Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Delfinslägtet - Delfland - Delfoi, stad i forngrekiska landskapet Phocis. Se Delfi. - Delfosse, Auguste, belgisk statsman - Delfshaven - Delft - Delfzijl - Delgado - Del Grifo l. De la Roqueta, ö i Stilla oceanen. Se Acapulco. - Delhi - Delia - Delibes, Léo, fransk kompositör - Deliberera - Delicato - Délice - Deliciae - Deliciae generis humani - Delictum - Deliern - Deligatur - Deligeorgis, Epaminondas, grekisk statsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtminstone fyratio arter, bl. a. öresvinet
(D. Tursio), hvitnosen (D. albtrostris), hvitsidingen
(D. acutus) och springaren (D. delphis). J. G. T.
Delfiand, fruktbar landsträcka i nederländska
prov. Syd-Holland, mellan Maas och hafvet.
Delfoi, stad i forngrekiska landskapet Phocis. Se
Delfi.
Delfosse [-fås], Auguste, belgisk statsman,
f. 1801, var en tid advokat, blef 1840 medlem af
representantkammaren, hvarest han häfdade kommunernas
och statens rätt i undervisningsfrågan, tog liflig
andel i kampen mot ministèren de Theux samt var
1847–52 en af vice-presidenterna och 1852–55
president i kammaren. Det var till väsentlig del
hans vältalighet och inflytande, som höllo 1848 års
republikanska strömningar fjärran från Belgien. 1857
fick D. titel af statsminister. Död 1858, genom
sjelfmord.
Delfshaven [-hafen], stad i nederländska
prov. Syd-Holland. 10,042 innev. (1876). Fordom
Delfts hamnstad.
Delft, stad i nederländska prov. Syd-Holland, vid den
lilla floden Schie. 1876 hade det 24,511 innevånare,
af hvilka 1/3 voro katoliker. Polyteknisk skola och
flere vetenskapliga anstalter. Gevär-, glas-, läder-,
olje- och såpfabriker. Fordom stor tillverkning
af fajans och stenkärl ("Delftgods"). D. är
genomskuret af många kanaler, af hvilka en förbinder
det med Haag.
Delfzijl [-säjl], starkt befäst hamnstad i den
nederländska prov. Groningen, vid Fivels utlopp i
Dollart. Omkr. 6,000 innev. Fiske och skeppsfart. Vid
D. börjar den s. k. "långa kanalen", som öfver
Groningen förer till Harlingen i Friesland.
Delgado. 1. Udde på södra Afrikas östra kust, vid
norra inloppet till Mosambiksundet. – 2. (Punta
D.). Stad på S. Miguel, en af Azorerna. Omkr. 13,000
innev. Liflig handel.
Del Grifo l. De la Roqueta, ö i Stilla oceanen. Se
Acapulco.
Delhi, Dehli l. Dilli (Sanskr. Indra prastha).
1. Regeringsområde i britisk-ostindiska prov. Pandjab. Areal
14,392 qv.-kilom. (261,4 qv.-mil). 1,920,912
innev. (1868). Regeringsområdet omfattar
distrikten D., Gurgaon och Karnal. – 2. Distrikt
i nämnda regeringsområde på båda sidorna om floden
Djamna. Areal 3,178 qv.-kilom. (57,7 qv.-mil). 608,850
innev. (1868), af hvilka 72 % hinduer och 21 %
muhammedaner. Marken är stenbunden. Artificiel
bevattning måste användas. – 3. Hufvudstad i nämnda
område och distrikt, vid floden Djamna. 154,417
innev. (1871), hvaraf omkr. 50 % hinduer. Det
har många praktfulla, men förfallna byggnader,
bl. a. mogulns palats, hvilket engelsmännen
delvis förvandlat till kaserner, och den af hvit
marmor uppförda Djamnamoskén. Guldsmedsarbeten,
elfenbenssnideri, broderier. D. var hufvudstad
i Mogulriket till 1803, då det eröfrades af
engelsmännen. Det är ännu en af Indiens förnämsta
städer, men förfaller allt mer.
