Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurfysiologi, fysiol. Se Fysiologi - Djurgeografi, den vetenskap, som handlar om djurens utbredning på jorden under olika skeden - Djurgård, inhägnadt skogsområde, der djur underhållas - Djurgården, Kongl. djurgården, en invid Stockholm belägen lustpark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djurfysiologi, fysiol. Se Fysiologi.
Djurgeografi, den vetenskap, som handlar om
djurens utredning på jorden under olika skeden.
Djurgård, inhägnadt skogsområde, der djur
(företrädesvis hjortar och rådjur) underhållas. I
Sverige finnas numera, för de kungliga jagternas
räkning, sådana djurgårdar endast vid Stockholm
och Gripsholm, hvarjämte ett dofhjortsstånd finnes
i Ottenby lund, vid Ottenby stuteri å Ölands södra
udde. Förr deremot funnos dylika djurgårdar
jämväl å kronoparken Omberg samt vid Leckö,
Drottningholm, Svartsjö m. fl. ställen. Äfven vid
Skeppsta i Södermanland och på några få större
enskilda egendomar i södra delarna af landet
hafva djurgårdar blifvit anlagda.
C. A. T. B.
Djurgården, Kongl. djurgården, en invid
Stockholm belägen lustpark, hvilken utgör en
halfö, som i v. sammanhänger med stadsdelarna
Norrmalm och Ladugårdslandet och i s. begränsas
af Östersjön ("stora segelleden"), i ö. af
viken Lilla Värtan samt i n. af den kanal, som
leder förbi lägenheten Ålkistan och derefter
förenar insjön Brunsviken med Lilla Värtan. Den
består af tvänne hufvuddelar: den södra l. egentliga
Djurgården (hvilken i äldre handlingar
omvexlande kallas Valmunz-ön, Vadmals-ön,
Vallmars-ön och, sist, Valdemars-ön) samt den norra,
hvilka skiljas genom det vattendrag, som utgöres
af en del af Ladugårdslandsviken, Djurgårdsbrunsviken
och den 1834 färdigbyggda kanal,
som faller ut i Östersjön (Isbladsviken). Sedan
d. 1 Jan. 1868 har Djurgården "till hela sin
utsträckning" varit förenad med Stockholm (i
administrativt och judicielt hänseende lyder den
under öfverståthållareämbetet och Stockholms
rådstufvurätt, i kyrkligt afseende tillhör den
Ladugårdslands församling). – Antagligen
tillhörde större delen af denna lustpark fordom
Djursholms sätesgård. Genom köp, byten och
donationer öfvergick den emellertid småningom
dels till kronan, dels till Klara kloster, och när
detta 1527, genom Gustaf I:s reduktion, blef
indraget, lades hela Djurgården under kronan
samt förvandlades dels till kungsladugård och dels
till jagtmark. Den ladugårdsinrättning, som fans
på norra delen af Djurgården, indrogs under
senare hälften af 1600-talet, och 1830 blefvo
hjortarna, som dittills ströfvat fritt omkring på
Djurgården, innestängda inom en särskild
inhägnad vid Ropsten. 1658 gaf Karl X Gustaf
uppdrag åt arkitekten De la Vallée att göra
ritning till en lustgård på Djurgården, hvarjämte
konungen påbjöd, att tulluppbörden vid
Blockhusudden (hvilken uppbörd årligen uppgick till
omkr. 30,000 daler s. m.) skulle nyttjas till
bestridande af kostnaderna för den nya anläggningen.
Arbetena på lustparken fortgingo sedermera
under några år, men afstannade derefter.
Vid 1682 års reduktion blefvo större eller mindre
tomtdelar af Djurgårdens egor upplåtna åt
enskilda personer på arrende. Likväl bibehöllos
flere "orter" på Valdemarsön till kunglig
majestäts "rekreation".
