Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frankrike, utan nästan oförändradt i den under gotikens
inverkan utbildade gestalt, som den fick i Holland och
norra Tyskland. Emellertid tillämpades denna stil
under Fredrik II och Kristian IV, äfven af infödda
danskar, med en sådan kraft och sjelfständighet,
att den danska renaissancen fick en varaktig
betydelse för konsten i D. Termen "Kristian IV:s
stil" torde dock ej vara fullt lämplig. Vid denna
tid började byggnadskonsten ock med ifver omfatta
verldsliga uppgifter (slott och herresäten). Ett af
de vackraste minnena af hvad stilen förmådde efter
sin omplantering på dansk jord är Kronborgs af huggen
sten uppförda fästningsslott. Under Kristian IV blef
stilen icke rikare, men vann en större mångfald
af former och nyttjade för det mesta tegel, med
i sandsten huggna band, fönstergaflar, tak- och
gafvelgesimser m. m. Under konungens egen tillsyn
uppfördes Fredriksborgs slott (på norra Själland),
Rosenborgs slott, den egendomliga Börsen och flere
kyrkor i Köpenhamn samt åtskilliga fästnings-
och byggnadsverk i de dåvarande danska landskapen
i södra Sverige. T. o. m. hela städer i alla de
nordiska rikena hafva denne konung att tacka för
sin grundläggning och bära namn efter honom. –
Bildhuggarekonsten fick en större utbredning under
denna period, dels genom den rol den kom att spela
i den nya byggnadsstilen, dels genom den prakt,
som utvecklades i både konungars och enskildas
grafmonument. Byggnadsskulpturen lyckades visserligen
till en del skapa en skola af infödda stenhuggare,
ledda af sådana mästare som de, hvilka tillhörde
den ursprungligen holländska familjen Steenwinkel,
som i fyra slägtled var bosatt i D. och frambragte
utöfvande konstnärer i alla konstgrenar. De
dyrbara grafvårdarna deremot utfördes ännu vanligen i
utlandet: Kristian III:s i Roskilde samt Fredrik I:s
i Slesvig arbetades i Nederländerna, och Fredrik II:s
minnesvård i Roskilde utfördes, på Kristian IV:s tid,
helt och hållet i utländsk stil. – Äfven måleriet kom
att intaga en mera framstående plats. Redan Kristian
III hade sin egen "kongl. contrafeyer" i Jakob Binck
från Köln, och den danske konstnären Melchior Lorichs
(1527–omkr. 1590) från Flensborg vann i utlandet ett
berömdt namn som kopparstickare. Under de följande
konungarna steg målarnas antal, enär såväl furstarna
som den rika adeln behöfde porträttmålare, och
särskildt på Kristian IV:s tid blomstrade en hel
dansk målareskola, bildad dels af nationaliserade
utlänningar (i synnerhet holländare, bl. a. Peder och
Isak Isaksen, Karl van Mander och Abraham Wuchters),
dels af infödda konstnärer, som för konungens räkning
hade utbildat sig i utlandet (Jakob Lauritzen, Sören
Kjær och den något yngre Peder Andersen). Utom
porträtt målade dessa konstnärer dels större,
religiösa, dels allegoriska och historiska taflor,
bland hvilka ett par försök att behandla ämnen
ur den danska historien ännu ega intresse. – I
kopparstickarekonsten utmärkte sig Alb. Haelwegh
(d. 1673).
Under denna period, som sträcker sig till Fredrik
III:s död (1670), gjorde företrädesvis holländskt
inflytande sig gällande. Kristian V:s
regering betecknar, genom införandet af den franska
smaken, en omkastning i alla konstriktningar. Men
den franska konstens mera lätta och prunkande
väsende förjagade ännu icke helt och hållet det
gamla holländska allvaret, och äfven italienskt
inflytande kan skönjas här och der (t. ex. i det under
Fredrik IV af v. Platen, efter en främmande ritning,
byggda Fredriksbergs slott). Sådana byggnader som
Charlottenborg, det gamla Amalienborg och Frälsarens
kyrka på Kristianshamn (Lamb. v. Hawen, 1630–95) visa
den senare franska renaissancen med den anspråkslösare
prägel, som stilen fick under sin väg öfver Holland
till D. – På bildhuggarekonstens område gingo
ännu den franska och den nederländska riktningen
mera vid sidan af hvarandra. A. C. l’Amoureux
inkallades från Frankrike för att utföra Kristian
V:s ryttarestaty, och flere samtida betydande
grafmonument (t. ex. M. Gjöes i Sorö och C. Marselis’
i Århus) tillskrifvas nederländaren Th. Quellinus,
som likaledes arbetade i D. och der uppfostrade
lärjungar. – Bland målare märkas fransmännen B. Coffre
(d. 1722) och J. d’Agar (1642–1715).
Denna korta period (1670–1730) följdes af en ännu
kortare, Kristian VI:s tid, under hvilken tysk
rococostil gjorde sig gällande. I denna stil byggdes,
delvis efter utländska ritningar, Kristiansborgs
slott af Häusser (d. 1745), Hörsholms slott af Thura
(1706–59) och palatsen på Amalienborg af Eigtved
(1701–54). – Antalet af danska bildhuggare och
målare tillväxte, men regeringen inkallade likväl
allt jämt främmande konstnärer för utförandet af
de större arbetena. Den mest betydande målaren
var flensborgaren H. Krogk (1671–1738), hvilken,
liksom den norske bildsnidaren M. Berg (1666–1739),
stadgat sitt rykte redan under Fredrik IV:s tid. Den
sistnämnde konstnären åtnjöt visserligen ännu stort
anseende för sina i elfenben skurna arbeten, men
till de större skulpturverken inkallades Petzold
från Sachsen. Likaså inkallades tyskarna Wahl och
Tuscher samt italienaren Miani för att måla porträtt
och pryda Kristiansborg. Under Kristian VI kom äfven
den framstående tyske kopparstickaren J. M. Preisler
till D.
Under Fredrik V tog konsten ett vigtigt steg framåt,
i det den redan af Kristian VI inrättade konstskolan
utvidgades till en konstakademi, som fick sitt säte
på Charlottenborg (1754). Samtidigt inkallades från
Frankrike bildhuggaren Saly och arkitekten Jardin. Om
det å ena sidan var lyckligt för D., att dessa båda
hörde till den tidens mera framstående konstnärer,
blef å andra sidan deraf följden, att genom det
öfvervägande inflytande, som de, i synnerhet Saly,
utöfvade på konstakademien, denna inrättning under de
första tjugo åren af sin tillvaro fick en afgjordt
fransk prägel, till skada för de inhemska talanger,
som sökte sin utbildning vid densamma. Emellertid
blef rococostilens öfvermakt bruten. Jardin visar i
sin praktfulla stil ansatser till en renare smak. Det
storartade byggnadsverk, som leddes af honom, nämligen
Fredrikskyrkan (marmorkyrkan) i Köpenhamn, hann endast
framträda i sina hufvuddrag och qvarstod derefter
ett helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
