Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deklination - Deklinationscirkel, astron. Se Deklination. 2. - Deklinationsmål - Deklinatorium - Deklinera - Deklinometer, fys. Se Magnetometer. - Dekokt - Dekollera - Dekolletera - Dekolorera - Dekomponera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller s. om eqvatorn. – 3. Deklination eller
missvisning, fys., kallas den vinkel (se
Afvikning), som en fritt upphängd horisontal
magnetnål gör med en orts astronomiska meridian
eller N–S-linien. Lägges genom nålens riktning
ett vertikal-plan, kallas detta plan den magnetiska
meridianen. Man kan derför äfven säga, att
deklinationen är vinkeln mellan den magnetiska och
den astronomiska meridianen. Deklinationen
uppmätes med deklinatorier eller
magnetometrar. Den är, såsom redan Columbus fann vid sin
första öfverfärd till Amerika, olika stor på olika
trakter af jorden. Halley var den förste, som (år
1700) på en verldskarta framställde deklinationen
i olika delar af jorden, medelst s. k. isogoner,
d. v. s. linier, dragna genom orter med samma
deklination. Dessa kartor hafva fått namn af
deklinations- eller isogonkartor. Linien utan
afvikning kallar man den isogon, som går
genom orter utan deklination, d. v. s. der den
magnetiska meridianen sammanfaller med den
astronomiska. Den passerar naturligtvis genom
jordens astronomiska och magnetiska poler samt
skiljer jordytan i två delar, af hvilka den ena
har vestlig, den andra östlig deklination. På
det förra området ligga Europa och Afrika,
på det andra Stilla oceanen. – Deklinationen
är underkastad flere slags förändringar eller
s. k. variationer, dels periodiska, dels
tillfälliga (s. k. perturbationer). Af de periodiska
variationerna äro följande de förnämsta. Den
dagliga förändringen visar sig i Europa på
följande sätt. Från solens uppgång till omkr. kl.
1 e. m. blir deklinationen mera vestlig och
återgår sedan under eftermiddagen och natten. Om
sommaren är denna variation större än under
vintern, i Europa större än vid vändkretsen.
Den sekulära variationen består i en förändring
i deklinationen under tidernas längd. Så var
deklinationen t. ex. i Paris år 1580 11°30’
östlig, 1663 öfrergick den från östlig till vestlig,
1700 var den 8°10’, 1767 var den 19°16’, 1814
22°34’. Derefter minskades den vestliga
deklinationen. 1832 var den 22°3’. 1849 20°38’,
1853 20°17’ o. s. v. Deraf ser man, att
förändringen är periodisk, eller att deklinationen
efter århundraden återtager sitt förra värde. En
deklinationskarta gäller således endast för det
år, då den upprättades, men kan naturligtvis
fortfarande användas, om man känner den
sekulära variationens gång å den ort, hvars
deklination man söker på kartan. I Stockholm är
deklinationen f. n. (1879) 9 1/2° vestlig, i
Göteborg 13 1/2°; i Kristiania 14 3/4°, i Köpenhamn
12 1/2°, i Skellefteå 6 3/4°, allt vestlig. I Sverige
minskas f. n. deklinationen med vid pass 7 1/2’
årligen. Kännedomen af deklinationen i olika
delar af verlden är af största vigt för sjöfarten,
och goda deklinationskartor äro oumbärliga vid
längre sjöresor. Kompassen är intet annat än
en deklinationsnål.
R. R.
Deklinationscirkel, astron. Se
Deklination. 2.
Deklinationsnål, fys., en i horisontalplanet
rörlig magnetnål, afsedd för bestämning af den
magnetiska deklinationen. (Se Deklination och
Deklinatorium.)
L. A. F.
Deklinatorium, Lat., fys., ett instrument, som
brukas vid uppmätning af deklinationen.
Det består hufvudsakligen af en magnetnål, som,
upphängd på en spets eller vid en fin tråd, kan
fritt röra sig i horisontalplanet öfver en
graderad skifva. Från en parallelt med denna skifva
rörlig ring uppgå tvänne stöd. som uppbära axeln
till en i vertikalplanet rörlig tub. Sedan tuben
blifvit inriktad på en stjerna eller ett föremål i
horisonten, med kändt läge i förhållande till
astronomiska meridianen, vrides ringen, och
inriktas tuben på det gradtal, mot hvilket magnetens
nordpol pekar. Vridningsvinkeln är deklinationen.
Deklinatorier, mestadels konstruerade efter den
Gambey’ska modellen, voro förr mycket i bruk,
men äro numera ersatta af magnetometrar
och magnetiska teodoliter (se d. o.).
R. R.
Deklinera (Lat. declinare), böja ned; böja ett
nomen genom dess olika kasus i singularis
(dualis) och pluralis; förfalla, aftaga; missvisa (om
kompassen). Jfr Deklination.
Deklinometer (af Lat. declinare, böja), fys.
Se Magnetometer.
Dekokt (Lat. decoctum, af decoquere, göra
afkok), med. farmak., den medikamentsform, som
erhålles, då de lösliga beståndsdelarna i en drog
utdragas genom kokning med vatten. Enligt
svenska farmakopén beredas dekokter på det sättet
att en viss vigtmängd af drogen, väl
sönderskuren eller krossad, i ett täckt kärl af tenn eller
porslin begjutes med en viss vigtmängd kokhett
vatten, hvarefter, medelst ett tennrör, ånga inledes
i dekokten, hvars kokning sedan fortsättes en
viss tid (vanligen 15 minuter). Dekokten silas
derefter varm, och om den använda
vattenmängden, genom insugning i drogen, minskats, så att
icke den afsedda mängden dekokt erhålles,
tillsättes till det återstående af drogen en
tillräcklig mängd hett vatten, hvilket sedan
frånsilas och blandas till det första afkoket, så att
dekoktens mängd blir den föreskrifna. – Förr
bereddes dekokter derigenom att drogen
öfvergöts, i öppet kärl, med dubbelt så mycket vatten,
som man önskade dekokt, och kokningen
verkställdes öfver öppen eld, tills en viss del (1/3
eller 1/2) inkokat eller tills en viss mängd dekokt
återstod. Dekokt är en företrädesvis lämplig
medikamentsform för alla droger med icke
flyktiga, mera svårlösliga beståndsdelar.
Förhållandet mellan drog och vattenmängd är i de enkla
dekokterna, i de flesta fall, såsom 1 till 10. De
sammansatta dekokterna kunna innehålla
mångahanda beståndsdelar, hvarpå de ännu i svenska
farmakopén qvarstående Zittmanska dekokterna
äro de mest egendomliga exemplen. Jfr
Infusion.
O. T. S.
Dekollera (af Lat. collum, hals), halshugga,
– Dekollation, halshuggning.
Dekolletera (Fr. décolleter, af collet, halskrage),
urringa (om kläder), blotta hals och barm.
Dekolorera (af Lat. de, från. och color, färg),
befria från färgämne, bleka; blekna, förlora
färgen, vissna.
Dekomponera (af Lat. decomponere,
sönderdela), kem., sönderdela en sammansatt kropp i
dess beståndsdelar. – Dekomposition,
sönderdelning. Jfr Analys.
P. T. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
