Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 1233-1234 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dion - Dionaea, Grek. mytol., binamn på Afrodite. Se Dione. - Dionaea - Dione - Dionisio Fiammingo - Dionysier - 1. Dionysius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom många fiender och föranledde athenaren
Kallippos att mörda honom (353). D:s lefnadsöden
äro skildrade af Plutarchos och Cornelius Nepos.
A. M. A.

Dionaea (Grek. -aia), Grek. mytol., binamn på
Afrodite. Se Dione.

Dionaea Ellis, bot., växtslägte af
nat. fam. Droseraceae, kl. Decandria L.,
ordn. Monogynia. Dit



hör blott en enda art: D. muscipula L., flugfällan.
Denna märkliga växt har – i likhet med sina
slägtingar, de hos oss växande Drosera-arterna,
om hvilka dess utseende påminner – förmågan att med
sina blad fånga insekter, hvilka den sedan smälter
och insuger såsom näringsämne. Flugfällan, som växer
i Carolinas och Floridas sumptrakter, är en omkr. 0,5
f. (1,5 decim.) hög ört, med bladen sittande i rosett
vid basen af en stängel och med en qvast af hvita
blommor i stängelns spets. Hvarje blad består af ett
bredt, vingadt skaft samt en rundad, i spetsen och
vid basen inskuren skifva. Längs dennas midt går en
grof medelnerv. Skifvans kant är besatt med styfva
borst, och äfven på hennes öfre sida finnas några få
sådana. Skifvan visar en egendomlig retbarhet. Om
man vidrör hennes öfre sida eller de der sittande
borsten, så böjas de på ömse sidor om medelnerven
liggande hälfterna hastigt mot hvarandra, hvarvid
taggarna i kanten gripa in i hvarandra. Om en insekt
af lämplig storlek, t. ex. en vanlig fluga, sätter sig
på skifvan, blir han sålunda fångad. Alla hans försök
att komma lös tjena endast att bibehålla retningen
och fastare sammansluta skifvans båda hälfter. När
insekten är död, förblifva dessa hälfter tätt slutna
intill kroppen, och denna upplöses af en vätska, som
afsöndras ur körtlar, belägna på bladskifvans insida,
och slutligen uppsuges den lösta massan genom skifvans
yta. Jfr Insektätande växter. Ldt.

Dione, Grek. mytol., dotter af Okeanos och Tethys
eller af Uranos och Gaia, blef med Zevs moder till
kärleksgudinnan Afrodite, hvilken

äfvenledes stundom kallas Dionaia eller Dione. I
Dodona, den urgamla orakelorten i Epirus, dyrkades
D. såsom Zevs’ gemål i stället för Hera (Juno),
med hvilken hon från början torde hafva varit
identisk. (Namnet D. har samma ursprung som det
romerska Juno.) A. M. A.

Dionisio Fiammingo, italienarnas benämning på den
nederländske målaren Calvaert.

Dionysier (Grek. dionysia) kallades hos forntidens
greker de till vingudens, Dionysos’ (Bacchos’),
ära firade festerna. Dessa antogo än en vild och
orgiastisk, än en muntert uppsluppen och skämtsam
karakter. I Athen var Dionysos’ dyrkan fördelad
på fyra årligen återkommande hufvudfester, hvilka
delvis stodo i förbindelse med vissa perioder inom
vinodlingen och vinberedningen. Nämnda fester voro:
1) de s. k. "små", eller "landtliga dionysierna", 2)
"leneerna" (lenaia) 3) "anthesterierna" (anthesteria)
och 4) de "stora" eller "stads-dionysierna". Det
första, det andra och i synnerhet det fjerde slaget
förhärligades genom uppförandet af dramer. Grekernas
dramatiska konst hade nämligen ursprungligen
utvecklat sig ur de till Dionysoskulten hörande
chorsångerna och karnevalsupptågen, och teatern
i Athen betraktades såsom Dionysos’ helgedom.
A. M. A.

1. Dionysius (Grek. -os) d. ä., envåldsherskare i
Syrakusa, föddes omkr. 430 f. Kr. och var af låg
börd, men utmärkte sig redan såsom ung i kriget
mot kartagerna och fick med anledning deraf en
fältherrepost. Sedan han medelst list och ränker
undanträngt sina medfältherrar och genom förhöjning
af solden tillvunnit sig krigshärens bevågenhet,
uppsvingade han sig (406) till envåldsherskare
(tyrannos) öfver sin fädernestad och underlade sig
derefter småningom en stor del af de öfriga grekiska
städerna på Sicilien. För att öka sitt inflytande
förmälde han sig med en dotter af Hermokrates,
en bland Syrakusas mest framstående män, och
efter hennes död med Dions syster, jämte hvilken
han dock samtidigt tog en annan gemål, Doris,
från Lokri. D. lyckades qväfva två upprorsförsök
af de missnöjde syrakusanerna och bibehöll sig
vid enväldet ända till sin död, 367. Hans regering
upptogs till stor del af krig mot kartagerna, som
innehade ansenliga besittningar på Sicilien. Dessa
krig fördes både till lands och till sjös samt
med omvexlande lycka. Af den kartagiske fätherren
Himilko var D. en gång (396) hårdt belägrad i
sjelfva sin hufvudstad, Syrakusa, men räddades genom
en i det fientliga lägret härjande pest, hvilken
tvang Himilko till återtåg. Genom sina flottor
beherskade D. de närgränsande hafven och företog
flere expeditioner mot södra Italiens kuststäder,
bland hvilka Rhegium eröfrades (387), efter elfva
månaders belägring. Äfven utom Sicilien och Italien
sträckte han sina planer. Han trädde i förbindelse
med illyrerna och gjorde (373), i förening med
spartanerna, ett misslyckadt försök att fördrifva
athenarna från Kerkyra (Korfu). – D. saknade icke
statsklokhet och egde en högst ovanlig handlingskraft,
men plågades af en ytterlig misstänksamhet, hvilken
förbittrade hans lif och förledde honom till de
skamligaste illdåd. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>