Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant / 559-560 (1880) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Corelli, Arcangelo - Corentyne - Corenzio, Belisario - Corfe Castle - Corfinium - Cori - Coriandrum - Corigliano - Coringa - Corinth - Coriolanus, Gnejus Marcius

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då ned i Rom. För sitt fulländade violinspel vann
han der snart ett stort rykte. Vid de konserter
och allegoriska fester, som regelmässigt gåfvos
hos kardinal Ottoboni äfvensom hos Kristina,
f. d. drottning af Sverige, var C. alltid den, som
anförde orkestern. En melankoli, orsakad af hans
fruktan att se sig tillbakasatt, påskyndade hans
död, som inträffade 1713. – Såväl i föredrag som i
komposition blef C. lagstiftande för violinspelet. Hvad
man i synnerhet beundrade hos honom var hans
sköna och uttrycksfulla ton; uti färdighet deremot
öfverträffades han af andra. Hans tonsättningar
(mest sonater för två violiner och bas) äro något
monotona och ega ett asketisk-spiritualistiskt drag;
tankegången är ädel, ofta patetisk, strukturen klar
och plastisk. A. L.


Cordyceps. Se art. å föreg. spalt.

Corentyne (Corentin), flod i Guyana, i Syd-Amerika,
rinner upp på Acarai-åsen vid brasilianska gränsen
och faller ut i Atlantiska oceanen. C. skiljer
engelska och holländska Guyana från hvarandra. Floden
är, till följd af de många vattenfallen, segelbar
endast i sitt nedre lopp.

Corenzio, Belisario, grekisk målare, f. 1558,
d. 1643, bosatte sig i Neapel och anslöt sig till
Spagnolettos naturalistiska riktniig. I åtskilliga
kyrkor och palats i Neapel finnas af honom både olje-
och freskomålningar, alla utmärkta för gestalternas
lif och anordningens smakfullhet.

Corfe Castle [kårf kassöl], köping i sydengelska
grefskapet Dorset, på halfön Purbeck. Ruiner efter
ett gammalt slott, i hvilket Edvard bekännaren blef
mördad 978.

Corfinium (nu Pentina), i forntiden pelignernas
hufvudort i Samnium. Det spelade en vigtig rol under
bundsförvandtkriget (90 f. Kr.).

Cori (Lat. Cora) stad i den italienska prov. Roma,
i Lepinobergen. Omkr. 6,500 innev. I

närheten finnas stora tobaksplanteringar. Märkliga
ruiner från forntiden.

Coriandrum L., bot. farmak., växtslägte af
nat. fam. Umbelliferae, kl. Pentandria L.,
ordn. Digynia. Det utmärker sig genom sina
klotrunda frukter, hvilkas delfrukter äro urhålkade
i fogen. Åsarna äro låga, något vågiga, utan
oljekanaler i dälderna. C. sativum L., Koriander,
är en ettårig kryddväxt, som odlas för de aromatiska
frukterna, hvilka användas att förbättra smaken
på vissa läkemedel (t. ex. sennainfusion) samt
äfven någon gång såsom krydda vid brödbakning. Den
friska örten har en obehaglig lukt. Först genom
torkning få frukterna sin egendomliga arom.
O. T. S.

Corigliano [-riljano], stad i den italienska
prov. Cosenza (Kalabrien), på en höjd nära
Tarentoviken. Omkr. 10,000 innev. Citron-, vin-,
oliv- och silkesmaskodling.

Coringa, stad i britisk-ostindiska presidentskapet
Madras, vid Bengaliska viken. Omkr. 15,000
innev. Utmärkt hamn.

Corinth, ort i nordöstra delen af nordamerikanska
staten Mississippi, vid Mobile–Ohio-banans och
Memphis–Charlestonbanans skärningspunkt. Omkr. 1,500
innev. C. var under inbördeskriget 1861–66 en
vigtig strategisk punkt, kring hvilken flere strider
utkämpades, särskildt i Maj och Oktober 1862.

Coriolanus, Gnejus Marcius, romersk aristokrat,
fick namnet C. efter platsen Corioli, som vans
(493) genom hans tapperhet. Han var en fiende till
plebejerna och rådde senaten under en hungersnöd (491)
att undanhålla dem spanmål, om de icke afstode från
folktribunatet, hvilket de två år förut tilltvungit
sig. C. blef för den skull af folktribunerna anklagad
inför folkförsamlingen och dömdes af henne till
landsförvisning. Lågande af hämd, begaf han sig till
volskernas konung, Attius Tullius. Jämte denne blef
han volskernas anförare i ett krig med Rom (488). Han
tvang latinarna att öfvergifva förbundet med Rom
och ryckte emot den oförberedda staden, härjande
plebejernas fält, men skonande patriciernas. Han slog
läger vid cluiliska grafven, straxt invid Rom. Fem
f. d. konsuler, som till honom öfverbragte det af
staden fattade beslutet att han skulle återinsättas i
sina medborgerliga rättigheter, kunde ej förmå honom
till aftåg; endast på det vilkoret att volskerna
finge tillbaka allt land, som romarna tagit ifrån
dem, ämnade han skona Rom. Han gaf staden trettitre
dagars betänketid. På den trettiförsta kommo tio
f. d. konsuler, och på den trettiandra presterna ut
till C. för att bedja om förskoning. Men alla dessa
bemödanden voro fåfänga. Den trettitredje dagen kommo
Roms förnämsta qvinnor jämte C:i moder, Veturia, och
hans dotter, Volumnia, till lägret. Rörd af moderns
tårar och böner, gaf C. efter och lät volskernas här
draga sig tillbaka. Enligt den romerske annalisten
Fabius lefde han sedan i volskernas land, till
hög ålder, sörjande öfver sin landsflykt. I nyare
bearbetningar af sagan förtäljes, än att C. blef
ihjelslagen af de uppretade volskerna, än att han tog
sig sjelf af daga. Shakspeare gjorde C. till hjelten
i en af sina tragedier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>