Såsom en till den regerande konungens
disposition upplåten statsegendom har Djurgården
sedan äldre tid lydt under riksmarskalksämbetet,
och dess ekonomi förvaltas af nämnda ämbete
jämte Djurgårdsstyrelsen, som består af en
öfverintendent, en intendent eller hofjägmästare och
sex hofjägare. Den rätt, hvarmed lägenheter å
Djurgården innehafvas, är bestämd genom en af
rikets ständer utfärdad skrifvelse af d. 1 Dec.
1810 samt genom k. bref af d. 24 Febr. 1821 och
d. 20 April 1846. De af en regerande konung åt
enskilda personer gjorda upplåtelserna äro till
sitt bestånd beroende på hans efterträdares
godtfinnande. Enligt k. resolutionen d. 4 Dec. 1861
erlägges för de lägenheter, som redan blifvit
upplåtna till enskilda personer eller allmänna
inrättningar, ett bestämdt årligt arrende, som vexlar
mellan 1 och 80 kr. för tunnlandet (innehafvare
af värdshus, schweizeri eller annan industriel
rörelse erlägga dessutom en särskild afgift).
Dessa arrenden m. fl. afgifter bilda den s. k.
Djurgårdskassan, som helt och hållet bestrider
underhållet af vägar och broar m. m. samt derjämte
bekostar allt, som kan främja det med
Djurgården såsom lustpark afsedda ändamålet. – För
nuvarande innehafvare af fastigheter å Djurgården
är k. resolutionen d. 24 Maj 1873 gällande.
Frågan om huruvida hufvudstadens brand- och
byggnadsordningar skola tillämpas på
Djurgårdens byggnader är ännu (April 1880)
beroende på K. M:ts pröfning.
Den sydvestra stranden af Valdemarsön, hvarest
numera den s. k. Djurgårdsstaden är belägen,
bestod fordomdags till största delen af kala
klippor och oländiga stränder, bebodda af fiskare
och sjöfolk. 1646 erhöll kongl. amiralitetet af
drottning Kristina detta område till uppbyggande
af ett sjukhus m. m. för sjömän och andra
personer, som lydde under amiralitetsstyrelsen.
Sedan kongl. flottan blifvit flyttad till Karlskrona
(1680), indrogs detta sjukhus; men
amiralitetskrigsmanskassan disponerade fortfarande de till
densamma donerade s. k. båtsmanstomterna, hvilka,
med få undantag, sedermera mot löseskilling till
kassan blifvit friköpta och nu med full eganderätt
innehafvas af enskilda. Djurgårdsstaden är
indelad i tio qvarter och har sedan 1716 lydt
helt och hållet under Stockholms stads
jurisdiktion. Der finnes ännu qvar det af Bellman
besjungna Gröna Lund med sina egendomliga
trähus (tillhöriga Stockholms stad). Bland
ställena på norra Djurgården må nämnas
Fiskartorpet (besjunget af Bellman) med Karl XI:s
fiskarestuga, Hjorthagen, Landtbruksakademiens
experimentalfält, Ladugårdsgärdet, som från äldre
tider varit nyttjadt till "kampements- och exercisplats"
för garnisonsregementena i Stockholm,
vidare Djurgårdsbrunn samt Stora Blå porten, eller
Skogsinstitutet m. fl. F. n. (1880) är en jernväg
under anläggning från Karlberg öfver Djurgården
till Lilla Värtan. På södra Djurgården märkas
förnämligast kongl. lustslottet Rosendal,
Bellmansro, med en i närheten upprest byst af Bellman,
Belvedere, hvarifrån man har en vidsträckt
utsigt öfver hufvudstaden och dess omgifningar,
Byströms (Hammers) villa, Manilla, med ett
institut för döfstumma, Täcka udden, värdshuset
Hasselbacken, teaterhuset m. fl. ställen. – På den
invid Djurgårdsstaden belägna Beckholmen eger
Stockholms grosshandelssocietet tvänne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
