Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dekanat - Dekandria, dekandrisk, dekandrist, bot. Se Decandria. - Dekant, fordom namn på föreståndarna för ett domkapitel. Se Decanus. - Dekantera - Dekanus - Dekapitera - Dekapod - Dekapolis - Dekastikon - Dekastylon - Dekatera - Dekeleia - Deken, Agathe - Dekhan - Dekker, Thomas, engelsk dramatiker. Se Decker, Th. - Dekker, Jeremias de, nederländsk skald - Deklamation - Deklamatorisk aria, musikt. Se Aria. - Deklaration - Deklinabel - Deklination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dekanat, en dekans ämbete. Jfr Decanus.
Dekandria, dekandrisk, dekandrist, bot. Se Decandria.
Dekant (Lat. decanus), fordom namn på föreståndarna
för ett domkapitel. Se Decanus.
Dekantera (af Lat. de, af, från, och Grek. kanthos,
vinkel), kem., "afhälla", skilja en vätska från en
fällning eller bottensats, på det sätt att vätskan
hålles ut genom kärlets lutning i en vinkel.
P. T. C.
Dekanus l. Dekan (Lat. decanus, af decem, tio)
var hos romarna titeln på uppsyningsmannen öfver
ett tältlag (contubernium), hvilket bestod af tio
soldater. Vid kejsarehofvet i Konstantinopel var
dekanus en lägre hoftjensteman, som hade under
sig tio tjenare. – I den äldsta kristna kyrkan
betecknade detta ord förmannen för en afdelning
(tio man) af det brödraskap, som skulle ombesörja
de dödes jordande (de s. k. lecticarii), och senare
föreståndaren för tio munkar. När biskop Krodegang
i Metz inrättade de s. k. kapitlen (se Domkapitel),
fingo dessas föreståndare namn af dekaner eller
dekanter. Deras värdighet skulle hos oss ungefär
motsvara en domprosts. I påfvens kardinalkollegium
kallas den äldste kardinalbiskopen kardinaldekan. I
den protestantiska kyrkan nyttjas stundom ordet dekan
i samma betydelse som superintendent.
– Vid universiteten är dekanus titel på den
professor, som är ordförande inom en fakultet eller
sektion af en sådan. Samma benämning användes ock
om den ledamot af ett svenskt domkapitel ("decanus
consistorii"), hvilken har att vårda sig om akterna,
öfvervaka expeditionernas öfverensstämmelse med
protokollet, hålla uppsigt
öfver arkivet samt författa de vigtigare skrifter,
som i konsistorii namn utfärdas, m. m. Dekanaten
i fakulteterna innehafvas i tur (ett år i sänder)
af alla de till fakulteten (sektionen) hörande
professorerna, och dekanaten i domkapitlen förvaltas
likaledes i tur (ofta ett år i sänder) af alla
ledamöterna utom ordföranden. Jfr Dekanat.
Dekapitera (Fr. décapiter, af Lat. de, af, från,
och caput, hufvud), afhugga hufvudet, halshugga.
– Dekapitation, afrättning medelst halshuggning.
Dekapod (af Grek. deka, tio, och pus, fot), tiofoting;
ett mått af tio fot.
Dekapolis (af Grek. deka, tio, och polis, stad),
norra delen af landskapet Perea i Palestina, så
kallad efter traktens tio städer, af hvilka nu blott
ruiner återstå. Befolkningens hela kultur var grekisk,
hvarför judarna hyste fiendskap mot den.
Dekastikon (Dikastichon), Grek. (af deka, tio,
och stichon, rad, linie), en dikt eller strof på tio
verser, tioradig strof. Jfr Distikon och Hemistikon.
Dekastylon, Grek., byggnadsk., byggnad, som stöder
sig på tio pelare eller hvars framsida har en rad af
tio pelare.
Dekatera (Fr. décatir, af cati, pressglans på tyg),
medelst vattenånga borttaga pressglansen på tyger
och krympa dem. – Dekatissage [-asch], ångkrympning,
en metod, som 1822 uppfans i Paris.
Dekeleia (Decelea), by n. v. om Athen. Under
peloponnesiska kriget blef den, på Alkibiades’ råd,
befäst af den spartanske konungen Agis (413 f. Kr.),
som derifrån gjorde utfall på Athens område.
Deken, Agathe, nederländsk författarinna, f. 1741,
d. 1804. Ifrån 1777 och till sin död arbetade hon
för det mesta gemensamt med Elisabeth Bekker (se
d. o.) samt lemnade, efter tilldragelserna år 1787,
tillsammans med henne sitt fädernesland. Skapandet
af den inhemska holländska romanen är ett verk af
dessa tvänne damer. Deras karaktersskildringar äro
mönstergilla. Agathe D. skref dessutom religiösa
sånger, hvilka andas en mild och allvarlig
fromhet. Äfven hennes Liederen voor den boerenstand
(1804) och Liederen voor kinderen (s. å.) skattas
mycket högt.
Dekhan (Dakhan, Dekan; Sanskr. Daksjina desa,
"det högra landet", södern), namn på södra delen
af vestra indiska halfön, från Vindhya-bergen till
Kap Comorin. I inskränktare bemärkelse omfattar det
landet mellan floderna Nerbudda och Kistna. Namnet
D. användes föga och motsvaras ej af någon
administrativ indelning.
Dekker (Dekkar), Thomas, engelsk dramatiker. Se
Decker, Th.
Dekker, Jeremias de, nederländsk skald, f. 1609,
d. 1666 såsom köpman i Amsterdam. Hans epigram
(Puntdichten) och satiren Lof der geldzucht höra
till det bästa, som 1600-talets literatur har att
uppvisa, och åtnjuta ännu, liksom Goede vrijdag
(en dikt om Kristi lidande), välförtjent anseende.
Deklamation (Lat. declamatio, af declamare, ropa
högt), konstnärlig uppläsning af en literär produkt. –
Deklamatorlk, läran om sättet att konstnärligt uppläsa
någonting. – Deklamatorisk, hvad som tillhör det
muntliga föredragets konst eller öfverensstämmer med
reglerna för densamma; högtrafvande, svulstig. –
Deklamatorium, muntligt föredrag efter konstens
regler; särskildt en af ackompanjemang beledsagad
uppläsning af någonting. – Deklamatör, en som
konstnärligt uppläser någonting. – Deklamera, uppläsa
på ett konstnärligt sätt.
Deklamatorisk aria, musikt. Se Aria.
Deklaration (Lat. declaratio, af declarare, förklara,
af clarus, klar, tydlig), förklaring, utläggning
(t. ex. af en lag); kungörelse; köpmansspr.,
förklaring angående betalningsinställelse;
uppgift på varor och gods (vid tullstationer
o. d.). – Deklarativ l. Deklaratorisk, förklarande,
upplysande. – Deklarera, egentl. göra klar, förklara;
tillkännagifva (ett beslut), uppgifva, anmäla (varor
till förtullning).
Deklinabel (Lat. declinabilis), böjlig. Jfr
Indeklinabel.
Deklination (Lat. declinatio). 1. Gramm. Se
Böjning. – 2. Astron. En himlakropps höjd öfver
verldseqvatorn. En storcirkel, lagd genom de båda
verldspolerna och ifrågavarande himlakropp, kallas
deklinationscirkel. Den båge deraf, som ligger mellan
himlakroppen och eqvatorn, är deklinationen. Denna
är nordlig eller sydlig, allt efter som himlakroppen
är belägen n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