Delia, Lat., den deliska, binamn till Diana (Artemis),
så kallad efter sin födelseort, ön Delos. Jfr Delius.
Delibes [dölib], Léo, fransk kompositör, f. 1836,
åtnjöt undervisning af Adam, Benoist m.
fl. samt blef 1853 ackompanjatör vid Théâtre lyrique
i Paris och tillika organist vid en kyrka. 1856
uppfördes hans första operett, Deux sous de charbon,
och derefter följde, med korta mellanrum, Deux
vieilles gardes (1856), Six demoiselles à marier
(s. å.) och Maître Griffard (1857). Under de följande
åren utvecklade D. en högst betydande produktivitet
såsom operettkompositör.
1865 anställdes han som andre chormästare vid Stora
operan, och dermed öppnade sig för honom en ny bana.
Med stort bifall uppfördes der
1866 den af honom och ryssen Minkous komponerade
balletten La source, 1869 opera-buffan La cour
du roi Pétaud och 1870 balletten Coppélia, ou
la fille aux yeux d’émail. Hos oss är D. känd
genom sin tilltalande opera Le roi l’a dit (1873;
"Kungen har sagt det", 1877). 1876 gafs för
första gången balletten Sylvia, ou la nymphe de
Diane. D. har äfven komponerat qvartetter för
mansröster: Les lansquenets, Les pifferari, Avril,
Pastorale, Trianon m. fl., äfvensom en serie chörer
för qvinnoröster, med ackompanjemang af orkester.
Han åtnjuter f. n. stor popularitet i Frankrike, och
man har visat på honom såsom den väntade arfvingen
af Boieldieus och Adams traditioner. D:s arbeten
utmärka sig genom behag och melodirikedom, präktig
instrumentation och liflig iscensättning. A. L.
Deliberera (Lat. deliberare), rådslå, öfverlägga,
rådgöra. – Deliberation, rådslag, öfverläggning. –
Deliberativ, rådslående, öfverläggande.
Delicato, Delicatamente l. Con delicatezza, Ital.,
musikt., med utsökt finhet och smak.
Délice [-is], Fr. (af Lat. delicia), njutning, utsökt
nöje. – Deliciös (Fr. délicieux), läcker, utsökt fin,
angenäm. Jfr Delikat.
Deliciae, Lat., "förströelser", i äldre tider en
omtyckt boktitel för framställningar af ämnen, som
mera afsågo nöje och förströelse än undervisning
(samlingar af poetiska skriftställare: Deliciae
poetarum italorum, Deliciae poetarum suetorum
o. s. v.).
Deliciae generis humani, Lat., "menniskoslägtets
vällust", hedersnamn för den romerske kejsaren Titus.
Delictum (plur. delicta), Lat. (af delinquere,
underlåta, fela), förseelse, förbrytelse,
missgerning.
Deliern (Lat. Delius) l. den deliske guden, ett af
Apollos binamn, hvilket han fick efter sin födelseort,
ön Delos.
Deligatur (af Lat. deligare, förbinda), läkek.,
förband.
Deligeorgis [dilijeorji], Epaminondas, grekisk
statsman, f. i början af 1830-talet, var flere
gånger minister och konseljpresident. I sistnämnda
egenskap hade han Juli 1872–Febr. 1874 att behandla
och bilägga den med ett främmande bolag uppkomna
tvisten om silfververken vid Laurion, i hvilken
tvist de franska och italienska regeringarna
intervenerade. 1877 var han finansminister i Kanaris’
fusionsministèr. D. ansågs i allmänhet vara fredsvän,
men var en utpräglad partiman. Han var utgifvare af
Athens största och sakrikaste tidning, "Efimeris ton
syzitizion". Död d. 4 Maj 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
