Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cramér, Johan Niklas - Cranach, Lukas, d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utnämndes han 1842 till rektor vid Visby
förenade högre lärdoms- och apologistskolor och
blef s. å. prestvigd. Emedan ingen konrektor då
fans, måste han ända till 1847 ensam bestrida hela
undervisningen i skolans öfversta klass. Genom 1856
års skolstadga ansåg C. sitt ämbete indraget och sig
sjelf förbigången, ja grundlagsvidrigt behandlad,
hvadan han, under åberopande af sin fullmakt och
36 § i regeringsformen, begärde att varda ställd på
indragningsstat, hvilken ansökan likväl afslogs af
regeringen. Dels af denna orsak och dels med anledning
af en redan då för obotlig ansedd sjukdom anhöll
C. straxt derpå om afsked från rektorsämbetet med
bibehållande af en del af lönen såsom pension. Denna
ansökan bifölls 1858. Förut s. å. hade C., hvilken
aldrig innehaft någon presterlig befattning, på
gjord ansökan blifvit entledigad från prestämbetet,
rörande hvilket han afgifvit helt oförbehållsamma
förklaringar. Efter sitt afskedstagande har han
varit bosatt dels i Klintehamn (1856–66), dels i
Stockholm. – Enligt ojäfviga vittnesbörd utmärkte
sig C. såsom en ovanligt skicklig lärare och såsom
en nitisk och kraftfull styresman. Under medverkan
af flere framstående lärare lyckades han att under
sin tjenstetid i ej ringa mån höja det läroverk,
hvars styrelse var honom anförtrodd. Såsom för
sitt stift vald ledamot deltog han i 1843 års
skolrevision och framlade der reservationsvis en
sjelfständig öfvergångsplan till elementarläroverkens
organisation. – Både i Visby och i Klintehamn
utvecklade C. en nitisk verksamhet som kommunalman. På
den sistnämnda orten var han efter tillkomsten af 1862
års kommunalförfattningar den förste ordföranden både
i kommunalstämman och kommunalnämnden samt ordnade
samhällets kommunalväsende i öfverensstämmelse med
nämnda lagar. Flere af honom författade petitioner
till K. M:t i syfte att främja samhällets väl vittna
om hans intresse för denna kommun.
Under sin första läraretid utgaf C. tvänne läroböcker:
Svensk etymologi och syntax jämte resolutionsöfningar
(1839; 2:dra uppl. 1843) och Svensk rättstafningslära
(1840; 3:dje uppl. 1859), båda afsedda för den
förberedande klass, som nybildades samtidigt med
C:s inträde vid Visby läroverk. Bland hans öfriga
skrifter må nämnas: Trenne vilkor för skolans
förkofran (1845), Om dödsstraff och fångvård
(1847), Afskedet från skolan eller 91 teser i
läroverksfrågan (1858) – dessa teser, i hvilka
äfven qvinnans rätt till undervisning och bildning
försvarades, valdes 1859 till diskussionsämne
inom Pedagogiska föreningen i Stockholm –, vidare
Afskedet från kyrkan eller en fritänkares strödda
anteckningar och betraktelser under läsning af bibeln
(1859), Svar på en recension [af J. J. Borelius]
af Afskedet från kyrkan (1861), En trosbekännelse
(1862), Framåt eller tillbaka? En betraktelse öfver
de år 1860 utkomna religionsförfattningarna (1862),
Samvetsfrågor behandlade i bref, h. I–VII (1864–69),
Om dödsstraffet (1868), En gotländsk postfärd och
en natt på hafvet (1872) och Lektor Waldenströms
uppträdande. (1878). Dessutom har han, till eget
försvar samt i religiösa och pedagogiska ämnen
äfvensom i politiska frågor
o. s. v., utöfvat ett omfattande och mångsidigt
skriftställen i åtskilliga tidningar.
I fråga om läroverken har C. städse ifrat för
skolans fullständiga frigörelse från kyrkan,
för uteslutande från elementarläroverken af all
konfessionel religionsundervisning samt för de döda
språkens uppskjutande till universitetet, på det att
förstnämnda läroverk må kunna få till uppgift att
meddela en tidsenlig och i verklig mening allmänt
medborgerlig bildning. – C:s religiösa åsigter
äro ytterst radikala. Han förnekar all särskild
uppenbarelse i kyrklig mening, ställer sig utom bibeln
och hvarje kyrkligen konstituerad religion samt anser,
på sätt hans "Trosbekännelse" utvisar, att menniskan
allenast på förnuftets och den allmänna uppenbarelsens
väg kan komma till en varm och orubblig tro på Gud,
ett annat lif, ett timligt och evigt ansvar.
Cranach, Lukas, d. ä., tysk målare, f. 1472 i Kronach
i Öfre Franken, hette egentligen Sunder, men blef
allmänt kallad C., efter sin födelseort. Fadern ledde
hans första steg på konstnärsbanan. De tidigaste, med
säkerhet kända, arbetena af hans hand äro träsnitt
från 1505. Året förut hade han, redan då en berömd
mästare, blifvit kallad till Wittenberg af kurfursten
Fredrik den vise, som begåfvade honom med adelsbref
och använde honom i en beskickning till Nederländerna
1509. I Wittenberg, der han egde ett apotek och
en bokhandel, lefde han sedermera i lyckliga
familjeförhållanden, åtnjutande sina medborgares
förtroende (han var borgmästare 1537–44) och sina
landsherrars gunst. Denna gäldade han å sin sida
med den uppriktigaste tillgifvenhet. Trots sin höga
ålder gick han t. ex. 1550 att frivilligt dela Johan
Fredriks fångenskap i Augsburg. Derifrån flyttade
han 1552 med den frigifne fursten till Weimar, der
han dog d. 16 Okt. 1553. – C. var icke en konstnär
af första rangen och kan på intet vis ställas i
jämnbredd med Dürer och Holbein. För sin popularitet
och sitt rykte hade han i främsta rummet att tacka
sitt förhållande till reformatorerna, med hvilka
han var förenad genom innerlig vänskap och hvilkas
verksamhet han efter bästa förmåga understödde. Så
sträfvade han att i målningar och träsnitt gissla
påfvedömet och framställa den protestantiska
troslärans grundsatser. Men dermed lyckades det
honom visserligen icke att skapa en protestantisk
konst af lika hög betydelse som den katolska. Hans
styrka låg i framställningen af djur och landskap
samt i porträttet, hvilket likväl icke nådde en
högre grad af karakteristik. Porträtt af Luther och
Melanchthon från olika tider utgingo i massor från
hans verkstad. Deremot saknade han en djupare kunskap
om kroppens byggnad och proportioner. Hans manliga
figurer äro hårda och fula; bättre lyckades honom de
qvinliga, i synnerhet qvinnohufvudet, om han också
icke mäktade gifva det verklig skönhet. Bland hans
ofta reproducerade religiösa målningar må nämnas
Kristus låter barnen komma till sig, Kristus och
äktenskapsbryterskan, Adam och Eva, Madonnan,
Magdalena samt åtskilliga altartaflor (i Wittenberg
och på andra ställen). Jämte dessa utförde han en
mängd framställningar (Apollo och Diana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
