Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ditmarsken - Dito - Ditomi - Ditroche - Dittersbach - Ditters von Dittersdorf, Karl, tysk tonsättare - Dittmar, Heinrich, tysk skolman och författare - Dittmarsz, Henrik, dansk målare. Se Ditmar. - Ditto, Ital., af samma slag. Se Dito. - Dityramb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordom hela landets hufvudort; i den andra,
Süder-Dithmarschen, 766 qv.-kilom. (13,9 qv.-mil),
med 39,637 innev. (1875), ligger staden Meldorf. –
D. beboddes ursprungligen dels af nedersachser,
dels af friser och kom, liksom de öfriga sachsiska
områdena, slutligen (omkr. 804) under Karl den stores
välde. Samtidigt byggdes i Meldorf D:s första kristna
kyrka. Längre fram tillhörde D. grefskapet Stade och
tillföll 1148 ärkestiftet Bremen. År 1200 måste det
erkänna dansk öfverhöghet; men sedan ditmarskarna i
slaget vid Bornhöved (1227), förrådt Valdemar Sejr,
blef det en oafhängig bonderepublik, styrd af 48
folkvalda män, hvilka höllo sina rådplägningar på
torget i Heide. Ärkebiskopen i Bremen var endast till
namnet republikens öfverherre. Grefvarna af Holstein
försökte flere gånger att underkufva ditmarskarna, men
dessa försvarade tappert sin frihet. 1319 tillfogade
de Gerhard den store ett fruktansvärdt nederlag vid
Oldenwörden, och hans sonson, Gerhard VI, stupade
1404, med blomman af sin adel, i strid mot dem. 1474
införlifvades D. med det nya hertigdömet Holstein, som
kejsar Fredrik III upprättade åt den danske konungen
Kristian I. Föreningen var dock till en början endast
nominel. Först 1500 sökte Kristians söner, konung Hans
och hertig Fredrik, att tvinga landet till lydnad. De
utrustade en stor här, hvars kärna utgjordes af det
sachsiska gardet – en för sin tapperhet och vildhet
känd legotrupp, som anfördes af junker Slenz –,
och till den slöto sig många adelsmän. Den 13
Febr. s. å. intogs och plundrades Meldorf; men fyra
dagar derefter tillfogade Wolf Isebrand (i spetsen
för 1,000 ditmarskare) fienden ett fruktansvärdt
nederlag vid Hemmingstedt. Bland de tusenden,
som stupade, voro bl. a. junker Slenz, två grefvar
af Oldenburg, elfva medlemmar af slägten Ahlefeld
och femton af slägten Pogwisch – i allt öfver tre
hundra sextio adelsmän, hvilkas lik ditmarskarna
icke ville låta jorda eller utlemna, fastän höga
lösepenningar erbjödos. Ett ofantligt byte gjordes, ty
adelsmännen hade medfört högtidsdrägter, smycken och
reda penningar, som hade de gått till ett gästabud och
icke till en blodig kamp. Äfven riksbanéret Dannebrog
föll i ditmarskarnas händer. 1559 blefvo ditmarskarna
emellertid besegrade af Johan Rantzau i spetsen för
tjugo tusen man. Heide blef intaget (d. 13 Juni),
tre tusen ditmarskare stupade, och återstoden af
landets vapenföre män, fyra tusen till antalet, måste
på knä afbedja den förbrytelsen att hafva försvarat
sin folkliga frihet. D. bibehöll dock en viss inre
sjelfständighet. Ingen adel inflyttade i landet, och
intet skråväsende infördes, hvarför städerna fingo
namn af köpingar. Den starka sjelfständighetskänslan
har dock ej alldeles förqväfts.
E. Ebg.
Dito (Ditto, Detto), Ital. (af
Lat. dictus), förkortadt d:o l. d:to, dylik, af samma
slag, nyssnämnd.
