Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Besche, adlig slägt af nederländskt ursprung. - Debet - Debetsedel - Debit - Debiteringslängd - Déblai - Deblockera - De Boni, Filippo, italiensk skriftställare - Debora - Debordera - Débouché - Debreczen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Welam och de nedan nämnde Gillis, Hubert samt Gerhard
– före honom begifvit sig på olika tider.
1) Gillis Gilliusson D., f. 1579 i Luykerland
(biskopsstiftet Liége), i Nederländerna, fick
efter sin ankomst till Sverige anställning vid
Nyköpings slott och var der från 1603 verksam
vid de omfattande förändringar denna ståtliga byggnad
undergick på Karl IX:s tid. Det är sannolikt, att han
äfven gaf ritning till Vibyholms slott (numera
betydligt ändradt), hvilket uppfördes till enkesäte
åt Karl IX:s gemål Kristina och (att döma efter
teckningen i Dahlbergs "Suecia") var ett ståtligt prof
på nederländsk renaissance. D. afled i Nyköping 1648.
2) Hubert D., f. 1582, d. 1664, inkallades till
Sverige af Karl IX och hade från 1613 anställning
som byggmästare på Stockholms slott. I hufvudstaden
utförde han 1613–18 ett ganska prydligt verk, Tyska
kyrkans torn (förstördt af brand 1878). Derjämte
införde han i Sverige den rätta styckgjutarekonsten
och anlade åtskilliga jern- och mässingsbruk.
Hans son, Gillis D., f. 1624 på Guldsmedshyttan, vid
Torshälla, naturaliserad svensk adelsman 1692,
d. 1709, ansågs vara sin tids rikaste bruksegare
i Sverige.
3) Gerhard D., f. 1585, inkallades 1608 till Sverige,
der han snart gjorde sig så känd, att Gustaf II
Adolf 1613 åt honom anförtrodde uppförandet af
de båda tornspetsarna på Upsala domkyrka, med
hvilket arbete han var sysselsatt till 1630.
Dessa tornöfverbyggnader förstördes genom branden
1702, men deras utseende är bevaradt genom ett
kopparstick i Peringskiölds "Monumenta". De voro
visserligen icke hållna i annan stil än den på D:s
tid vanliga, men utmärkte sig genom vackra mått och
stor lätthet. De uppfördes af timmer och kläddes
med koppar. Kort efter 1615 byggde D. jämte den
äldste, redan 1596 till Sverige inkallade brodern,
Welam, för kronans räkning Forsmarks och Barkinge
jernbruk i Upland, hvilka han sedan förpaktade
och 1654 fick inlösa. Död på Forsmark 1656.
-rn.
Debet, Lat. ("han är skyldig", näml. att betala),
handelst., skuldräkning, skuld. Jfr An och Kredit.
Debetsedel, förv., en till den skattskyldige ställd
utmätningsbar räkning, som upptager de skattebelopp,
till staten eller kommunen, hvilka han för ett visst
år skall betala. Kbg.
Débit [-bl], Fr. (af Lat. debitum, skuld, af debere,
vara skyldig), handelst., minutförsäljning af en vara,
afsättning, afgång. – Debitant, varuafsättare,
krämare. – Debitera, uppsätta på skuldräkning,
påföra. – Debitor, gäldenär. Jfr An, Debet och Kredit.
Debiteringslängd, förv., förteckning, som årligen
för hvarje särskild kommun upprättas öfver de i
bevillningsstadgans 3:dje artikel upptagna särskilda
afgifter, hvilka ej äro beroende af taxering,
nämligen afgifter af frälseegendomar, af post-
och lotshemman, för skogsfång och kolningsfrihet
på allmänningar, af bankbolag, som hafva
sedelutgifningsrätt, samt för karaktersfullmakter.
Kbg.
Déblai [-blä], Fr. (af débalayer, sopa, feja),
utgräfning vid jordarbeten; den vid sådant arbete
uppgräfda jordmassan. – Déblais et remblais
[-e rangblä], krigsv., jordarbeten vid fästningars
anläggande. – Deblayera, bortskaffa uppkastad jord;
krigsv., igenkasta löpgrafvarna efter en belägring.
Deblockera (Fr. débloquer), befria från blockad,
undsätta; boktryckarek., borttaga "flughufvud"
(upp- och nedvända bokstäfver, som begagnas i brist
på tillräckligt antal typer) och insätta de rätta
typerna.
De Boni, Filippo, italiensk skriftställare,
f. 1820, tillhörde först det andliga ståndet, var
derpå informator hos en veneziansk familj och sedan
journalist, först i Lausanne, derefter i Milano och
slutligen i Rom. På förstnämnda plats utgaf han den
politiska flygskriften Cosi la penso. För Italiens
enhet var han ifrigt verksam. 1849 utsågs han till
den romerska republikens sändebud i Schweiz, hvarest
han efter republikens fall vistades till 1859, då
han återvände till Italien. 1860 blef han medlem af
parlamentet och lemnade der intet tillfälle obegagnadt
att angripa påfveväldet. Död 1870. – Skrifter:
Gli Eccelini e gli Estensi (1841), L’inquisizione
e i calabrovaldesi (1864), Ragione e dogma (1866)
samt Dell’ incrudelità degl’ italiani nel medio evo
(1868) m. fl.
Debora, profetissa och domarinna i Israel
omkr. 1300–1280 f. Kr. Hon lyckades uppväcka det
förtryckta israelitiska folkets mod, och på hennes
uppmaning samlade Barak 10,000 man af Sebulons
och Naftalis stammar, med hvilka han vid bäcken
Kison slog den kanaanitiske anföraren Sisera. I
anledning af denna seger sjöngo Debora och Barak
en lofsång till Gud. (Se Domareb., kap. 4–5.)
E. J. Ö.
Debordera (Fr. déborder, af bord, rand), svälla
öfver bräddarna; frånskilja (det yttre af något),
afbarka, kanthugga; föra ett tygellöst lefnadssätt;
krigsv., öfverflygla. – Débordement [-dömang], Fr.,
uppsvällande, utgjutning (af galla), öfversvämning;
tygellöshet, utsväfning.
Débouché [-sje], Fr. (af bouche, mun, öppning),
krigsv., mynningen af ett pass eller en defilé. Att
i fiendens närhet genomgå en sådan mynning är ett
farligt företag; ty trupperna, som, till följd af
sidoterrängens otillgänglighet, kunna framgå endast
med smal front och följaktligen endast i mycket djup
formering, förmå blott långsamt och med stor svårighet
utveckla sig till strid. På det att utmarschen ur
passet eller defilén (deboucherandet) likväl skall
kunna lyckas, böra de främsta truppafdelningarna
(avantgardet) genast söka framrycka och besätta marken
så långt framom – d. v. s. på fientliga sidan om –
débouchén, att den efterkommande hufvudstyrkan kan
hafva tillräckligt utrymme att i deras skydd utföra
sin strids-uppmarsch. – Debouchera (Fr. déboucher),
öppna; marschera genom ett pass eller en defilé. G. U.
Debreczen [däbrätsjin], T. Debreczin, stad och
hufvudort i ungerska komitatet Bihar, på ett sandigt,
enformigt och vattenfattigt slättland, kalladt
Debreczen-heden, mellan Teis och Siebenbürgens
högland. Omkr. 50,000 innev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
