Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De geer, Robert Vilhelm - 5. De Geer, Karl - 6. De Geer, Louis Gerhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kymmenegårds län. 1788 invecklades han i
Anjala-förbundets stämplingar och anslöt sig
till de s. k. "sjelfständighetsmännen", men
tyckes ej hafva tagit någon mera verksam del
i detta företag. Det uppgifves, att han var
påtänkt till landtmarskalk vid den riksdag, som
skulle sammankallas, i händelse sammansvärjningen
lyckades. Sedan 1808 års krig utbrutit, begaf sig
D., sommaren s. å., till Petersburg, der han, jämte
G. M. Sprengtporten och J. A. Jägerhorn, någon
tid lär hafva sysselsatt sig med planer rörande
Finlands förening med Ryssland. 1809 förordnades
han till landtmarskalk vid Borgå landtdag, och
efter denna landtdags slut upphöjdes han i finskt
grefligt stånd samt kallades till ledamot af
dåv. regeringskonseljens ekonomi-departement, der
han blef chef för militieexpeditionen. Död 1820.
R. C.
5. De Geer [dö jär], Karl, grefve, landtmarskalk,
son till Karl D. (3), föddes d. 9 Maj 1781,
tjenade först vid Lifhusarerna och sedan
vid Lätta dragonerna samt tog 1806 afsked såsom
ryttmästare. Inom det politiska lifvet uppträdde
han för första gången vid 1809 års riksdag, såsom
talare på riddarhuset och medlem af statsutskottet.
Detta utskott tillhörde han äfven 1810 och 1812 samt
1815 och 1818, då han var dess ordförande. Såsom
landtmarskalk vid riksdagarna 1823 samt 1828–30
vann D. i högsta grad adelns tillgifvenhet för den
oveld, takt och blidhet, hvarmed han förde klubban.
Efter 1830 undandrog han sig alla offentliga uppdrag,
men utöfvade som medlem af ridderskapet och adeln
vid flere följande riksmöten ett ej ringa inflytande.
1818 upphöjdes han i grefligt stånd. 1831 invaldes
han i Vetenskapsakademien. Död d. 8 Aug. 1861.
6. De Geer [dö jär], Louis Gerhard, friherre,
statsman, författare, föddes d. 18 Juli 1818
på Finspong i Östergötland. Skolundervisning
erhöll han först i Linköping och sedan (från 1832)
i Upsala. 1836 blef han student samt aflade
1838 kansliexamen och 1840 hofrättsexamen.
Derefter tjenstgjorde han som extra ordinarie
i åtskilliga ämbetsverk, blef 1845
kopist i justitiestatsexpeditionen, var 1846
t. f. kansliledamot i fångvårdsstyrelsen och
tjenstgjorde derefter som adjungerad ledamot
än i Hofrätten öfver Skåne och Bleking, än i
Svea hofrätt. 1849 utnämndes han till assessor
i förstnämnda hofrätt, bestridde en del af åren
1851, 1853 och 1854 revisionssekreteraresysslor samt
fungerade från Febr. till Maj 1855 såsom ordförande i
fångvårdsstyrelsen och utnämndes s. å. till president
i Göta hofrätt. 1856 anmodades han af konung Oskar
I att öfvertaga justitiestatsministersämbetet; men af
misstro till sina krafter och för att ej gifva
anledning till missnöje öfver en alltför snabb
befordran, undanbad han sig då denna befattning, som
han dock två år senare, d. 7 April 1858, emottog och
i hvilken han qvarstod till d. 3 Juni 1870, då han
utnämndes till president i Svea hofrätt. Den 11
Maj 1875 blef han å nyo justitie-statsminister,
och 1876, efter den s. å. vidtagna förändringen i
statsrådets sammansättning, utnämndes han till
statsminister och derjämte till chef för
justitiedepartementet. Den 6 Juni 1879 lemnade han
detta chefskap, men qvarstannade i kabinettet såsom
konsultativt statsråd och statsminister. – Såsom
medlem af ridderskapet och adeln bevistade D. alla
ståndsriksdagarna efter 1851, men hade ytterst
sällan något vidlyftigare anförande förrän under
riksdagen 1856–58, och äfven då kände han "ytterlig
motvilja" för att uppträda som talare. En del af
1857 var han ordförande i konstitutionsutskottet och
ledamot af lagutskottet. Från 1867 har han ständigt
varit en af Stockholms stads representanter i Första
kammaren. 1871 satt han som ordförande i riksdagens
särskilda utskott för landtförsvarets ordnande. – 1859
blef D. hedersledamot af Vitt. hist. o. ant. akad.,
1862 ledamot af Svenska akademien (efter
A. M. Strinnholm) och af Vetenskapsakademien samt
1863 hedersledamot af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg. Vid Lunds
universitets jubelfest 1868 kreerades han till
juris hedersdoktor. – Under de tider D. varit
statsrådets främste ledamot har behofvet af reformer
på lagstiftningens område blifvit i ganska ymnigt
mått tillgodosedt. Bland de vigtiga lagar,
som af honom kontrasignerats, må nämnas: lagarna
om utsträckt religionsfrihet (d. 23 Okt. 1860), om
upphörande af s. k. tysta förmånsrätter (d. 8 Okt.
1861), ny konkurslag och dermed sammanhängande
författningar (d. 18 Sept. 1862), lagarna om
kyrkomöte (d. 16 Nov. 1863) och om ogift qvinnas
myndighet (d. 16 Nov. s. å.), allmän strafflag
(d. 16 Febr. 1864), ny sjölag (d. 23 Febr. s. å.),
lagen om räntans frigifvande (d. 13 Sept. s. å.),
lagarna om oäkta barns arfsrätt (d. 14 April 1866),
nya krigslagar (d. 11 Juni 1868), förordningar om
inteckning och lagfart (d. 16 Juni 1875) samt om
eganderätt till skrift och nya utsökningslagen (båda
d. 10 Aug. 1877).
D:s största betydelse såsom statsman ligger
deruti att han lyckades bringa frågan om
nationalrepresentationens ombildning till
afgörande. Denna fråga hade länge stått på
dagordningen, men man hade icke kunnat enas om
den grundval, på hvilken en ny representation
skulle byggas. Ännu vid riksdagen 1859–60 framlade
konstitutionsutskottet ett representationsförslag, som
hvilade på ståndsförfattningens grund. Borgare- och
bondestånden ingingo emellertid i Okt. 1860
till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till en
representation, utgången ur samfällda val, och den
allmänna meningen i landet gaf sig uttryck genom
en mängd petitioner i samma syfte. Stödd på dessa
uttalanden och fullt inseende olämpligheten af att
bibehålla ståndsförfattriingen, hvilken han funnit
vara ett ofullständigt organ t. o. m. för den genom
densamma representerade delen af folket, skred D. till
utarbetande af ett representationsförslag. Dervid
öfvergaf han all tanke på ståndsförfattningens
bibehållande. I ett anförande inför Karl XV i
statsrådet, d. 5 Jan. 1863, föreslog han: att
representationen skulle utgå ur samfällda val och
inrymmas i två kamrar (en enkammar-representation
skulle, enligt hans mening, lätt kunna urarta till
envälde och icke vara ett sant uttryck af den
öfverlagda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
