Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diaspor - Diaspora - Diasporometer - Diastas - Diastole - Diastyl - Diaterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomlysande. Dess färg är hvit, stundom med dragning
åt gult, grönt eller blått. När det upphettas för
blåsröret, sönderfaller det till små hvita, glänsande
fjäll. Det finnes på Ural och i Ungern.
Diaspora, Grek. (af diaspeirein, förskingra), egentl.
förskingring, en stundom förekommande gemensam
benämning på sådana kristna församlingar, som äro
kringspridda på områden, hvarest en annan religion än
församlingarnas är den herskande. I Nya testamentet
användes detta ord i fråga om de judar eller
judekristne, som lefde kringströdda här och der bland
hedningarna, synnerligast i Egypten och Mindre Asien
(Joh. 7: 35; 1 Petr. 1: 1; Jak. 1: 1). Herrnhutarna
beteckna dermed de medlemmar af denna sekt, som
ej äro boende inom moderförsamlingen i Herrnhut.
J. H. B.
Diasporometer (af Grek. diaspeirein, försprida,
skingra, och metron, mått), fys., instrument
för bestämmande af det förhållande, hvari de
brytande vinklarna hos två prismor af olika ämnen
måste stå till hvarandra, för att prismorna skola
tillsammans bilda ett akromatiskt system, så att
en ljusstråle, som genomgått de båda prismorna,
brytes, utan att färgspridning uppkommer.
L. A. F.
Diastas (af Grek. diastasis, splittring), kem., ett
af Payen och Persoz 1833 upptäckt, i malt förekommande
ferment, som under passande omständigheter förmår
stärkelse att upptaga vatten och att samtidigt
sönderdelas i drufsocker och dextrin. Diastas
uppstår antagligen af kornets glutenkasein och
erhålles, om en maltinfusion försigtigt upphettas
till 70° C. och filtreras från utfälld ägghvita samt
derefter sprit tillsättes. Derigenom utfälles detta
ferment och kan torka i luftförtunnadt rum. Diastas
är ett amorft, qväfvehaltigt, i vatten lösligt,
men i alkohol olösligt ämne. Godt malt innehåller
endast omkr. 1 proc. diastas; men icke dess mindre
kan malt förvandla betydliga mängder stärkelse i
dextrin och drufsocker, ty 1 del diastas lär kunna
förändra 2,000 (enligt Dubrunfaut t. o. m. 200,000)
delar stärkelse. Denna förändring sker långsamt i
köld och lättast vid + 60°–75°, men upphör alldeles
vid + 100°. Många, i synnerhet giftiga, ämnen –
t. ex. metallsalter, arsenik, blåsyra, kreosot och
i allmänhet antiseptiska medel – hindra diastasens
verkan på stärkelse. P. T. C.
Diastole, Grek., "isärdragning". 1. Metr. Den
af den metriska accenten (ictus) stundom verkade
förlängningen af en i sig sjelf kort stafvelse. –
2. Gramm. Ett skriftecken, till utseendet liknande
ett vanligt komma, hvilket i grekisk skrift begagnas
mellan sammansättningsleden i enklitiskt sammansatta
ord för att skilja dessa från lika ljudande enkla ord
(t. ex. [ho, ti], hvad hälst som, och [hoti], att). –
3. Fysiol. Det tillstånd, i hvilket hjertats
särskilda afdelningar befinna sig, när deras
muskelväggar äro slappa, icke sammandragna. När
ordet diastole begagnas med afseende på hela hjertat
(såväl kammare som förmak) under normala förhållanden,
betecknas dermed således detsamma som "hjertpaus",
eller den korta period af hvila, som åtföljer
hvarje hjertats sammandragning. Jfr Systole.
A. M. A. C. L.
Diastyl (Grek. diastylos, af dia, åtskils, och stylos,
pelare), byggnadsk., sal med långt från hvarandra
stående pelare. Hos de forne grekerna och romarna
skulle afståndet mellan pelarna i en diastylsal vara
tre gånger större än hvarje pelares diameter.
Diaterman (af Grek. dia, genom, och therme, värme),
fys., som genomsläpper värme. – Diatermanism,
Diatermanitet l. Diatermansi, egenskapen att vara
diaterman, d. v. s. att genomsläppa infallande
värmestrålar. Olika ämnen hafva denna egenskap i
högst olika grad. I första rummet beror detta derpå
att det infallande värmet kan, liksom ljuset, vara
af väsentligen olika slag. Man skiljer först och
främst mellan mörkt värme och ljust värme. Mörka
värmestrålar utgå från en kropp, hvars temperatur
är högre än det omgifvande mediets, utan att dock
kroppen är tillräckligt uppvärmd för att blifva
sjelflysande. Uppvärmes kroppen tillräckligt, börjar
den utsända äfven ljusa strålar: först röda och sedan
strålar af de öfriga färgerna inom spektrum. Äfven de
ljusa strålarna äro åtföljda af värme, och det finnes
således lika många olika slag af ljusa värmestrålar,
som det finnes färger i spektrum. Redan Melloni
iakttog, att kropparnas förmåga att genomsläppa
värme är väsentligen olika med deras förmåga
att genomsläppa ljusstrålar. Svart glas, fastän
ogenomskinligt för ljuset, genomsläpper värme; alun,
ehuru genomskinligare än t. ex. turmalin, försvagar
genomgående värmestrålar mer än denna kristall. Man
inser lätt, att intensiteten hos genomgående strålar
måste minskas med tjockleken af det lager, som de
hafva att genomtränga, och att genomskinligheten för
värmet ökas, om begränsningsytorna äro väl polerade. I
huru väsentlig grad värmekällans beskaffenhet inverkar
kan ses af nedanstående tabell, upptagande fyra olika
värmekällor. Siffrorna utmärka intensiteten hos de
värmestrålar, som genomgått en 2,6 millim. (0,88
lin.) tjock skifva af de uppräknade ämnena, under
antagande att de infallande strålarnas intensitet
varit 100.
| Skifvor af | Locatellis lampa | Glödande platina | Koppar, 400gr. varm | Koppar, 100 gr. varm |
| bergsalt . . . . . . . . . | 92 | 92 | 92 | 92 |
| flusspat, färglös . . | 78 | 69 | 42 | 33 |
| spegelglas . . . . . . | 39 | 24 | 6 | 0 |
| bergkristall . . . . . . | 38 | 28 | 6 | 0 |
| turmalin, mörkgrön | 18 | 16 | 3 | 0 |
| alun, färglös . . . . . | 9 | 2 | 0 | 0 |
| is . . . . . . . . . . . . . . | 6 | 0 | 0 | 0 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
