Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delta - Deltamuskeln - Deltuf, Paul, fransk skald - Deluc, Jean André, scweizisk naturvetenskapsman - Deludera - Déluge - Delusion - Delvau, Alfred, fransk skriftställare - Delvenau - Delwig, Anton Antonovitsch, baron, rysk lyriker - Delvigne, Henri Gustave, fransk kapten - Delvino - Demades - Demagog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom tillväxer både utåt och uppåt. Floderna Nilen,
Rhen, Rhône, Po, Donau, Ganges och Mississippi
m. fl. ega deltabildningar. Om floden mynnar ut vid en
kust, som beröres af hafsströmmar och är utsatt för
verkningarna af ebb och flod, utan att vara skyddad af
utanför liggande strandbankar eller sandreflar, kan
i de flesta fall intet delta bilda sig. Amazonfloden
är ett exempel derpå. Nilens delta, hvars trekantiga
form (som liknar den grekiska bokstafven delta)
gifvit anledning till namnet, är en af åtskilliga
flodgrenar genomkorsad, horisontal slätt af 22,000
qv.-kilom. (400 qv.-mil) storlek. Hela deltat
består af vågräta omvexlande lager sand och fin
brun lera, som hafva en mäktighet af tillsammans
14–15 m. (46–50 f.) och hvila på underliggande
hafssand. Vanligen bestå delta-aflagringarna af
omvexlande sand, grus och lerlager med inneliggande
lemningar af växter och djur, såväl landtdjur som
söt- och saltvattensdjur. Det gröfre och således
tyngre gruset aflagras under normala förhållanden
direkt utanför mynningen, och sand och slam något
utanför detta; men det finaste lerämnet föres
ut på längre afstånd och sätter sig der småningom
till bottnen. Strömhastigheten hos det utrinnande
vattnet är dock ej alltid lika, hvilket har till
följd, att grus och sand stundom föras lika
långt ut som eljest lerslammet i vanliga fall,
och deraf uppstår en vexling mellan gröfre och
finare lager. – Ingen enda af de svenska floderna
har någon nämnvärd deltabildning att uppvisa.
E. E.
Deltamuskeln (så kallad till följd af sin formlikhet
med den grekiska bokstafven delta), anat., den
trekantiga, tjocka, starka muskel, som åt skuldrans
yttre (öfverarmsdel) gifver dess afrundning och
som vid sin sammandragning aflägsnar öfverarmen
från bålen samt lyfter honom i riktningen utåt.
G. v. D.
Deltuf [-tyf], Paul, fransk skald, f. 1825, d. 1871,
var en framstående lyriker (Idylles antiques,
1851) samt utgaf äfven romaner (Les petits malheurs
d’une jeune femme, 1860; La comtesse de Silva, 1865,
m. fl.) äfvensom åtskilliga dramatiska och historiska
arbeten.
Deluc [dölyk], Jean André, schweizisk
naturvetenskapsman, f. 1727, d. 1817, utnämndes 1798
till professor i filosofi och geologi i Göttingen,
men vistades aldrig der, utan uppehöll sig mestadels
i London och Berlin. Han författade flere värdefulla
arbeten, bl. a. Recherches sur les modifications
de l’atmosfère (1772–84), Lettres physiques et
morales sur l’histoire de la terre et de l’homme
(1778–80). Lettres à Blumenbach sur l’histoire physique
de la terre (1798) och Introduction à la physique
terrestre etc. (1803).
Deludera (Lat. deludere), gäcka, öfverlista. Jfr
Delusion.
Déluge [-lysch], Fr. (af Lat. diluvium), öfversvämning,
syndaflod. – Après nous le déluge [aprä nou lö-],
egentl. "efter oss syndafloden", d. v. s. efter vår
död må hända hvad som hälst; hvad som inträffar efter
vår tid angår oss ej – ett yttrande af markisinnan
de Pompadour till Ludvig XV, genom hvilket hon
uppmanade honom att icke fästa afseende vid de
stormtecken, som bebådade räfst för missbruken under
"l’ancien régime".
Delusion (Lat. delusio), gäckeri. – Delusorisk,
gäckande, bedräglig. Jfr Deludera.
Delvau [-vå], Alfred, fransk skriftställare, f. 1825,
d. 1867, var 1848 sekreterare hos Ledru-Rollin och
sedermera en tid inrikesminister. På den literära
banan gjorde han sitt inträde med lustspelet
Le roué innocent (1850), och på detta följde en
rad af arbeten, bl. a. Histoire de la campagne
d’Italie (1859), Les cythères parisiennes,
histoire anecdotique des bals etc. (1864) och
kulturskildringarna Les lions du jour (1866), Henry
Murger et la Bohème (1866). D. utgaf dessutom
Bibliothèque bleue (1859–60) och Collection des
romans de chevalerie (1869).
Delvenau, kanaliserad biflod till Elbe, i hertigdömet
Lauenburg. Jämte den äfven kanaliserade Steckenitz
bildar D. en 73 kilom. (9,8 mil) lång, för smärre
fartyg segelbar vattenväg mellan Elbe och Trave.
Delwig, Anton Antonovitsch, baron, rysk lyriker,
f. 1798, d. 1831, riktade det ryska språket med många
nya poetiska former och lyckades ganska väl efterbilda
den ryska folkvisetonen. Han offentliggjorde bl. a. en
samling dikter (1829), innehållande idyller, sonetter
och romanser. En annan samling utgafs efter hans död
af hans barndomsvän Puschkin (1832).
Delvigne [-vinj], Henri Gustave, fransk kapten,
f. omkr. 1798, försökte 1829 att till refflade
framladdningsgevär använda spetskulor i stället
för rundkulor. Detta försök var första uppslaget
till rundkulans undanträngande af spetskulan.
W. G. B.
Delvino (Delvinon l. Delonia), vackert
belägen stad i turkiska ejaletet Janina
(Albanien). Omkr. 7,500 innev. Handel med olja och
sydfrukter.
Demades, atheniensisk talare och statsman i 4:de
årh. f. Kr., var af låg härkomst, men förstod att
genom sina talaregåfvor och sin falhet svinga sig
upp till stort anseende i Athen. Efter slaget vid
Chaeronea (338 f. Kr.) utverkade han genom sitt
frimodiga uppträdande inför Filip af Macedonien frihet
åt sig sjelf och sina fångne landsmän. Jämte Focion
lyckades han 336 från Athen afvända Alexander
den stores hämd. 318 sändes han till Antipater
för att utverka den macedoniska besättningens
tillbakadragande från Munychia, men blef, till följd
af förrädiska anslag mot denne fältherres lif, efter
framkomsten gripen och afrättad. D. var Demosthenes’
motståndare. Quintilianus ställer honom som talare
i jämnbredd med Perikles.
Demagog (af Grek. demos, folk, och agein, föra,
leda), egentl. folkledare. I de gamla grekiska
staterna betecknade ordet en man, som utan att vara
beklädd med något statsämbete, genom sina personliga
gåfvor var folkets rådgifvare och ledare. I denna
bemärkelse var t. ex. Perikles en demagog. Hos
grekerna betecknade således ordet icke någonting
föraktligt. Enligt det moderna språkbruket deremot
betyder demagog en folkuppviglare, som genom våldsamma
medel söker förverkliga samhällsfientliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
