Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. De Geer, Louis Gerhard - De-Geers-fors, bruk i Godegårds socken, Finspånga läns härad, Östergötlands län - Degel, kem., kallas ett mer eller mindre koniskt, cylindriskt eller 3-4-kantigt kärl - Degeneration. 1. Naturh. Se Urartande - Degeneration. 2. Patol. anat. En sjuklig kemisk och fysikalisk förändring eller försämring af kroppens olika väfnader och elementardelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varaktiga tanken hos majoriteten af det politiskt
tänkande folket); vidare att land och stad, på grund
af den olika organisationen af deras kommunala
förhållanden, förvaltning och lagskipning, hvar
för sig skulle välja sina representanter; att
för samhällsordningens lugn valrätten skulle,
genom fastställande af en tämligen hög census,
inskränkas till dem, som kunde anses ega tid,
håg och tillräcklig sjelfständighet att deltaga
i det politiska lifvet; samt att den i utlandet
brukliga offentliga kandidaturen ej skulle upptagas,
emedan den vore främmande för svenska lynnet och
emedan andras förtroende, ej sjelfförtroende,
vore representantskapets rätta ursprung. Och på
det man skulle kunna tillgodogöra sig hvad genom en
lång erfarenhet pröfvats och vunnit stadga, hörde
riksdagens arbetssätt och sjelfva riksdagsordningens
ordalydelse, så vidt möjligt, lämpas efter
den gamla riksdagsordningen. S. å. blef ett på
nämnda hufvudgrunder bygdt representationsförslag
framlagdt för riksdagen. Det understöddes af
statsrådets samtlige ledamöter – i synnerhet dåvarande
finansministern, friherre J. A. Gripenstedt –, antogs
d. 4, 7 och 8 Dec. 1865 af stånden och fick d. 22 Juni
1866 kunglig stadfästelse. D. vann till följd af sitt
arbete för denna reform en stor popularitet i hela
landet. Men knappt hade den efter de nya grunderna
valda riksdagen sammanträdt, förrän man gjorde
regeringen förebråelser för brist på initiativ i fråga
om reformer, samtidigt med att hennes vigtigaste
reformförslag (rörande härens och statsrådets
ombildning) förkastades af riksdagen. D. utträdde
ur ministèren (1870) och flyttade sin politiska
verksamhet till riksdagen, der han lifligt understödde
regeringens härordningsförslag. När detta förslag
likväl förkastades och ministèren till följd deraf
begärde sitt afsked, Okt. 1871, anmodades D. att
bilda ett nytt kabinett, men vägrade att emottaga det
gjorda anbudet. I stället sökte han inom riksdagen
förbereda ett gynsammare mottagande för regeringens
nya förslag till arméorganisation. För att bryta
motståndet hos andra kammarens majoritet, det
s. k. landtmannapartiet, arbetade han på att stämma
första kammaren till eftergifter för detta partis
fordran att de bördor, som hvila på skattejorden,
skulle aflyftas. Han anslöt sig derför till den mycket
omtalade kompromiss, enligt hvilken nämnda bördor
– indelningsverket och grundskatterna – småningom
skulle borttagas (ej aflösas) efter en bestämd plan,
mot vilkor att landtmannapartiet ginge in på en mera
tryggande härordning. Kompromissens anhängare i första
kammaren genomdrefvo 1872, ehuru med ytterst knapp
majoritet, det beslutet att riksdagen skulle till
Kongl. Maj:t aflåta en skrifvelse i denna riktning. På
grund af en sådan skrifvelse, hvilken afläts 1873, lät
regeringen utarbeta ett förslag till härordning och
till grundskatternas afskrifning, men innan detta blef
färdigt, afgick justitie-statsministern Adlercreutz
(Maj 1874), och konungen erbjöd då D. att blifva hans
efterträdare samt bilda ett kabinett. Ställningens
oklarhet, D:s motvilja för en landtmannapartiministèr
och omöjligheten att skapa en kompromissministèr
förmådde honom
att afslå uppdraget. När emellertid icke häller det
vid 1875 års riksdag framlagda arméförslaget antogs
och med anledning deraf en ministerkris inträffade,
ansåg D. det vara sin pligt att åter inträda i
ministèren. Men de af hans kabinett inför 1877 års
riksdag framställda förslagen till värnepligtslag och
andra reformer vidkommande försvaret rönte samma öde
som de föregående af liknande beskaffenhet.
D. framträdde tidigt som vitter
författare. Tidskriften "Eos" (1839–40), kalendern
"Linnaea borealis" (1839–42) och "Intelligensblad"
(1844) innehålla flere bidrag af D:s hand. Derjämte
har han utgifvit novellerna Hjertklappningen
på Dalvik (1841) och Karl XII:s page (1845),
en samling smärre prosaskildringar under den
gemensamma titeln S. H. T. (1843; "Om dans",
"Om konversation", "Om menniskans ansigte", "Den
resande tanken" m. fl.) äfvensom en estetisk skiss,
kallad Naturbetraktelser (i "Litterärt album" 1878). I
en liten skrift med titeln Om den juridiska stilen
(1853) yrkade han på förenkling af det inom rätterna
och verken öfliga sjablonmässiga skrifsättet. 1874
utkom Minnesteckning öfver Hans Järta (föredragen på
Vetenskapsakademiens högtidsdag s. å.). Sina politiska
åsigter har D. förfäktat bl. a. i broschyren Några ord
till försvar för det hvilande representationsförslaget
(1865), i ett meddelande i "1867 års första kammare",
utg. af P. von Möller (1875), samt i åtskilliga
tidningsuppsatser. D:s skrifter utmärka sig genom
mycken finhet och ädelhet i uppfattningen samt genom
ett särdeles behagligt framställningssätt. I hans
vittra arbeten är "uttryckets milda och lugna skönhet"
ofta genomväfd af en blid och godhjertad humor.
De-Geers-fors, bruk i Godegårds socken, Finspånga
läns härad, Östergötlands län, vid Godegårdsån. Det
utgöres f. n. af ett jernvalsverk för fin-
och grofvalsning, spik- och räckhammare samt
såg. D. anlades 1756 och lydde till 1873 under
egendomen Godegård. Numera tillhör det medlemmar af
slägten Grill.
Degel, kem., kallas ett mer eller mindre koniskt,
cylindriskt, eller 3–4-kantigt kärl, hvaruti ämnen
kunna upphettas till höga temperaturer. Deglar
tillverkas af olika material: metaller (jern-,
platina- och silfverdeglar), eldfast sandblandad lera
(de vanliga hessiska deglarna), grafitblandad lera
(grafitdeglar), eldfast lera, blandad med bränd
sådan (de s. k. chamottedeglarna vid glasbruken),
porslinslera (porslins- och biscuitdeglar)
o. s. v. Deglar, som måste uthärda de högsta
temperaturer, tillverkas af kalk eller magnesia.
P. T. C.
Degeneration (Lat. degeneratio, af degenerare,
urarta, försämras). 1. Naturh. Se Urartande. –
2. Patol. anat. En sjuklig kemisk och fysikalisk
förändring eller försämring af kroppens olika
väfnader och elementardelar, genom hvilken dessa,
framför allt cellerna, blifva mer eller mindre
odugliga för sina normala förrättningar och slutligen
fullständigt förstöras. Man särskiljer flere slag
af degeneration. De vigtigaste äro följande: 1)
Kornig degeneration. Väfnadselementen svälla till
en början, blifva grumliga och få en ökad mängd små
ägghviteartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
