l. Fysiologisk kemi, den del af den organiska
kemien, som behandlar de i djurkroppens safter
och väfnader förekommande ämnena samt djurlifvets
kemiska fenomen. Redan i 18:de årh. sysselsatte sig
Schéele och Vauquelin m. fl. med undersökningar öfver
djurkroppens beståndsdelar; men det var hufvudsakligen
genom Berzelius, som denna vigtiga gren af kemien
grundlades. Liebig och dennes skola ega de största
förtjensterna om djurkemiens hastiga utveckling under
de senaste fyra decennierna.
P. T. C.
Djurklou, svensk adlig, sedermera friherrlig, ätt,
som härstammar från kamreraren vid postkontoret
i Stockholm Jakob Johansson. Af hans barn, hvilka
kallade sig Djurklo, upphöjdes sonen Nils (se nedan)
1680 i adligt stånd och skref sig sedan Djurklow. Hans
ende öfverlefvande son, Nils (se nedan), blef
friherre 1751 och skref sig derefter Djurklou.
1. Djurklou (Djurklow), Nils, krigare, f. 1641,
d. 1714, blef 1700 öfverste och chef för Kalmar
regemente och tog 1701 afsked ur krigstjensten.
Han utmärkte sig i kriget mot Brandenburg 1675–79
och förde vid stormningen af Köpenhamn 1700 Kalmar
regemente i striden.
2. Djurklou, Nils, friherre, krigare, den förres
son, f. 1686, d. 1758, blef 1744 öfverste vid
fortifikationen, chef för Pommerska brigaden
och kommendant i Stralsund, utnämndes 1755 till
generalmajor, till landshöfding i Kalmar län och på
Öland äfvensom till öfverkommendant i Kalmar samt
blef 1757 öfverste för Kalmar regemente, från hvilken
befattning han på begäran fick afsked
s. å. Under hans ledning utfördes ett stort antal
befästnings- och fältverksarbeten, bl. a. de, som
1744–55 verkställdes i och omkring Stralsund.
3. Djurklou, Nils, friherre, krigare, den förres son,
f. 1727, d. 1801, blef 1749 kapten vid Nerikes och
Värmlands regemente och 1782 öfverste i armén samt
tog 1785 afsked ur krigstjensten. Han deltog med
utmärkelse i pommerska kriget (1757–62) och var en
framstående taktiker.
4. Djurklou, Nils Gabriel, friherre, fornforskare;
den förres sonson, föddes på Sörby sätesgård
i Norrbyås socken, Örebro län, d. 24 Juli 1829,
blef student i Upsala 1847, aflade kansliexamen 1854
och öfvertog s. å. nämnda sätesgård, der han sedan
varit bosatt. D. har egnat en stor del af sitt
lif åt arkeologiska forskningar och åt väckandet
af ett allmännare intresse för sådana. Det var
hufvudsakligen genom hans initiativ, som Nerikes
fornminnesförening stiftades (1856), hvilken blef
förebild för en mängd dylika föreningar i andra
delar af landet. Till 1865 var D. denna förenings
sekreterare. 1865–71 företog han, i egenskap
af Vitterhets historie och antiqvitets akademiens
antiqvitetsintendent, arkeologiska forskningsresor
inom Värmland, Vestergötland och Småland. D. har
jämväl varit kraftigt verksam för genomdrifvandet
af sjön Hjelmarens sänkning. 1863 förordnades
han till tjenstgörande kammarherre hos drottning
Lovisa, och 1870 blef han underceremonimästare
vid Kongl. Maj:ts orden, 1872 ledamot af Vitterhets
historie och antiqvitets akademien, 1873 medlem af
"Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande
Skandinaviens historia" samt 1879, vid Köpenhamns
universitets jubelfest, filosofie hedersdoktor.
1860 blef D. vice ordförande i direktionen för
Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag,
och 1877 samma bolags verkställande direktör.
Utom årsberättelser samt recensioner och uppsatser
i åtskilliga periodiska skrifter har D. utgifvit:
Några ord om svenska landskapsmålen (1856), Ur Nerikes
folkspråk och folklif (1860), Hjelmaresänkningsfrågan
förr och nu (1863), Om svensk fornforskning (1872),
Om vapentaget (s. å.), "Hambrei öfversättning af
Erasmi Roterodami De civilitate morum puerilium"
(s. å.), Unnarsboarnes seder och lif (1874),
Hjelmaresänkningsfrågan i sitt sista skede (1876)
och Om Göran Månssons till Bolmsnäs jordebok (1879).
Under loppet af flere år har D. gjort vidsträckta
forskningar för ett större arbete om medeltidens
frälse.
Djurkol, kem., kallas sådana kol, som erhållas
derigenom att något djurämne upphettas utan att
luften får tillträde till detsamma. Djurkol är ett
mycket poröst ämne, med stor förmåga att ur färgade
vätskor upptaga färgämnen, och det har derför stor
användning såsom affärgningsmedel såväl i industrien,
t. ex. vid sockerraffinering, som vid organisk-kemiska
arbeten. Verksammast i detta hänseende är kol af
intorkadt blod, blodlutkol. Benkolet (bensvärtan) är,
såsom billigare, mest användt i industrien.
P. T. C.
Djurkretsen l. Zodiaken (Lat. zodiacus) är
sedan urminnes tider namnet på det bälte eller
den zon på himlahvalfvet, hvilken omsluter solens
skenbara bana, eller ekliptikan. Ifrågavarande
zon är omkr. 20° bred och omfattar stjernbilderna
Väduren (Aries), Oxen (Taurus), Tvillingarna
(Gemini), Kräftan (Cancer), Lejonet (Leo),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
