Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
("Liden Kirsten"). – De mest framstående skådespelarna
i teaterns äldsta tider voro H. Wegner, Rose,
Clementin, Londemann och fru Montaigu. Derefter kommo
Schwarz, M. Rosing och hans hustru samt Caroline
Walther och Mette Astrup. Frydendahl, Lindgren,
Ryge och fru Heger föregingo C. N. Rosenkilde,
N. P. Nielsen och hans hustru, Phister, fruarna
Heiberg och Södring samt M. Wiehe, hvilka
utgjorde de förnämste i den krets, som föregick
den närvarande. – 1872–74 uppfördes en ny vacker
teaterbyggnad för den kungliga scenen. Köpenhamn eger
dessutom två teatrar af andra ordningen: "Casino"
(grundlagd 1848) och "Folketeatret" (upprättad
1855). Äfven Odense och Århus äro försedda med fasta
teatrar. I de öfriga städerna representeras den
dramatiska konsten af kringresande teatersällskap.
E. Ebg.
Dansk konst i egentlig mening uppträdde mycket
sent. Man brukar likväl under detta namn inräkna
äfven de konstverk, som blifvit utförda i D. af
främmande konstnärer eller under främmande påverkan,
och sådana förekommo jämförelsevis tidigt. (Om
hvad som rör den hedniska forntiden i Norden se
Nordisk fornkunskap.) De äldsta minnesmärkena af
den konst, som med kristendomen invandrade i D.,
nämligen de första träkyrkorna, äro länge sedan
försvunna utan att hafva efterlemnat någon bestämdt
påvislig afstymmelse. Till följd af städernas ringa
utveckling trädde konsten snart sagdt uteslutande i
kyrkans tjenst, der den träffade fullt utpräglade
förebilder, hvilka den endast hade att tillämpa
efter förhållandenas fattigdom och det för handen
varande torftigare byggnadsämnet. Endast vid enstaka
dyrbarare verk använde man den mera svårhandterliga
graniten, i vacker tillhuggning, eller sandsten
(tuffsten) från Tyskland. Också är det förnämligast
Tysklands inflytande, som tydligast skönjes under
den första tiden. – Den danska kyrkbyggnadskonstens
äldsta minnesmärken tillhöra den romanska stilen,
rundbågsstilen. De gamla träkyrkorna började
i 11:te och 12:te årh. lemna rum för större
och ansenligare stenkyrkor. Sedan den danska
kyrkan fått en sjelfständigare ställning, genom
upprättandet af ärkebiskopsstolen i Lund (1104),
samt kommit till större välstånd, och sedan en
lifligare samfärdsel med främmande land hade väckt
konstsinnet, utvecklades en efter förhållandena
långt ifrån obetydlig konstverksamhet. De äldsta
kyrkbyggnaderna, domkyrkorna i Ribe och Lund samt
den numera fullständigt ombyggda domkyrkan i Viborg,
tillhöra 12:te årh. och röja i stilen samt delvis
t. o. m. i byggnadsämnet (tuffstenen i Ribe) en
bestämd anslutning till samtida verk i trakterna vid
nedre Rhen. Påminnelser om samma stil återfinnas
i ringare måttstock i ganska många kloster och
landtkyrkor, hvilka stundom i de enskilda delarna
röja en ganska stor egendomlighet, härstammande
från de gamla träkyrkorna eller t. o. m. från
den hedniska forntidens konstutsmyckning. Jämte
dessa äldre kyrkor, som uppfördes af huggen sten
(åtminstone som hufvudmaterial), finnes en något
yngre grupp kyrkor af bränd sten (röd tegelsten),
i hvilka under nordtyskt inflytande detta material
nyttjades såväl till rundbågsstilens som, något
senare, till spetsbågsstilens dekorativa
hufvuddrag. D:s betydelsefullaste verk i
detta nya byggnadsämne tillhöra emellertid
i hufvudsaken rundbågsstilen, fastän drag af
spetsbågsstilen påträffas i senare tillägg samt om-
och nybyggnader. Klosterkyrkorna i Sorö och Ringsted,
den egendomligt korsformade kyrkan i Kalundborg
med sina fem torn, och de äldsta delarna af Århus
domkyrka äro från den tid, då D. under Valdemarerna
(endast under en kort tid) lyfte sig äfven i politiskt
hänseende. Roskilde domkyrka, den största af D:s
romanska tegelkyrkor, röjer med sina egendomliga
höjdförhållanden och sin i det hela lättare stil
ett annat, kanske franskt, inflytande, och hennes
yngre delar visa en omisskänlig öfvergång till
spetsbågsstilen. Till denna stil höra domkyrkorna i
Odense och Slesvig, de senare delarna af domkyrkan i
Århus och klosterkyrkan i Mariebo. Äfven dessa kyrkor
äro uppförda af tegel och i det hela torftigare än
motsvarande utländska kyrkbyggnader.
De lemningar af bildhuggare- och målarekonst,
som finnas i behåll från D:s medeltid, förekomma
jämförelsevis mera sparsamt och äro till en del
af mindre värde. I den romanska arkitekturen
spelade bildhuggarekonsten icke någon särdeles
framstående rol. Södra portalen på Ribe domkyrka
visar några rätt intressanta skulpturer. För öfrigt
inskränka sig konstminnena från den tiden till
några grafvårdar och i metall drifna altartaflor,
hvilka säkerligen blifvit utförda i utlandet. Af
större betydelse äro de kalkmålningar, af hvilka
man under de senare årtiondena funnit spår icke
allenast i de större kyrkorna, utan äfven i åtskilliga
landtkyrkors chorparti. Till och med spetsbågsstilens
bildhuggarearbeten förskrifva sig till största delen
från utlandet. Detta gäller med säkerhet t. ex. om den
i brons utförda grafvården öfver Kristofer II i Sorö
och drottning Margaretas i alabaster huggna liggande
porträttstaty i Roskilde domkyrka samt om de till
den senare medeltiden hörande altarskåpen med skurna,
delvis förgyllda och målade träfigurer. Endast om ett
par af de rikast skulpterade altartaflorna vet man,
att de äro utförda i D., ehuru af främmande mästare
eller af konstnärer, som lärt i utlandet. Den stora
altartaflan i Vårfrukyrkan i Odense utfördes i början
af 1500-talet af en mästare från Lybeck, Klaus Berg,
medan D. samtidigt i Hans Brüggemann (1480–1540)
hade en infödd, ehuru i Tyskland utbildad, konstnär,
som skänkte sitt fädernesland flere betydande verk,
af hvilka altartaflan i Slesvig (1514–21) är det
största och bäst bevarade. Äfven från 15:de och
16:de årh. har man iakttagit målningar på kyrkornas
inre murytor, som nu kommit fram under den i senare
tider anbragta kalkputsningen. På Kristian II:s tid
uppträdde jämväl oljemålningen, men tydligen som en
utländsk konstprodukt, ehuru flere bland konstverken
utfördes i D.
Med reformationen inträdde ett nytt skede i den danska
konstens historia. Detta visar sig i byggnadskonsten
derigenom att renaissancestilen infördes, likväl
ej sådan som den blifvit skapad uti Italien eller
sedermera utvecklat sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
