Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Debreczen - Debridering - De Broen - De Broen, Abraham Isaaksson - Debry - Debure - Debuskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
D. liknar mera en stor by än en stad. Gatorna äro
krokiga och smutsiga, husen små och låga samt
skilda från hvarandra genom stora afstånd. Staden
är säte för den s. k. distriktualtafeln på andra
sidan Teis äfvensom för en handelsdomstol och en
reformert superintendent samt eger flere vetenskapliga
inrättningar, bl. a. den evangelisk-helvetiska
rättsakademien och ett priaristkollegium. Näst efter
Budapest är den Ungerns förnämsta handelsstad och i
synnerhet vid de fyra årsmarknaderna mycket besökt
af främlingar. Fabriks- och handtverksnäringarna
stå högt; framför allt märkas såpsjuderierna och
verkstäderna för tillverkning af munstycken till
tobakspipor och af piphufvud. Bland offentliga
byggnader må nämnas den reformerta kyrkan,
hvilken 1849 (9 Jan.–30 Maj) tjenade den från Pest
flyktade ungerska landtdagen till samlingsrum,
den stora kollegialbyggnaden, katolska kyrkan samt
stadshuset. 1870 restes i D. en kolossal staty öfver
den ungerske skalden Csokonay. Till största delen
är denna stad befolkad af magyarer, hvilka tala
sitt modersmål ovanligt rent och den anses vara
Ungerns förnämsta nationelt magyariska samhälle.
A. G.
Debridering (egentl afbetsling, af Fr. bride, tygel),
med., kallas såväl den operation, som består deri
att man skär igenom strängar eller kanter i ett
sår, som ock hvarje blodig utvidgning af sår och
hela sårkanaler. Sådana åtgärder äro ofta af nöden
för att man skall kunna återföra en framfallen del
(t. ex. vid bråckoperationer) eller uttaga främmande
ämnen, som inkommit utifrån – kulor, bitar af vapen, af
klädespersedlar o. d. –, eller ock underlätta utträdet
af var samt göra ett djupt sårs alla vinklar och vrår
tillgängliga för behandling. Rsr.
De Broen [dö brun], svensk slägt, härstammande från
Holland. Jean D. inkallades till Sverige 1722 af
J. Alströmer och upprättade på Södermalm i Stockholm
ett kattuntryckeri, hvilket sedan öfvertogs af hans
söner Abraham, Isaak och Jakob.
De Broen [dö brun], Abraham Isaaksson, Jean D:s
sonson, skådespelare, f. i Stockholm. 1758, sattes
tidigt i handel, men fann inom kort lamposet
från rampen behagligare än kryddboddoften och tog
derför anställning hos Stenborg d. ä., som med sin
teatertrupp spelade på teatern i Humlegården. Der
väckte hans ovanliga anlag för sceneri snart
allmänt uppseende, och 1781 fick han anställning vid
kongl. operan. Hans utmärkta spel fick ersätta hvad
som brast honom i röstmedel. Samtiden beundrade honom
i synnerhet i operan "Gustaf Vasa", der han i Severin
Norrbys rol inlade en ridderlig ädelhet, som man
aldrig förr skådat på scenen. Sedan kongl. dramatiska
teatern blifvit upprättad (1787), erhöll D. ett
lämpligare fält för sin verksamhet. På denna scen var
han ovedersägligen den förnämste aktören. Gustaf III
kallade honom Sveriges Garrick. "Han var alltid sann,
ofta sublim", heter det, och Benj. Höijer skref från
Berlin, efter att der hafva sett den store Iffland:
"Sverige eger den bäste aktör jag sett. Le ej, detta
är min uppriktiga mening, sedan jag sett allt hvad
i denna väg är
berömdt; det är De Broen i Stockholm." Såsom
anmärkningsvärdt må nämnas, att D., ehuru hans
verksamhet inföll på en tid, då det patetiska
elementet var förherskande i den sceniska konsten,
ifrigt stred både i skrift och genom exempel för
naturlighet i tal och spel. Med Leopold hade han
häftiga tvister i detta ämne i anledning af det
sätt, på hvilket han återgaf’ titelrolen i dennes
"Oden". På detta område var han i vårt land den
förste vägbrytaren för natur och sanning. Att han
ej lyckades genomföra sin mening lärer oss teaterns
historia. Först i våra dagar har man vid landets
första scen börjat hylla hans åsigt. – D. var
i högsta grad originel. Af samtida skildras han
som ett brushufvud. Ständigt låg han i oenighet
såväl med de styrande vid teatern som med sina
kamrater. Sommaren 1790 försökte han, såsom en sann
patriot och gustavian, upphetsa pöbeln mot personer,
hvilka han misstänkte för att ej vara nog konungskt
sinnade. Han dömdes derför till 28 dygns vatten och
bröd, men fick nåd. Man och man emellan hviskades, att
alla oroligheterna skedde med konungens goda
minne. Säkert är åtminstone, att D. efter dessa
uppträden stod lika högt som förut i monarkens ynnest
och bevågenhet. Af förmyndarestyrelsen erhöll han
privilegium för en teater på Djurgården samt lyckades
efter mycket besvär att få den uppförd. Den invigdes
sommaren 1801. Privilegiet fans qvar i hans slägt ända
till 1803, då teaterhuset, "den gamla välbekanta gula
ladan", jämnades med jorden för att gifva plats för
en mera tidsenlig byggnad. Mot slutet af sin lefnad
träffades D. af den olyckan att förlora minnet. Han
dog i Linköping d. 4 April 1804. – D. var morfars
far till skådespelerskan fru Betty Almlöf.
Debry l. De Bry [döbri], Jean Antoino, fransk
politiker och advokat, f. 1760, fick 1791 plats
i lagstiftande församlingen och 1792 i konventet
samt uppträdde på bägge dessa platser med mycken
hätskhet mot Ludvig XVI och hans familj äfvensom
mot emigranterna. Han protesterade emellertid mot
Bergets statskupp af d. 31 Maj 1793 och hölls
en tid fängslad. 1795 blef han medlem af "de
fem hundrades råd", och 1798 skickades han, jämte
Roberjot och Bonnier, till fredskongressen i Rastadt,
der han uppträdde mycket hänsynslöst mot de tyske
diplomaterna. Vid de österrikiske husarernas lömska
anfall på de tre franska sändebuden, d. 28 April 1799,
lyckades D., genom att låtsa sig död, komma undan med
lifvet. 1801–14 var han prefekt. Vid restaurationen
hyllade han bourbonerna, men afföll under "de
hundra dagarna" och landsförvisades 1816 såsom
"konungamördare". Han återvände 1830 och dog 1834.
Debure l. De Bure [döbyr], Guillaume François,
fransk bibliograf, f. 1731, d. 1782, grundlade genom
sina bibliografiska arbeten, särskildt
Bibliographie instructive (1763–69; supplement, af Née de
la Rochelle, 1782), den franska bibliografien och
var den förste, som använde termen bibliografi.
Debuskop, fys., ett instrument, afsedt att användas
vid ritning af mönster till tryckta eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