Ditomi (af Grek. dis, dubbelt, i två delar, och
temnein, skära), tudelning, halfvering.
Ditroche (Lat. ditrochaeus, Grek. ditrochaios), metr.,
dubbeltroché, versfot som består af tvänne trochéer
(- v, - v). Se Troché.
Dittersbach, by i preussiska
prov. Schlesien, regeringsområdet
Breslau. 5,508 innev. (1875). Betydande
stenkolsgrufvor. Tändsticksfabriker och bryggerier.
Ditters von Dittersdorf, Karl, tysk tonsättare,
f. 1739, var 1751–61 anställd hos prins Joseph
Friedrich von Hildburghausen, 1764–69 hos biskopen af
Grosswardein och 1770–95 hos furstbiskopen af Breslau,
grefve Schafgotsch, hvilken gjorde honom till riddare
af Gyllene sporren, oberförster och amtshauptmann
samt upphöjde honom i adligt stånd. Han dog i armod
1799. Dels för de nyssnämnde mecenaternas huskapell,
dels för teatrar och musiksällskap i Wien och Berlin
skref D. sju kyrkliga verk (bl. a. oratorierna
Isacco, Davidde, Ester och Giobbe), trettio
operor och operetter (bl. a. Amore in musica, Il
viaggiatore americano, Der doctor und der apotheker,
Betrug durch aberglauben, Die liebe im narrenhaus,
Hieronymus Knicker och Rothkäppchen), inemot fyratio
symfonier samt qvartetter, violinkonserter, sånger,
klavérstycken o. s. v. Bland hans instrumentala
stycken spelas ännu några stråkqvartetter, hållna
i Haydns jovialiska stil. För den komiska operan
var D. af stor betydelse; i detta fack kommer han
ofta sjelfva Mozart nära. Hans melodier äro mycket
behändiga, flytande och karakteristiska. Formen
behandlade han lätt, mångsidigt och skickligt; han
förstod förträffligt att genom kontraster åstadkomma
öfverraskande och komiska verkningar, och hans
ensemblestycken äro ofta af stor liflighet. Också
utbredde sig hans operor öfver alla land, och ännu
lefva åtminstone "Der doctor und der apotheker"
(1786; den gafs i Stockholm 1858 under titeln
"Doktorn och apotekaren"), "Hieronyinus Knicker" och
"Rothkäppchen". Den förstnämnda var epokgörande såsom
den första tyska opera, hvilken efter mönstret af de
italienska försågs med långa, utarbetade finaler. –
D. skref korrespondenser till "Allgemeine musikalische
zeitung" och författade en sjelfbiografi, som utgafs
1801. Han var dessutom en ansedd violinvirtuos.
A. L.
Dittmar, Heinrich, tysk skolman och författare,
f. 1796 i Ansbach, d. 1866 som direktor för gymnasiet
i Zweibrücken, inrättade i Würzburg och Nürnberg
uppfostringsanstalter i Pestalozzis anda och utgaf
en mängd arbeten af stort värde, bland hvilka de
förnämsta äro: Die geschichte der welt vor und nach
Kristus, mit rücksicht auf die entwickelung des
lebens in religion, politik, kunst, wissenschaft,
handel und Industrie der welthistorischen völker
(1845–60, 4:de uppl. 1866) samt Die weltgeschichte
in einem leicht überschaulichen umriss (11:te
uppl. 1874; "Verldshistorien i ett lätt öfverskådligt
utkast för skolundervisning och eget studium", 1854).
Dittmarsz, Henrik, dansk målare. Se Ditmar.
Ditto, Ital., af samma slag. Se Dito.
Dityramb (Grek. dithyrambos, ett af guden Bacchi
binamn), ett företrädesvis i Athen utbildadt
slag af lyrisk poesi af den högsta och djerfvaste
lyftning. Såsom uppfinnare nämner Herodotos korintiern
Arion. Sin konstnärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
